Leka mamma, pappa, barn…

Inte så mycket tankar idag. Har funderat mycket på barnens användande av datorn. När man har ensnarttonåring så kommer allt så mycket snabbare på det mindre barnet. Fick mig en liten chock när jag fick se en kommentar på en sida dottern var inne på… Jag vill inte skriva de orden här, på min blogg men det var INTE ord för en 8-åring. Jag visste inte att hon hade gått med på den här sidan… Trodde hon hade msn och ”stallet” men detta var något annat. Typ ett spel men med chatt. Jag frågade sonen om det var åldersgräns och den var tydligen 13. Dottern brukar fråga först innan hon loggar in på något men denna gång har hon med eget bevåg blivit medlem (hon har väl sett hur bror gör…förrut har hon behövt hjälp med denna sak). Nu sa hon att en klasskompis också är medlem så jag ska prata med hennes mamma och sedan ta bort det från datorn. Jag har också satt upp en ny regel: Datorn ska vara på köksbordet när hon sitter vid msn eller något annat så jag vet vad hon gör. Det händer så mycket där ute i cyberrymden!! Vänner säger saker här, via tangentbordet, som de aldrig skulle säga om de stod öga mot öga. Om barnen får msn, är det av stor vikt att hålla reda på vilka de ”addar”, ”pratar” med och vad de säger. Jag vill även att dottern sparar konversationen om det skulle bli ett problem. Ja, en ny tid… Nu sitter alla ungar hemma vid datornerna och ”pratar” istället för att leka, spela sällskapsspel… Men vi äldre får lära oss så mycket vi kan, säga stopp och belägg men ändå tillåta en del. Vi måste sätta oss in i deras värld för att förstå tjusningen med den, se vilka faror och risker som finns. Det är nya utmaningar för oss som föräldrar. Gå med i msn, gå med i barnens sajter. Så de ser att vi bryr oss, så de ser att det finns vuxna där – precis som med nattvandring. Bara vår närvaro kanske gör att de tänker sig för vad de säger. Det är så lätt att kasta ur sig ord man inte tänkt, det är lätt att vara elak.. Det finns ju massor av risker som är större och farligare än så men det räcker just nu. Min dotter ville ju starta en blogg. Jag tycker det var ok. Hon lär sig att formulera sig, att stava och att sköta språket. Jag kollar alltid innan hon publicerar och vill gärna hålla koll på vilka som är inne på sidan. Hon har strikta regler – inga foton, inga namn, inga telefonnummer… Vi har ett ansvar – hu, jag som knappt känner mig vuxen själv.

Ibland känns det som om man ”spelar” vuxen, att man går omkring här hemma i huset och ”leker” mamma. Leker att man lagar mat, stryker och tvättar. Leker att man har barn och en man (Ken, kanske :-) . Illusoriskt. Men det är ju verklighet – JAG är vuxen även om jag känner mig som ett barn ibland. JAG ska ha ansvar för två barn. JAG ska uppfstra dem till något att vara stolt över. JAG ska försörja dem och de ska ärva mig.. JAG ska vara en förebild. JAG. Lilla jag. Skrämmande tankar men det rullar ju bara på. Tur man inte tänker på det så ofta. JAG är vuxen.. Ibland :-). Men ibland känner mig sig barnslig och lekfull och det är ok. Ibland känner man sig rädd, osäker och förvirrad – som ett barn – det är ok. Men som vuxen kommer det inte någon och tröstar, ser till att allt blir bra. Skillnaden är att man själv har ansvaret. Ingen annan. DU har ansvar för DITT liv, jag för mitt. Visst kan det kännas stort, jobbigt och ouppnåeligt. ….som en själsfrände skrev – det är som att leva i en dramakomedi ibland. Men vad ska man göra, det är bara att flyta med. Spela sin roll så gott man kan. Göra pjäsen så bra som möjligt. Hjälpa sina birollsinnehavare så de gör sitt bästa. Och hoppas på ett lyckligt slut.                                                                                                                                                      Hmmm… Jag som inte hade några tankar när jag började skriva…

Read Full Post »