…men inte depp heller. Bara ….”noll-läge”. Liksom tomt, neutralt, stiltje. Dagen idag har varit slö, som i slowmotion. Inte mer värk än vanligt, men bara seeeeeeeg. Vet inte varför. Inget har varit kul, inspirerande. Inget har heller varit tråkigt eller deprimerande. Dagliga rutiner, planterat och så en lång skön promenad.
I skog och mark. Lät skogens lugn vagga mig. Lät doften inge ro. Lät skönheten linda sig kring min själ, likt en skyddande sjal. Jag andades av luften, drog in doften och jag kände hur energi och kraft fyllde kropp och själ. Även om det kändes som om det tog slut lika fort igen – den liksom begravdes där mellan matsäcksfixande, tvätt, plocka upp efter barnen och fixa kvällsmaten…. Samt ta fram pengar, kläder, vattenflaskor och gudvet till utflykten imorgon – ja, inte min – barnens. Det känns som jag inte räcker dagen ut. Jag krälar mig upp vid sju. Sitter som en zoombi vid köksbordet i en. två timmar – sedan finns det lite energi. Den brukar tryta där vid ett, två tiden men fylls på av lite middag. Men så vid åtta tiden på kvällen…. Jag orkar inte. Irritation och kamper. Det blir ju inte bättre av att ungarna utnyttjar min kraftlöshet. Till det yttersta. Jag blir boven, den elaka, den tajatiga. Den man kan fräsa åt. Den där som bara är sur och tjatig. Den man kan köra med, säga vad man vill till. Nej, nu är jag orättvis. Det är i betraktarens ögon…. Men dottern är ganska jobbig just nu. Antagligen mår inte hon så bra – att se mamma ä
tas upp av värk och tristess. Se sin mamma bli uppäten inifrån. Nu är jag visst depp, iallafall. Så farligt är det inte. Jag lovar. Men jag har en sådan dag. Dels är det hela situationen, dels värken, brist på energi… Sömnbrist. Dels är det tabletterna, biverkningar. Nu har det ändå börjat gå framåt. Jag har fått en underbar sjukgymnast som ger mig kraft att fortsätta, som ger mig verktyg att arbeta med. Så JAG kan göra något, aktivt – för att må bättre. men som jag sagt tidigare – ibland…orkar jag inte. Vara glad, vara optimistisk , vara ”pigg”, göra sjukgymnastik både högt och lågt, ligga på spikmattor och hoppas…. Ikväll är en sådan kväll. Som jag tillåter mig att vara trött, tråkig, lätt sur och bara ligga här i soffan och glo på ”Desperat Housewifes”. Ingen hänryckning idag. Men ingen total ihopdeppning heller. Jag kommer igen! Imorgon. Nu … säckar jag ihop. Drömmer mig tillbaka – försöker hitta energi.
