Vaffö vart dä käller??

Som rumpnissarna sa… Alla lampor slocknade just runt omkring mig. Strömavbrott?? Nix. Bara alla timers som står inställda på 00.30… Kanske en fin vink om att jag ska sova?? Bara nacken kunde vilja oxå…

Nåväl – ”Kinesen” får det bli… Natti

Read Full Post »

En lååång dag.

En sådan där dag som man egetligen inte vill ha. Men ändå… Jo, jag åkte till stan, för att göra några snabba ärenden. Trodde jag. Nix. Inget gick enkelt. En sådan där dag då det är som förgjort att hitta det rätta…. Men – en del blev inhandlat. Men inte det viktiga. Får förbereda mej lite inför nästa resa… Vill ha nya gardiner – NU. Men,men – tålamod. Plötsligt ligger de rätta, med det rätta priset där – framför mig i en hylla:-). Skulle handlat en stor låda, ”kista” eller ”box2 till skolan – att lägga kvarglömda kläder i. Uppdrag från skolrådet. DET var inte det enklaste… För små, för veka (barna lär ju sätta sig på den), slutsålt, för dyrt… Blev sååå sur… Jag skulle ju köpt den där fina, lilla, soffan på loppis när jag såg den i genom fönstret – gått dit direkt. Det var en sådan man kan förvara saker i, sitta på och fin var den med. Men igår, när jag kom ihåg att gå in, var det såld. SKIT. Tar kanske en tur till ”roliga butiken” i mellanstora staden en dag. Där allt alla tröttnat på trängs på hyllorna för att få en ny ägare. Kanske hittar ågot liknande… Letandet fortsätter. Kom hem alldeles för sent,  på språng – dagen lång  lätt jäkt, hälften hade räckt….. Mat och tjat. Men så behöver man ju inte göra allt jag gjorde, på så kort stund. Jag vet det. Imorgon är ju en ny dag. Kvällen blev rolig, kall och mättande. På fotboll med sonen. Mycket fnitter och tjatter i ”hejarklacken” men hu, så kall kvällen var. Fick en rejäl regnskur på oss och sedan kom kylan… Hela laget + föräldrar avslutade så säsongen med hamburgare på Mc. Och ja, de vann. 6-3!!

Väl hemma skrek kaffetarmen och nu står den framför mig – kaffekoppen. Alldeles för sent egentligen men jag sover ju aldrig före 24.30 ändå.. Sonens tyska kom i kläm. På eftermiddagen lockade vänner och datorn mer och man kan ju inte tvinga någon att läsa. Bara mana på… Ikväll – nej, då var han för trött, bara att inse. Provet går som det går. Kanske lär han sig att börja tidigare nästa gång…

Nu har jag lite annat att göra i datorn. Men alla ni som stilla undrar över mina kryptiska inlägg ang. framtiden – Jo, jag ÄR positiv. Bara lite fundersam. Men positiv. Vill inte säga för mycket innan allt är klart men allt är ljust och bra. Men tack för att ni hör av er och undrar:-)). Och vitamin – det ordnar sig – timmar hit, timmar dit… Försök hitta lugn och frid. Mediterar du? Avslappning. Du behöver det… Den röda jackan var ju LITE liten… Stress??  Vi behöver en lång stund. Kan du boka in mig nästa vecka??

Metterillion – jag saknar dig och vill äta lunch eller ses i timtal – snart!! Min lilla inspirationskälla, vän och kreatör – när kan du boka in mig? Titta på pennor och skyltar?? Jag är sååå sugen!! Och skogen – jag vill prata, prata, prata… Ugglan – jobbet i all ära, hösten likaså men var tog VÅR tid vägen??  Och min bäste vän i lilla staden.. du läser nog inte men jag saknar dig såååå!

Så – nu var delar av alla tankar tömda, ut över tangenterna. Skönt. Nu kan jag fortsätta kaffedrickandet och mina andra små projekt:-)

Natti – må bäst!

Read Full Post »

Mitt under mina desperata försök…

…. att få fylliga, fantastiska och formbara fransar på mina ögonlock kom jag att tänka på sonens kommentar ang mascara: ”Varför ska tjejer kladda in fransarna i någon svart smet? Det ända som händer är ju att fransarna klumpar ihop sig och ser konstiga ut…!”  Visst har han rätt! Varför denna plåga nästan varje dag? Av gammal vana, antagligen. Men han ska inte säga något om kladd… Jag lånade lite av hans hårvax… Var det verkligen vax?? Eller tapetklister?? Segt, klibbande, trögt. Och inte får man bort det från händerna!! Så nu går jag här – med kladdiga, ihopklumpade ögonfransar och dessutom likadana händer och fingrar….. Jo,jo… Men det går väl ändå. Små detaljer i det stora hela.

Jag är inne i en djup tankperiod…. Med dubbel bemärkelse. Jag tänker mycket nu. Om det som varit, om det som komma ska. På min familj. Viss oro men även mycket glädje och beslutsamhet… Jag är inte säker ännu. Tankperiod. Jag tror jag tankar i det sista i bränsletanken nu. Försöker att inom mig, mitt i tumultet, hitta en inre ro. Hitta energi och inspiration. Hitta tillbaka…. En tankperiod.  

Tack alla ni som hör av er, bryr er om hur min tankning går, frågar…  Jag uppskattar det – det kan vara i form av ett sms, ett mail, ett telefonsamtal, en kommentar på bloggen – TACK till er som NI BRYR ER!!! …  snart ska ni få veta vad jag valde för oktan…

Read Full Post »

Jag må virra…

…runt bäst jag vill men en sak är helt säker. Jag är MAMMA. Med allt som hör dit. Skratt, oro, frustration. Irritation, glädje, ömhet, beskyddarinstinkt. Iska, uppgivenhet & omsorg. Och med hjärtat överfyllt av kärlek.

Mornar som denna – tar känslan av irritation och frustration lätt över… Hur omständigt kan det bli att komma iväg till en skola? Hur många gånger måste de påminnas av ditt och datt, de små disträa liven? Hur jobbigt kan det vara att ta in en mening av information? Hur svårt kan det vara att förstå (efter erfarenheter att så är fallet) mamma oftast har rätt i mångt och mycket??

Igår eftermiddag var det skratt och glädje som kantande min mammaroll tillsammans med omsorg. Det var läxläsning stora delar av tiden. Hjälpa till. Och det gör jag så gärna om jag får respons tillbaka. Så satt vi där, sonen & jag – pluggade tyska så det rök om öronen. Då kommer lilla tjejen in. I t-shirt. Iskall men lysande som en sol. ”Det är en lyckans dag, idag!” sa hon med ett stort leende. ”imorse blev jag ihop med Marcus i min klass!” fortsatte hon och jag skulle just säga GRATTIS när jag insåg att hon bara hade gjort en paus för att andas…mer skulle komma: ”Men jag gjorde slut innan lunchrasten ochsedan frågade Sebbe chans på mig ..(Det har hon önskat läääänge…) men då sa jag NEJ för strax innan hade jag blivit ihop med Anton!” Jag kände att jag mest satt och gapade…försökte hänga med i svängarna. Det är nämligen enbart någon dag sedan hon lika strålande förkunnade att hon var ”SOS – singel och sökande….!” (jo,jo….)

Jag tittade på sonen och det var nu jag på riktigt var tvungen att bita mig i läppen för att inte brista i skratt… Han satt som en fågelholk. Munnen öppen och ögonen stirrade på sin lillasyster. Man riktigt såg vad han tänkte: ”Hon är knäpp…VAD pratar hon om. Vem är hon ihop med…??”

Först när dottern, leende och som svävande på moln, försvann till sina kompisar igen som sonen och jag vågade titta på varandra. Och då brast vi. Vi skrattade så att tårarna rann. Inte åt att hon blivit ihop med Antonnte åt den lilla prinsessan – mer av sättet hon fullkomligen HÄLLDE ur sig en hel dags händelser. Händelser som i normala fall skulle ske inom en mycket längre tid… Som hon hunnit på en halvdag. Och som hon berättade om på 2 röda….Vi skrattde inte ÅT henne, vi skrattade med henne och vi skrattade som sagt var åt hennes otroliga iver.. (och fenomenet att nästan ha tre pojkvänner på en gång…)

Vi hade en otrolig mysig kväll igår. När barnen blir större får man inse att de allt mer låser in sig på sina rum, grottar  in sig i sitt. Och här går vi,föräldrar, som paranteser och bara väntar på att få serva dem lite… Men igår fick jag rå om dem under längre perioder än 10 minuter åt gången. Vi satt här vid köksbordet, mörkret hade sänkts sig ute och vi tände ljus och åt glass. Och gjorde läxor. Och pratade. Det var en kväll fylld av ömhet, skratt och kärlek…

”En sån här kväll känner man livet i sej.” /Skrivet av Astid Lindgren, sagt av Abbes pappa, farbror Nilsson, i Madicken

Undrar vad som händer i deras liv idag? I mitt lär inte mycket mer hända än att jag blir av med lite slantar i livsmedelsbutiken, att jag mina tankar upptas av ”vad ska vi ha till middag idag?” Min dag kommer antagligen upptas av alla dessa vardagliga sysslor… ni vet det där som helt plötsligt och ofta oförberett.. har tagit över all tid av dagen.. de där aldrig sinande…Men de som ändå är en dal av MITT liv. En del av den jag är. En tur till stan idag, kanske – om nacken orkar. Bara vara, gå runt och strosa, handla. Jag behöver ny köksgardiner. Ja, ni ser – idag blir en vardag, dock en dag i mitt liv!

Och så ska jag ta itu med lite planering inför invasionen av 19 st 9-åringar på fredag….Hujedamej…..

Read Full Post »

Virrande.

Men det klart – om man får se vyer som denna när man är det ute och virrar – så blir virret ett nöje. Fångade denna bild igår, nere vid sjön, i blåsvädret. I sådana stunder är jag helt säker på att jag är på helt rätt plats – för ögonblicket.

Där i grenverket finns svaren. Alltid.

Read Full Post »

Vem är jag?

 Det dök upp några tankar i min lilla hjärna…. Lägg inte för mycket i dessa ord. Men tänk gärna till kring dem…. Reflextera, kommentera…

Vem är jag? När vet man vem man är? När man har hittat ”hem”? Jag vet inte om jag har det – till fullo. Till viss del är jag helt säker . Jag bor och lever där jag vill, min familj är det käraste jag har. Alla av dem. Men ibland rusar livet på och man kan plötsligt stanna upp och undra: ”Var är jag?” ”Är jag rätt nu?” ”Eller vilse?”

 Hur vet man om man inte är säker på var och vad målet är??

Vem är jag? Är jag rätt eller vilse..? Jag vet inte helt säkert. Varför får man inte en GPS när man föds? Eller får man det? En inbyggd… Fast det skulle bli tråkigt.. Att följa en annans röst.. (undrar vems man skulle vilja välja..? Inte Anna Ankas iallfall… Beppe, jag skulle nog välja Beppe. Minns ni hans godnattsagor??) Då irrar jag hellre ett tag. Landar och virrar kanske åter vidare. För vem har sagt att man alltid måste veta allt?? Just nu känns det som om jag hänger i luften… men fallskärmen har vecklat ut sig. Jag kommer att landa mjukt, det återstår bara att se var  jag landar….

Ibland tror man på sig själv, man tror att man kan något. Sedan tvivlar man. Inser att så många andra kan så mycket bättre. Men måste man vara bäst, bland de bästa. Nej. Jag är jag. Jag skriver så här. Jag gör så här. Sedan måste jag bara lita på att det är rätt för mig. Lita på mig själv, egentligen den enda person jag verkligen behöver lita på. För litar jag på mig så litar andra på mig och jag kan lita på att veta vem jag kan lita på – om jag litar på mig själv….

Vad jag vet är att mina drömmar är rätt. Min Intuition, Inlevelse, Idéer, Integritet är rätt. Men om jag är på rätt kurs – det har jag ingen aning om ännu… Och vem jag är… Är jag inte helt säker på – tyvärr. Men nu har jag en uppgift – det är liksom på tiden – att ta reda på det. Jag är ju rätt säker:-) – på vem jag är, var jag är och vart jag ska…  Det är bara några trådar som saknas. Ett par hål att stoppa. Några rutor att fylla.

Som ett korsord man vill lösa. Vissa ord får man chansa på ett tag – och se om de passar in så småningom.

.

Read Full Post »

I sinom tid

När allt är mer klarlagt, när jag har pratat med alla berörda och när jag själv har smält och tagit in det som väntar i min närmaste framtid ska jag berätta för er, mina trogna läsare. Jag lovar.

Dagen idag har varit som alla andra. Inga större skillnader. Den började ju bra med ett bra möte men efter det rullade dagen på som den brukar. Ingenting att skriva om således. Inget av värde.

Mailinboxen tom ikväll… tråååkigt…. Ska stänga av denna burk nu, koppla av. Säcka ihop i soffan. Natti.

Read Full Post »

Dagen klarnar.

Imorse var himlen grå och mulen, regnet föll. Men jag lät mig inte påverkas. Nu, åter hemma från möte med F-kassa och arbetsfömedling gick luften ur mig. Jag borde känna mig lättad och glad  – och visst det gör jag men det var som om någon just stack hål på en ballong. En ballong full av känslor, frågor som bara väntade på att bli besvarade. Nu är tillfället för de första svaren förbi och visst fick jag svar och visst var de väl positiva men det är som om kroppen, själen inte kan ta i det ännu. Jag får smälta, ta in och sortera tankarna än en gång. Låta dem bearbetas. Mne jag är glad att första steget in i framtiden är taget. Nu är det bara resten kvar….. Och solen skiner!!

Read Full Post »

Regnigt ute…

…riktigt höstväder. Som jag å ena sidan älskar – det hör ju liksom hösten till. Men å andra sidan hatar – som alla andra längtar jag redan tillbaka till sol och värme. Att vakna idag, till hällande regn, kändes först som ett hån, som ett dåligt omen. Men vad sjutton har vädret med min framtid att göra?? Nej, inte litar jag på horoskop heller även om det idag säger: ”Det här ser ut att bli en mycket lyckosam tid för dig!”. Det klarnar upp ute nu…dagen gryr och molnen skingras. Även för mig?? Det bestämmer JAG. Inget horoskop i världen, ingen skrock eller konstiga tankar. Min framtid ligger i händerna på MIG. Ingen annan. Hur tungt det än kan kännas, och lätt. Även om många måste blandas in och jag måste vara stark, stå på mig så är min framtid ingen annans än MIN!

Ta hand om DIN dag idag.

Read Full Post »

En fråga:

Om ni skulle köpa en bok – vad skulle ni vilja läsa om??

Read Full Post »

Cm, ml, g och meter…

…har just tömt mitt huvud på alla övriga tankar. Pluggat matte med sonen… Oj!! Det är såå svårt med enheter!! Och är man dessutom trött, tonåring , uttråkad och totalt ointresserad blir det ännu svårare. När mamma dessutom blir alltmer frustrerad, irriterad och tröttare blir det kaos. Till sist tog vi en paus. Sonen med uppfriskande dusch, lite fil och så fick han ”hämta” ork och inspiration på sitt rum. Jag sa till honom att lämna den tuffa attityden, ”Jagfattaringentingochjagbryrmiginte-ytan” ute någonstans och hämta lite djåklaranamma,självförtroende och lite lust. Sedan bytte jag och pappa plats. Pappa hade kanske lite mer ork, tålamod och kanske bättre sätt att förklara. Eller inte. Tills sist tog vi till verkligheten. Där stod jag med ett litermått, ett declitermått och ett kilo mjöl, en liter mjölk…försökte desperat (har gjort det förr…det går inte in i skallen på`n…) förklara. men jag håller med – det är svårt. Kanske inte att omvandla 1 liter till dl men g till mg…och cl till ml…ml till l osv. Nu är hjärnan totalt tom. Helt tom. No more… TIll och med ”ensam mamma söker” är acceptabelt att slötitta på. DÅ är hjärnan tom!! Annars tycker jag det programet är vidrigt – iallafall själva konceptet. Då är ensam bonde bättre…de blandar iallafall inte in barnen. Men som sagt – jag går inte in på det idag – Empty space…. inga tankar. Kan inte formulera ner några ord.

Imorgon, mina vänner… 28/9 – håller vi tummarna. Det kan vara första dagen i resten av mitt liv. Det är det ju..men ni fattar vad jag menar – alla ni som vet vad som händer. För er som inte vet -får veta tids nog – idag orkar jag inte förklara. Det är för mycket stryktvätt i kroppen, för mycket enhetsförklarande och en lååång dag ……

Skruttbruttan har hälsat på två gånger idag – och det gav energi. Men nu är det slut… det hörs nästan,va?? Inga tankar, inga ord. Meningslöst att försöka – så: God natt!! :-))

Read Full Post »

Hm…. undrar vad som rör sig under det kopparröda?

”Hmmm…. VAD gör dom?? ”

” Men det ser kul ut, heller hur, farmor??”

”Ja, nu bestämmer jag mej…DET ÄR KUL!!”

Underbara, lilla rara – den största solen man kan få in i sitt liv. En unik liten tjej som bara går rakt in i hjärtat och smälter varje liten frusen knuta. Underbara, lilla rara.

Read Full Post »

Vissa dagar…

…går liksom tiden, timmarna bara av sig självt. Man behöver inte alls fylla dem. Egentligen är det väl så varje dag… När hade man en långtråkig dag senast? En dag då timmarna gick långsamt? Det har nog inte hänt sedan man var liten och man var tvungen att genomlida något man bara tyckte var hemskt tråkigt.  Idag – har varit en sådan dag då ingenting speciellt alls har hänt, ingenting alls har blivit gjort men ändå har tiden rusat fram. Dagar i livet. Vardagliga händelser som i sig är ganska unika. Stunder som aldrig kommer igen. Inte precis likadant.

Fotboll, sista hemmamatchen – med sonen. Vem vet – kanske slutar han med fotboll och då var det absolut sista matchen. Det var kallt och jag längtade hem men ändå – jag tycker om att stå där, se på fotboll, prata med andra föräldrar, njuta av att känna de flesta. Sälja lite kaffe… Hem, kopplade av. Till mor där även lilla underbara Skrutt fanns. Som sken upp som en sol. Vi spelade musik, dansade och sjöng och hennes ögon glittrade av glädje, av beundran – men också av frågor:” Vad gör ni, varför gör ni såå??” Hennes skratt – som balsam för vilken själ som helst. Som smultron på ett strå eller som ett band av pärlor. Hem, fixade lite med avloppet… Kul, nja – inte att göra det men tillfredställelsen efteråt känns ”gött”. Så var det dags för onyttiga kvällen. Lördagsgodis och cola, chips (har ingen orkat ännu…) och så pizza. Lilla skrutt och mamma på besök en kortis. Skrutt blev dock trött och gick hem till sin välling, pyamas och mys med sin farmor. Vi – såsade vidare i soffan…

Hemmakväll. Så skönt. Så otroligt skönt att slippa vara 20 år, slippa stå i någon kö till något hippt inneställe. Slippa ”måste” – bara vara tillåten att dra på ett par slitna mysbrallor, smaska i sig en kexchoklad och ta en kopp kaffe. Dra på sig pläden och slötitta på någon halvdåligt program på tv. (och dåligt – Kändisdjungeln…blev ”tvingad” av dotterna att titta. Var såå nära på att kräkas. Dels av alla vidriga tävlingar, dels av kvalitéen på detta program. Men en kvarts miljon till välgörenhet – skulle vara för det skull. Men kunde de inte bara skänkt det? Och gett oss välgörenheten att slippa programet? Fast mitt val har ju varit att inte titta.:-) ) 

Idag har iallafall varit en: Baravaradag. Härligt. Livet när det är såsigt och sköööönt.

Natti.

Read Full Post »

Lurad.

Jag känner mig lurad på vädret…. Det skulle vara sol och varmt idag. Fotbollsmatch, sälja fika – och frysa halv ihjäl. Hjälp vad kallt det var!! Åndå var jag, för en gångs skull, ordentligt klädd. Men vinden gick genom den vindtäta jackan, genom skinn, märg och ben. Med arg nacke som följd. Fm rann iväg i rasande fart men nu gick luften ur oss alla… Ingen av barnen någon ”lekkompis”… Det blir nog en ”slappaochmysainnelördagseftermiddagochkväll” istället för att förslka få någon ordning på trädgården som jag hade tänkt. Lördagsgodis och pizza…. Så får det bli. Mannen på ”grabbkväll” (Gubbkväll!) och det verkar som om ungarna ska vara hemma. Önskar det fanns någonstans att hura en bra film..men det kanske är något på tv. Vi får se.

Lurad – av bananflugorna – de jag har kommit att hata. De luras. När man närmar sig köket kan först bli lurad och tro att nu har de faktiskt flyttat – men så plötsligt – när man inspekterat ytorna en stund – dyker de upp. Är överallt.. Men jag har resignerat. Slutat ställa fram mat till dem. De försvinner väl såsmåningom. Förhoppningsvis.

Återkommer kanske under kvällen… Nu ska jag svepa in mig i den stor filt och vila en stund. Faktiskt. Ta en kopp kaffe…njuta lite! Må bäst!

Read Full Post »

Minnenas aveny

Man kan se livet  som blomman på ängen. Från frö till knopp till full blom. Vissna, dö. Och runt omkring oss blommar skiftande arter, stödjer oss, svajar tillsammans med oss i vinden. Vissnar och dör – samtidigt som ett nytt frö spirar…

Idag – en återföreningens dag. En dag då känslorna tog musten ur mig. Glädje, sorg, minnen, skratt, kramar och leende. Tårar.På väg till kyrkan och begravningen tog jag svängen förbi favoritaffären för att handla en liten bukett ta adjö med. På väg därifrån krockade jag med min morbror – som jag inte har träffat på evigheter. Han skulle oxå äta lunch så istället för att stressa i sig en hamburgare ensam (jag hatar att sitta själv på restauranger) fick jag en jättetrevlig pratstund med en kär släkting (jag var deras brudtärna när jag var en liten tös…) Bara ett par timmar innan hade jag pratat med en annan, mycket kär släkting, om att ordna en släktträff. Jag fick mig en tankeställare… man ska passa på NU. Inte sedan, då man får ses på någons begravning…Och så dyker denna unika människa upp – som på beställning. Han är så lätt att prata med, han förstår så mycket …sådant man kanske inte talar med många om… Och hans dotter hjälper såkert gärna till med att få ihop en träff. Imorgon ska jag ringa henne. Ta mig sjutton. Ingen mer tvekan, inget mer ”senare”! Dagen började med ett kärt återseende således men det var bara början…

 

Iväg  till kyrkan, lätt nervös..Men redan på parkeringen träffade jag en mycket kär gammal vän som jag endast har haft sparsam kontakt med ( tyvärr ) de senaste åren. Vi gjorde sällskap in i kyrkan och jag kände det som om jag gick – mitt på minnenas aveny.. Det var som att kastas tillbaka i tiden en hel massa år och allt därimellan blev plötsligt till berättelser ut min mun.

 Den första som mötte mig gjorde det med en stort leende, en bamsekram och ”Men, är det duuu??!! Vad kuuul!” Mannen var en person som jag träffade varje dag i säkert 12 år… Och sedan har jag inte sett honom säkert 10…eller mer. Antal år spelar ingen roll. Åren suddades ut i dag. Många varma kramar, många kära återseende. Några tårar och fler kramar. Och skratt, och leende.Minnesstund – fler trevliga pratstunder, massor av roliga minnen.   När jag väl kom in i bilen tog all kraft slut. Det kändes bara konstigt att liksom förtsätta dagen. Jag var helt tom i huvudet. Trött och helt tom. Att under ett par-tre timmar bli attackerad av så många känslor på en gång är utmattande. Men tillfredsställande. Jag är så glad att jag åkte dit. Mycket glad och väldigt tacksam. Att så många kom ihåg mig och att de dessutom kom ihåg mig på ett sådant positivt sätt. Och att de var så glada att se mig. Jag hade inte väntat mig en sådan positiv anda, så mycket värme. Det är så länge sedan. Jag inser nu hur mycket jag egentligen lämnade när jag slutade med det yrket – florist. Det var ju inte bara ett jobb jag lämnade utan en hel drös av vänner. Men de finns kvar. Det var ju en annan tid då med… ungdomens tid….. Men jag längade tillbaka idag. Massor. Det var verkligen en återföreningsens dag. I slutet av minnesstunden kom en kvinna fram till mig. Jag kände igen henne men det var många bekanta ansikten där och många av dem var ”bekantas bekanta” – männsikor man känner igen utan att ”känna” dem. Jag trodde att denna kvinna var en sådan kvinna – en person vars ansikte jag kände igen men varifrån kunde jag inte placera. Så sa hon: ”Jag har suttit och tittat på dig ett tag, försökt att komma på varifrån jag känner igen dig.” ”Jag känner igen dig med!” sa jag. ”Jag känner igen dig från mitt jobb…” sa hon. Har du jobbat där eller har du en släkting som jobbar där?” – DÅ föll poletten ner. Min gamla mattelärarinna från Komvuxtiden! När jag sa att jag ju faktiskt läst matte för henne sa hon – ”Ja, just det!! Det var du som läste matte C – första lektionen var du jättegravid, andra lektionen födde du barn och tredje hade du med dig flickan och ammade henne samtidigt som vi lärde oss derivatan!” Vi skrattade gott och insåg att ja, så var det. För ganska exakt 9 år sedan…

 

Härliga minnen.

 

Oj, hjärnan som faktiskt hade tagit paus ikväll vaknade visst till – men bara tillfälligt…  Känslorna var så många idag och nu trängs de med varandra och om hjärnan hänger knappt med. Den är liksom tom. Helt tom….

Det känns mest konstig att forsätta dagen, helgen. När jag kom hem från kyrkan var det med en känsla av antiklimax. Det var underbart att komma hem till livet som är nu. till mitt liv. I denna tid. Men samtidigt kändes det konstigt – att bli tillbakakastad i tiden och lika snabbt igen kastas in i nuet igen. Men det var en känsla av välbehag och tacksamhet. Att jag kommit dit jag gjort. Att det var då och det här är nu. Önskar bara att jag blir bättre på att hålla kontakten med dem som fanns där då. Låta då bli en del av nu.

jag är tacksam för idag. Mycket tacksam. Dagen visade mig hur mycket dessa människor har betytt för mitt liv. Hur de påverkade mig att bli den jag är idag. jag inså det idag – att de betydde mer än jag hade en aning om. Och jag betydde tydligen något för dem… Faktiskt. Igenkänd och ihågkommen. Det är en skön känsla. Att ha lämnat fotspår och inse att deras finns i mitt hjärta.

 Dagens tanke blir således: Minns ditt förflutna med värme och tacksamhet – minns det som var bra och lär av det som var sämre. Se hur då format ditt liv till nu. Nuochdå  – en härlig symbios.  En symbios att ta vara på.  Lite som sinnesrobönen…  Gud, Ge mig sinnesro att acceeptera det jag Ej kan förändra..(jag kan inte få tillbaka dåtiden, men jag kan minnas den med tacksamhet) .. Mod att förändra det Jag kan..(jag kan få ett nytt berikande jobb, nya härliga vänner och jag kan vara aktsam om dem jag har – vårda och komma ihåg dem) Och förstånd att inse skillnaden.. – (att hitta en symbios mellan de två världarna..)

NU är hjärnan tommare än tom…

Flugorna?? Har inte orkat titta… :-) Natti.

Read Full Post »