Tipsrutan :-)

”Man lär ju så länge man lever”, va? Sängen lockar trots att det är fredag, jag som brukar lägga mig samma dag som jag ska gå upp – gör tvärtom mot alla andra – lägger mig tidigare på fredagen och somnar kanske samma dag som jag vaknade för en gångs skull. Men antagligen inte. Först skulle jag bara borsta tänderna, gick förbi kaminen som behövde fixas med (Fast pelletsen väger mer än ett kilo så det får vänta på mannens armar) sedan tänkte jag ta tandtråd innan tandborstning. Framför tandtråden stod handkrämen och händerna törstade efter fukt så det blev en handkrämsinsmörjnng innan tandtråden innan tandborstning efter kaminen innan sängen. Men, här kommer tipset: Ta aldrig handkräm innan tandtråden…. Snacka om glidmedel… Och medan handkrämen torkar in kunde jag lika gärna skriva tipset till er. Så nu blev det kamin, handkräm, tandtråd, blogg, tandborstning – innan säng. Något mer kan hinna komma i mellan…  J

Read Full Post »

Fredag

Sista fredagen i januari satt jag i soffan med ett stort X på halsen, hade enbart permis från sjukhuset. Kunde knappt tänka på något annan än operationen. Var rädd. Fredagen efter hade jag ont men det brydde sig inte lössen om. De kröp i dotterns hår och kamning, lusbehandling och rengöring av sängar… Förra fredagen var relativt lugn… Idag var det dotterns mage. Vi var ju hos läkaren men fick inget direkt svar. Idag hade dottern så ont att man inte kunde peta på henne. Fick lavemang. Satt länge på toa, stackaren – jag förstår att hon har haft ont. Borde inte läkaren ha känt hur fullt det var i tarmarna. Hon är bättre nu men jag tror det fortfarande sitter kvar. Nåväl… Just nu längtar jag till att vara lite piggare. Är ju piggare men just nu behöver jag ännu mer energi. Skulle vilja vara tillräckligt pigg för att känna mig fräsch – det har jag inte gjort på över ett år. Spelar ingen roll vad jag gör – färgar hår, köper kläder, sminkar mig…Känner mig glåmig och ful. Vill känna mig fräsch och kanske gå ut på krogen en sväng. Med några väninnor, fnittra, dansa. DET längtar jag till nu. Snart! Snart är Mimmi tillbaka – frisk, fräsch och fartigJ. Mannen ute på krogen ikväll. Det var han värd. Han har ställt upp länge nu. Ibland blir man ju trött på dem, männen men de är ju rätt bra i alla fall… Så fort jag känner mig läkt och återfått lite ork – ska jag dra ihop mina bästa vänner och så ska vi dricka rödtjut och fnittra, dansa, prata och ha KUL! Glömma  pin, morfin, löss och lavemang J. 

Read Full Post »

Dagen förflyter..

… lugnt och stilla, rofyllt och behagligt. Vila. Ja, jag vilar idag. Det endaste jag har gjort ”av nytta” är att bädda fyra sängar och lägga i två maskiner med tvätt. Morgontimmarna gick åt till frukost, kaffe, korsord, mer kaffe. Skön, låång dusch och sedan ansiktet mot solen där ute mot husväggen. Underbart. Satt på trappan mot glasaltanen med en skön dyna under mig. Solen gassade på bra och värmde min kropp och mitt ansikte. Sådana stunder längtar jag till en snödriva i skidbacken uppe i Sälen. Tog på mig mina ”flygaframskor” och klädde mig för promenad. Klädde mig för en gångs skull ”lagom”. Jag frös inte, jag svettades inte. Vädret var ljuvligt. Sådan här dagar är det bara att passa på att njuta. Februari – snart mars. Vår. Men ännu ligger snön – februari är inte så dumt.. både vår och snö …Takdropp.

Jag for inte fram i ”härgårjagochsvettasochforcerarliktentoksomvillhakonditionochgånerivikt”-tempo utan gick i mer ”härgårjagochtrivsmedattvarahär ochnuochbohärilillabynochiSverigeochmåbättreochbättre”-tempo. Varför ska man rusa fram genom livet hela tiden? Jag har gått promenader som ”måste” rusas fram. Visst är det skönt att gå snabbt, snabbt ibland. Kanske etappvis. Men en sådan här promenad ska man njuta av. Gick, för att vara i min nuvarande form, ganska snabbt bitvis. Vinden bet i kinderna, solen värmde ryggen. Huj, så skönt. Tankarna kan flöda fritt. Huvudet rensas. Jag har kommit på mig själv att tänka i ”bloggtext”. Jag formulerade tankar, text hit – till min oas, mitt vattenhål, min blogg under promenaden. Men det är ju dumt… fast ändå inte. Jag har ju glömt alla de där orden när jag väl är hemma och datorn är påsatt. Fast tankarna reds upp ur sin härva. Jag kan ta en tanke åt gången. Tänker mycket på hur den närmaste framtiden ska se ut – eller egentligen gör jag inte det. Jag börjar ofta tänka de tankarna men jag orkar inte riktigt ta tag i dem ännu. Inte än. En sak i taget. Såg några ”tanter” från mitt förra jobb idag. Jag insåg att en del av mig saknar det jobbet, närheten till det och den familjära stämningen. Men en bit av mig är själaglad att vara på väg, vidare. Att ha kommit därifrån – sett mer. Upplevt, skaffat erfarenhet. Det år som jag har gått sjukskriven är långt från bortkastat. Det har jag ju insett nu. Det jag har lärt mig, håller på att lära mig under detta år är mer värdefullt än vilken utbildning som helst. Synd bara att det skulle göra så ont under tiden… Men det är en läxa. Jag har misshandlat min kropp (+ cykelolyckan… tror mer och mer på den…) och nu ger den igen som den värsta fienden. Smärtan fanns där hela tiden idag, på promenaden men jag anpassar mig. Med rätt klädsel, rätt tempo. Vila före och efter. Över en och en halv timme gick jag. Bra gjort!                            Nu värmer kaffet, barnen är på väg hem. Det är fredag. Allt jag behöver göra mer idag = fixa tacos… J

 

Read Full Post »

På nytt född.

Med tacksamhet går jag ut idag.

Jag känner luften i mitt ansikte, ett lätt och kallt regn slår mot mina kinder. Blask och smutsig snö. Vad gör det? Vägen bortom min väg ligger blöt och svart. Gruset skvätter, följer med skorna in. Gör ont när man går där med barfota fot. Regnet slår mot mitt ansikte. Februari. Igår var världen vit. Töar nu. Våras.

Det är med tacksamhet jag går ut idag. Det är mulet, kulet och grått. Ingen jag möter ler. Ser surmulna ut, liksom vädret. Men det är med tacksamhet jag går ut idag.

Jag ser solen på en mulen himmel. Jag går på bättringsvägen. Jag kommer att ta av från den många gånger, ta stickspår och gå tillbaka något steg då och då.

Med tacksamhet går jag. Pånyttfödd. Nästan utan värk.

Read Full Post »

Förlovning…

….mellan 2 människor är något fint. När det är mellan en kronprinssessa och hennes utvalde verkar det som att det är extra fint. Jag tycker visst att det är trevligt att Victoria äntligen har fått sin Daniel. Men det får väl vara måtta på allt skriveri om saken. Denna tjej ska representera Sverige om ett okänt antal år. Så visst är det viktigt vem hon väljer och visst är det roligt att hon har valt sin partner och efter 7 (?) år äntligen har fått honom att fria samt fått sin pappa och mamma att ”godkänna”. Men sida upp och sida ner? Herregud… Jag tycker minst sagt att det går till överdrift. Egentligen så ska jag inte klaga – jag läser inte en endaste rad. De som är intresserade kanske gärna läser alla dessa spaltmeter. (vad skrivs det allt? Hur kan två människor lyckas ge journalisterna så mycket att skriva om? Jag som inte har läst, jag förstår inte vad allt kan handla om?) Hörde på radio idag att ett kungabröllop går på ca 20 miljoner kronor, av våra skattepengar? Samtidigt läster man i tidningen om elände och svält. Man vet att vi har massor av människor här i Sverige som behöver hjälp för att klara sig utan att bli bostadslösa, kastas ut på gatan. Tusen och åter tusen går nu arbetslösa, massor av människor är redan utslagna ur samhället, bor på gatan. I skolan drar man åt svångremmen, barnen får det allt sämre i skolan. Man hör om besparingar i åldringsvården.  Ungdomsmottagningar och psykavd. har inga pengar och barn som behöver stöd och hjälp  får det inte. Människor med psykiska störningar och därmed kanske farliga brottslingar får inte plats inom psykvården pga. nerdragningar. Vården blir allt sämre… Vi lever i en lågkonjunktur. Men visst ska vår lilla prinsessa få gifta sig och få ett bröllop värt 20 miljoner… Såklart. Jag vet inte. Någon sa att Sverige tjänar på ett bröllop genom alla gäster som kommer hit. Kanske, det låter konstigt. Menar de att ett kungligt bröllop kan likställas med typ OS? Jag har inte tagit ställning till kungahusets vara eller inte vara. Jag har känt mig ganska likgiltig. Men vad gör de egentligen för sitt apanage? Representerar Sverige. Ja, de gör säker en hel del bra. Kungen och drottningen ska ha betalt. Kronprinsessan också. Men Madeleine och Carl Philip? Tjänar de egna pengar? De gör väl inte såå mycket? Nu spekulerar jag helt utan skyddsnät – jag vill tillägga att jag är helt ointresserad av kungahuset och därför inte alls tillräckligt påläst för att uttala mig, egentligen. Detta inlägg skulle bara bli ett kort inlägg om fenomenet ”rekord i spaltmeter” i ämnet: Kronprinsessan förlovar sig” Jag var mest fascinerad över hur mycket tidningarna kan mjölka ur denna händelse. Var tar alla andra nyheter vägen? Men. Ganska oviktigt? Eller? Jag får fundera och ta ställning. Skaffa fakta. Om jag vill slösa energi på det och det vill jag nog inte. Så låt henne gifta sig. Släng ut 20 miljoner. Hoppas att den som sa att vi får in 25 miljoner på evenemanget får rätt. ”Vinsten” kan ju läggas på våra barn och gamla. (Ur Aftonbladet 2008-10-06 :”På uppdrag av det nya TV4-programmet ”Mat-akuten” jämförs den klassiska svenska skolrätten köttbullar, brunsås och pulvermos med vanlig kattmat. Resultatet? Djurens föda innehåller nästan dubbelt så mycket D-vitamin och sexton gånger så mycket järn.– Jag visste att det var dåligt, men jag trodde inte att det var så illa, säger förre skivbolagskungen Bert Karlsson.Han får medhåll av Åsa Brugård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket. Hon kallar resultatet beklagligt.– Det är jätteviktigt att barnen får bra mat i skolan. Ibland är skollunchen tyvärr det enda lagade målet ett barn äter, säger hon.”)

 

Eller på samhällets utstötta och på alla barn och ungdomar som behöver hjälp. Tycker jag nog….

 

Read Full Post »

Världen är full.

… av prylar, vackra saker. Vi bedöms ofta efter ”status”, pengar, hur vi bor, vad vi har för bil… Det är ”ytan” som bedöms.. Men vad är det som är viktigt?? Ädelstenar kan komma i så många olika former….

Prylar, pengar och vackra saker är inte det viktigaste!! Det är inte ytan som är av vikt. Det är insidan. Människor – det är det som är viktigt. Se dig omkring – de finns överallt – alla dessa underbara människor. De med vackra själar. Med ett gott sinne. De som bryr sig, inte bara om sin nästa utan om alla. Fattig och rik, ful eller snygg. De som inte bryr sig så mycket om vad man presterar utan tittar på vem man är. De som kan se in i ögonen och känna själen. DET ÄR VAD SOM RÄKNAS. Inte prylar, pengar och vacker yta…. För att använda ett slitet gammalt uttryck: ”Allt är inte guld som glimmar!”

 

Read Full Post »

Vakna!

Jag drömde inatt. Det gör man kanske varje natt. Men denna dröm var en sådan man minns när man vaknar. En sådan som känns så verklig att man saknar något när man vaknar. Jag höll i en bok i drömmen. Jag kan fortfarande känna hur den kändes, hur den doftade. Jag ser klart och tydligt hur den såg ut. Vit. Glansig. På framsidan kunde man skymta konturerna av en blomma, en lilja. Om man strök lätt över omslaget så kunde man känna liljans former – likt blindskrift. Det samma gällde texten. Den diskreta, svagt grå eller kanske guldfärgade texten. Mimmis tankar, tid och tro. Det var så boken jag höll i hette. Varje sida i denna, av pocketform, bok bestod av mina ord. Mina inlägg. Inte de jag skriver här (tror jag inte – jag hann liksom inte läsa innan jag vaknade J ) men andra – tänkvärda inlägg. Under varje inlägg (kapitel) fanns det en ruta, en sida, där läsaren själv kunde skriva i sina tankar. ”Mina kommentarer, reflexioner, lärdomar” stod det över varje sådan här tom ruta. I handen höll jag en bok, som jag skrivit, där kvinnor (kanske även män) skulle läsa och samtidigt kunna ha som sin dagbok, sin ”tankebok”. Precis som en blogg J. Min blogg är min blogg och den har hjälpt mig massor under en svår tid. Här kan jag skriva av mig mina tankar, få ur mig en massa skräp – slippa tänka på dem när jag ska sova. Här kan jag reflextera och fundera. Få kommentarer och kanske hjälpa, peppa, trösta – stötta andra. Väcka tankar. Min långa sjukperiod har lärt mig (äntligen! förhoppningsvis!) att lyssna bättre på min kropp. Är det så att nästa läxa är att lära mig att lyssna på föraningar, drömmar, & intuitioner? Lära mig att lita lite mer på mitt ”sjätte sinne”? Se tecken och ta tag i ögonblicken? Varje människa du möter kan ha något att säga dig… Varje liten sak (kanske inte allt… skala potatis gäller bara om något annat händer just då J) kan ha en påverkan på resten av ditt liv. Vakna. Min nästa läxa är nog att vakna. Att se saker och ting från nya vinklar, från nya perspektiv. Att njuta av den friska luften varje dag. Att höra vad folk egentligen säger – inte bara orden. Varje episod i livet har betydelse på resten av ditt liv. Du formas varje sekund.  Mitt nästa uppdrag – vid sidan om att bli friskare – är att försöka bli mer uppmärksam. På mina tankar, på min intuition, på mina drömmar och på människor runt omkring mig. Spränga alla hinder till utveckling. Både fysiska och psykiska. Nå skattkistan vid regbågens slut.Nu när jag satt här och skrev kom jag på att jag skulle skriva ut en annan sak. Eftersom man har minne som en guldfisk gjorde jag det mitt i skrivandet och när jag öppnade dokumentet (som jag trodde var det rätta) fick jag upp nedanstående ord. Jag minns inte ens att jag har sparat dem, skrivit ner dem. Nästan lite gåshudJ. Nåväl – en slump! (????) Hur som – citatet passar perfekt till inlägget.

”Vad du än gör eller drömmer om att kunna göra, gör det.

Djärvhet bygger på genialitet, kraft och magi”

Nu ska jag sova – och drömma……………………

 

Read Full Post »

Leka mamma, pappa, barn…

Inte så mycket tankar idag. Har funderat mycket på barnens användande av datorn. När man har ensnarttonåring så kommer allt så mycket snabbare på det mindre barnet. Fick mig en liten chock när jag fick se en kommentar på en sida dottern var inne på… Jag vill inte skriva de orden här, på min blogg men det var INTE ord för en 8-åring. Jag visste inte att hon hade gått med på den här sidan… Trodde hon hade msn och ”stallet” men detta var något annat. Typ ett spel men med chatt. Jag frågade sonen om det var åldersgräns och den var tydligen 13. Dottern brukar fråga först innan hon loggar in på något men denna gång har hon med eget bevåg blivit medlem (hon har väl sett hur bror gör…förrut har hon behövt hjälp med denna sak). Nu sa hon att en klasskompis också är medlem så jag ska prata med hennes mamma och sedan ta bort det från datorn. Jag har också satt upp en ny regel: Datorn ska vara på köksbordet när hon sitter vid msn eller något annat så jag vet vad hon gör. Det händer så mycket där ute i cyberrymden!! Vänner säger saker här, via tangentbordet, som de aldrig skulle säga om de stod öga mot öga. Om barnen får msn, är det av stor vikt att hålla reda på vilka de ”addar”, ”pratar” med och vad de säger. Jag vill även att dottern sparar konversationen om det skulle bli ett problem. Ja, en ny tid… Nu sitter alla ungar hemma vid datornerna och ”pratar” istället för att leka, spela sällskapsspel… Men vi äldre får lära oss så mycket vi kan, säga stopp och belägg men ändå tillåta en del. Vi måste sätta oss in i deras värld för att förstå tjusningen med den, se vilka faror och risker som finns. Det är nya utmaningar för oss som föräldrar. Gå med i msn, gå med i barnens sajter. Så de ser att vi bryr oss, så de ser att det finns vuxna där – precis som med nattvandring. Bara vår närvaro kanske gör att de tänker sig för vad de säger. Det är så lätt att kasta ur sig ord man inte tänkt, det är lätt att vara elak.. Det finns ju massor av risker som är större och farligare än så men det räcker just nu. Min dotter ville ju starta en blogg. Jag tycker det var ok. Hon lär sig att formulera sig, att stava och att sköta språket. Jag kollar alltid innan hon publicerar och vill gärna hålla koll på vilka som är inne på sidan. Hon har strikta regler – inga foton, inga namn, inga telefonnummer… Vi har ett ansvar – hu, jag som knappt känner mig vuxen själv.

Ibland känns det som om man ”spelar” vuxen, att man går omkring här hemma i huset och ”leker” mamma. Leker att man lagar mat, stryker och tvättar. Leker att man har barn och en man (Ken, kanske :-) . Illusoriskt. Men det är ju verklighet – JAG är vuxen även om jag känner mig som ett barn ibland. JAG ska ha ansvar för två barn. JAG ska uppfstra dem till något att vara stolt över. JAG ska försörja dem och de ska ärva mig.. JAG ska vara en förebild. JAG. Lilla jag. Skrämmande tankar men det rullar ju bara på. Tur man inte tänker på det så ofta. JAG är vuxen.. Ibland :-). Men ibland känner mig sig barnslig och lekfull och det är ok. Ibland känner man sig rädd, osäker och förvirrad – som ett barn – det är ok. Men som vuxen kommer det inte någon och tröstar, ser till att allt blir bra. Skillnaden är att man själv har ansvaret. Ingen annan. DU har ansvar för DITT liv, jag för mitt. Visst kan det kännas stort, jobbigt och ouppnåeligt. ….som en själsfrände skrev – det är som att leva i en dramakomedi ibland. Men vad ska man göra, det är bara att flyta med. Spela sin roll så gott man kan. Göra pjäsen så bra som möjligt. Hjälpa sina birollsinnehavare så de gör sitt bästa. Och hoppas på ett lyckligt slut.                                                                                                                                                      Hmmm… Jag som inte hade några tankar när jag började skriva…

Read Full Post »

Inget citat men…

… blev så full i skratt idag. Läste ”Det går löss på skolan.” Nej- det är inte alls roligt, det vet jag men jag såg en annan sak framför mig. Om man tar orden mer ordagrant… Ser ni vad jag ser? De skriver ju inte ”Det finns fall med löss i håret på elever i skolan.” Jag ser en jättelus kliva omkring på skolans tak… :-)) Lus, på er!

Read Full Post »

DET HAR VARIT VÅR I LUFTEN IDAG!

 Både vädermässig och hos mig – psykiskt och fysiskt. Jag har haft ont, jag tappar fortfarande saker, jag har inte tillstymmelse till samma ork som jag hade för drygt ett år sedan men: Jag mår sååå mycket bättre!! Jag har mer kraft, mer lust, mindre ont. HELT UNDERBART. Det känns lite som om man har lånat ut kroppen och livet ett tag och nu fått tillbaka, iallafall en del, det igen. Ett år har gått nu, mer än så. Detta år har rullat på så snabbt trots att tiden ofta har verkat stå stilla. Trots att det har gått fort så känns det lite som om någon har stulit ett år från mig. Eller som om jag har levt ett år ”vid sidan av” – livet har rullat på för alla andra utom för mig. Jag har liksom stått vid sidan och bara tittat på. Jag har inte kunnat göra de saker jag har velat göra, inte dela nöjen med vänner och familj i den utsträckning som jag har velat. Jag har haft en kropp som inte har fungerat, ett sinne som strejkat och inte alls varit jag.  Jag har inte varit mig själv, jag har inte orkat och jag har inte känt igen mig själv, min familj har inte känt igen mig, mina vänner har inte känt igen mig. De flesta vännerna har fortfarande insett att jag har funnits kvar, någonstans därinne, men inte alla. Några svek, fanns inte där när orkanen drog fram och finns inte nu när jag kan börja röja undan efter den. Det jag som fanns för ett år sedan kommer aldrig mer finnas. När stormen har bedarrat, när lugnet väl lägger sig och när jag har rott i hamn – då kommer jag återvända – men aldrig mer som den jag var. Jag kommer att ro i hamn, starkare än någonsin! Jag ska vinna, jag ska dessutom tjäna på denna storm. Jag ska minsann inte låta detta år vara ”tillspillo” även om det känns så nu. Jag ska ta till mig kunskapen jag har fått, jag ska bli omdömesgillare och jag ska se mig mer i spegeln… JAG är värd att se, jag ska unna mig själv, jag ska djäklar i mig tänka mer på mig själv. Inte så att jag kommer att glömma bort att vara omtänksam mot andra – tvärtom – men jag ska sålla bort det som är oviktigt. Jag behöver inte bevisa lika mycket längre, jag klarar mig ändå! Detta är så otroligt befriande att skriva och även om jag är sämre imorgon (och nu ikväll…) så ska jag minnas denna dag som EN BRA DAG. Idag har jag sett en skugga, anat en gestalt, skönj en framtida Mimmi. Om ni visste ur underbart det känns! Imorgon kanske skuggan är borta, gestalten bleknat men IDAG har jag känt att jag har en framtid, jag kan bli bättre, det finns hopp. Jag ska ta till mig denna dag och minnas den i min själ. Jag har tänkt mycket idag på hur mycket tid, ork, pengar, tankeverksamhet och tårar som har spillts under detta år. Det år som började någon gång strax innan jul 2007. Då jag sökte läkare på vårdcentral som skickade hem mig med en kortisonspruta i armen. Då jag dagen efter var där igen och fick diagnosen ”nackspärr” och tabletter jag fick upp lika fort igen. Då jag ytterligare en dag efter åkte till akuten, fick en morfinspruta och röntgen. Då vet jag att jag tänkte: Nåväl, det är hela tre dagar kvar till julafton.  Jag kunde sitta vid matbordet på julafton tackvare en vän som gav mig en cortisonspruta till. Nu är vi inne i februari 2009… Efter besök på vårdcentral, akuten, otaliga på apotek, på röntgen och magnetröntgen, på ortoped och neurokirurg. Efter massvis av besök hos sjukgymnaster, efter ytterligare några på neurokirurg, efter rotblockad och hundratals dagar av värk, oro, depression. Efter operation och efter tusentals utbrott pga. bristande tålamod, efter vakande nätter.  Efter att ha förlorat miljontals timmar socialt umgänge på arbete, förlorat vänner och förlorat inkomst. Jag tänker mycket på alla andra som är långtidssjuksrivna  idag också. De som kämpar. Jag lider med alla. Många så mycket värre än mig och mitt hjärta gråter av tanken. Det är ingen dans på rosor att ha värk, och absolut ingen att vara sjukskriven länge. Jag önskar att jag kunde sprida energi till alla… Jag gör väl ett försök:-), nu när jag har lite själv… Må det våras för många – släpp fångarna loss, det är VÅR!

   Nu … efter allt. VÅRAS DET FÖR MIMMI!

(det kommer alltid bakslag innan våren kommer på riktigt men vad gör ett par snöflingor nu… Jag har tro idag. )

 

Nu skingras snart molnen, sakta men säkert!

 

 

Read Full Post »

Jag fick lite ork…

Som jag skrev kunde jag inte bestämma om orken fanns för ett besök i stora staden idag men när jag vaknat, fått mitt kaffe, min Onaka och vaknat lite till så kände jag mig ganska stark. När sedan solen verkade vilja titta fram så kände jag att ett stilla promenad i bland butiker i stora staden vore en skön sysselsättning en fettisdag. Således for vi iväg. Mor följde med. Jag orkade inte buss och jag får inte köra, dessutom är ju mor och jag bästa vänner. Förutom att jag fick chansen att glädja min familj så fick mor och jag en mysig dag på staden. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe. En gammal kyrka som gjort om till ett litet fik med hopblandade gamla möbler, hembakt bröd, soppor, pajer och smörgåsar. Kyrklig miljö och stilla musik i bakgrunden. Det var som att komma till en oas av lugn och ro mitt i en öken av stress och hysteri.  Inhandade present till en vän till dottern, lite presenter till barn + man. Man behöver ju inte ge saker för att visa sin kärlek men idag kände jag  ( kanske var det våren i luften) att jag ville ha någon liten sak till alla mina kära, som ett litet tack för att de har varit så underbara mot mig nu när jag varit dålig. En bok till snarttonårssonen, samma sak till mannen men i cd-form, tights och t-shirt till lilla gymnastdottern. En endaste lite t-shirt till mig och ett paket till en av mina vänner. Denna sak var orsaken till resan, egentligen – hade bestämt  mig för att köpa en speciell sak som enbart finns i ett fåtal butiker. Var iväg till mellanstora staden innan operation för att handla det men den affären hade gått omkull, som så många andra dessa i ekonomisk synvinkel, dystra tider… En butik till har denna sak – en i hela stora staden – idag fick de besök :-). Snarttonårssonen ringde på mobilen när vi var inne i stan, hade gått hem från skolan pga huvudvärk (bihålorna?) och allmänt hängig. Han har inte känt sig 100% på ett tag nu…Han får vila ett par dagar. Han är inte riktigt dålig, mest ”hängig” – kanske därför han aldrig blir bra… Nästan bättre att han blir riktigt sjuk ett par dagar, sedan bra – som håller sig bra… Vi fikade iallfall – med hembakta semlor – ikväll. Å så fick de sina paket. Visst sjutton är det roligare att ge än att få? Semlorna, som ni vet, som först bara liknade soppa och inte deg. Nä, inte soppa…mer som spackel…eller kakelfog. Men med mjöl, mjöl och lite mer mjöl blev det bullar till slut. Och fina bullar. Måste säga att jag var stolt. Goda med!! Absolut inte billigare än köpte, vet inte om de var godare heller. Lite godare men väldigt ”stabbiga” och mättande… Har tre kvar – blir lagom att sonen och jag delar en imorgon och övriga två delas till oss fyra på kvällen och sedan rullar jag snart fram….Jag trodde iallafall aldrig jag skulle kunna baka så fina –  jantelag åt sidan. 

Read Full Post »

Jag har sovit gott inatt…

…trots ökad värk. Jag kände mig mer nöjd med dagen än jag har gjort på länge. Jag var liksom trött av ”naturliga” anledningar. Baka semlor.. det var väl i stort sätt det jag gjorde men det är mer än inget. På fredag kanske jag måste åka till mitt jobb (av olika anledningar) och  en liten klump började växa i magen…. Jag vet faktiskt inte varför men den började växa direkt. Det känns jobbigt. Dels vet jag att jag antagligen aldrig kommer tillbaka till min gamla avdelning, där är ”mitt” skrivbord bortforslat. Jag vet inte vad jag ska göra om någon månad. Jag har många vänner där men det är ändå svårt att träffa dem av någon anledning. Jag kan inte sätta ord på klumpen men den finns där. Fast samtidigt så blir det skönt att göra ett första besök – då blir det lättare nästa gång. Så på fredag drar jag väl dit…. Vet inte om jag ska ”annonsera” innan eller bara dyka upp? Idag ska jag ev till stan. Har några småsaker jag behöver handla och så skulle det vara skönt att se något annat än lilla byn och väggarna här hemma. Men samtidigt sitter jag här nu och försöker hämta kraft. Att det kan vara så jobbigt att åka till staden? Det som är vardagsmat annars… Vi får se men jag tror längtan till att se något annat kommer att vinna och jag åker. Om lilla mamma ställer upp och kör. Bussen orkar jag inte idag.  Ikväll blir det väl mjöliga semlor…….. Vete…är gott?

Read Full Post »

Idag..

…kände jag mig både bättre och piggare. Det vore fel att säga att jag är full av energi men piggare. Ett steg framåt. Eller två (bra . då gör det ingenting om det går tillbaka ett i morgon :-) ). Jag var  piggare och gladare än på länge på förmiddagen men under eftermiddagenblev jag tyvärr lite trött… Hade kanske för mycket energi och blev för ivrig…  Har varit hos läkaren idag med lilla prinsessan. Hon har så ofta ont i magen. Magen är så svår att söka hjälp för, svårt att beskriva symtom (helst när man är 8) och svårt att ”se” vad som är fel. Läkaren trodde på stress och oro = lite magkatarr. Prover togs och vi får avvakta dem. Läkaren ringde nyss – det fanns teckan på urininfektion och vi får se om det behöver behandlas. Övriga svar på prover kommer om de inte är bra – då hör man ingenting…  Magkatarr…8 år….Känns helt sjukt. En 8-åring ska inte ha magkatarr. Jag vet att hon trivs i skolan och så men så är det ju det här med det senaste året. Vi har haft en del prövningar – hela familjen blir ju naturligtvis påverkade. Många har ack så mycket större prövningar än oss men just nu ser jag mig och min familj. Jag försöker att inte känna samvetskval. Fast jag frågar mig om jag har visat barnen för mycket…eller liksom inte lyckats ”bita ihop” tillräckligt. Men jag har försökt att vara öppen mot dem, förklarat när de har frågat, lärt dem att hjälpa till. Visst har mitt tålamod trutit lite tidigare än om jag hade varit frisk. Men samtidigt så måste ju barnen lära sig att visa hänsyn. Nu har det blivit lite väl mycket av den saken och de ska ju vara barn också men jag hoppas att jag inte är orsaken till hennes magproblem. Jag har ju gjort mitt bästa, bättre kan man inte göra. Min sjukdom är säkert en bidragande orsak, åldern är en och allt annat som skett… Nu får vi ta hand om detta, vi får prata mer – hon och jag. Hon hör ju till de människor som hellre kapslar in än berättar och gråter en stund. Någonstans tar ju oro och tankar vägen om de inte kommer ut. Det är jag helt säker på. Vi får börja ha en pratstund istället för lässtund på kvällarna. Jag minns så väl när lilla prinsessan föll uppe i skidbacken på fjällsemester. Var till sjukstugan där de sa: ”Stukning”. Dock vägrade hon stödja på benet mer den semestern, och inte heller när vi kom hem. Så vi for iväg till vårdcentral. Observera att hon bara vägrade sätt ner foten, hon grät inte en tår, hon klagade nästan aldrig. EN gång såg jag både tårar och svettpärlor – det var när hon skulle sätta på sig skor…. På vårdcentralen fick de henne att stödja på benen…(SÅ dumt!!) och sedan fick vi remiss till röntgen. Spiralfraktur, gips HELA benen i 8 veckor. Rullstol…. Så hon håller inne med känslor, den lilla fröken, så sant, så sant.  JAG mår som sagt lite bättre idag. Just nu, så här framåt kvällen är jag HELT slut och har jätteont men jag kan se tillbaka på en dag som har varit nästan som ”normal” (därav värken…). Jag bakade till och med semlor idag som jag ska fylla med gottgottigottgott imorgon när det är fettisdag. Först såg det mest ut att bli semlesoppa… Degen var liksom ingen deg utan soppa.. Men jag tog i mjöl tills det blev lagom att baka ut till bullar. Vi får se hur de smakar – kanske mest mjöl.. Hade varit bättre, billigare och smidigare att köpa  men ibland vill man liksom känna sig ”duktig” och ”duglig” – helst efter nästan 3 veckor som helt oduglig. Ett tag där var hela soppan dock på väg ner i soptunnan. Det blev ingen deg, som jag sa, telefonen ringde, jag var fulla av ”soppa” på händerna, torktumlaren signalerade ”klar” och så halkade jag på köksgolvet och spillde ut en HEL kopp nybryggt kaffe – allt på samma gång!! DÅ var det lite mycket… Jag satte mig dock ner på köksgolvet och bara satt där tills lite kraft återvände, tog en sak i taget och redde upp det hela fast jag var nära att bara brista ut i gråt och lägga mig där, rakt ner i det utspillda kaffet. BRA gjort, Mimmi! Du tog dig samman. Men – FY SKÄMS – Mimmi – du har inte vilat på hela dagen. Så fort semlorna var klara så hade mannen och jag ett bankärende, när det var klart kom jag hem till en VRÅLHUNGRIG son med ett URUSELT humör. Mitt humör var inte heller på topp, även mammor tappar blodsocker… Sedan var det läxor, sedan vill dottern skaffa blogg, sedan var det räkningar och nu lite bloggande. Fast nu ska jag krypa in i mina mysbyxor (jag känner mig ”lost” utan dem…) och bara sjunka ner i soffan. Jag ska maila lite också. Så till sist vill jag välkomna en ny läsare. En VITAMIN har anlänt som läsare av min blogg – kul! Du sa idag i telefon att du tänker på mig och du ska veta att jag tänker på dig. Oftare än du tror. Och i bagaget på vår bil står det en påse till dina änglar… Bara jag kan köra igen. Eller titta förbi någon dag?

 

 Vitaminer är bra ;-))

Read Full Post »

Jag

somnade till slut men först lite ”hela havet stormar”. Först lade sig mannen i sin säng, sonen i sin, dottern i sin, jag i min. Efter en stund kom dottern, hade onte i magen (vi ska til läkare idag, hon har så ofta ont..), lade sig mittemellan man och mig. Sedan kunde inte jag sova, gick upp och åt lite + löste korsord (rättare sagt – hade det framför mig). Gick upp vid 01.20, la mig. Då kom sonen och hade drömt mardröm. Sängen var full… Jag fick gå till sonens säng. Men mannen som vet att jag får ont av att ligga där kom och bytte med mig…. När klockan således var ca 02.00 så låg jag, dottern och sonen i dubbelsäng..Mannen i sonens. Tittade på klockan sista gången 02.36. Sov en stund. Såg på klockan 03.19, 04.26, 05.39 och vid 06.30 (då sonen skulle upp och således jag oxå, tydligen). Får försöka sova lite idag. ”Var sak på sin plats..” ett citat som inte alltid stämmer när man har barn.

Read Full Post »

jag

är vaken…. Har varit trött hela dagen och nu klockan 15 min över ett på natten sitter jag uppe och löser korsord…. Vad ska man säga? Helknäppt! Så lär jag vara trött imorgon igen. Djäkla värk, djäkla tabletter. Inte undra på att man känner sig slutkörd. Över ett år med bara enstaka nätter jag sover gott, en hel natt… Fast just korsord vid denna tid var ett halvsmart val. Inte så mycket löst… Men det spelar ju liksom ingen roll. Ska göra ett nytt försök i sängen nu. Natti (hoppas jag)

Read Full Post »