Efterlysning.

Idag fick jag en efterlysning. På mer ord. Från mig. Här på bloggen. Och jag vet ju att det har varit fattigt med inlägg från mig på sista tiden. Jag har fullt upp med livet, helt enkelt.

Denna vecka har nacken varit arg, arg, arg. Igår var jag riktigt rädd att jag var ”tillbaka” – nervsmärta, sömnlös natt, värk. Men bättre idag. Mycket bättre. Långt från bra men själen mår bättre och orken till viss del tillbaka.

Dagen idag – jo, den började väl som vanligt – med den skillnaden att barnen faktiskt fick ta sina apostlahästar till skolan och jag i lugn och ro tog mig till jobbet – utan att stressa runt den lilla byn för att skjutsa på ungar. En timmes jobb och sedan vankades det frukost  – bestående av våfflor!! Gott, gottgottigottgott!! Hemmagjord krusbärssylt till – mycket godare än det låter, jag lovar!

Förmiddagen rullade på, våren i luften och det humöret smittades av fågelkvitter, en sol som nästan bröt igenom och av doften – ni vet , doften av vår! Ett besök hos tandläkaren väntade och visst är det skönt att få bort lite tandsten, få tänderna polerade och änstligen få svar på om man har hål eller inte – men sedan… när man bävande, skälvande går mot kassan… är inte lika kul. Kom lindrigt undan, denna gång men fler besök väntar. Håll tummarna att roten inte behöver fyllas! Men egentligen är det hutlöst. 25 min  = 800:-….32 kr/minuten. Ja, ja… bara att betala, le och önska Glad Påsk… Och i sitt stilla sinne lova sig själv att inte äta av det godis som bjuds denna helg. Och samtidigt veta att man bryter det löftet ganska snabbt igen. Närmare bestämt en timme efteråt – då jag smög i en chokladbit i varukorgen under den dagliga turen inne i livsmedelsaffären.

Våffeldagen… Jag var nog för trött… eller så var det bara ”en sådan dag” för eftermiddagen var INTE kul. Ni vet – en sådan där eftermiddag då nerverna ligger utanpå, då allt går i uppförsbacke och då allt går emot en. Man tappar saker…man får inte upp burken som ska öppnas, ketchupen är slut när man ska göra köttfärssåsen, barna är mer högljudda och tjatigare och trotsigare än vanligt… Allt känns motigt. Men att då gå in i en dusch, ta en kopp gott kaffe, sminka sig och klä sig snyggt och ge sig av från allt tjat, gnäll, mot – är ljuvligt. Att sedan ha 12 olika byten av snygga modekläder som man visar upp för ett 70-tal damer som säger ”Åh,,,vad snyggt!” – är ett härligt ”motgift”. Man får en energikick. Att stå där, utanför ”visningsrummet” tillsammans med 6-8 andra vänner, byta kläder i raket fart, fnittra och prata – och sedan gå in och ”showa” och mannekänga inför publik – det ÄR KUL! Riktigt kul. Nu är jag jättetrött men uppe i varv och även om John Blund knackar på så släpper inte sinnet in honom riktigt ännu… Lite nervarvning behövs nog först. Fast i natt var sömnen i stort sätt obefintlig (01,30-02.25 + 05.00-06.45) så jag borde sova. Nu.

Imorgon , snart idag, kommer lilla Skrutt och ska sova här till lördag. På lördag kväll ska vi på fest…Lär komma hem vid 2 – tiden… och sedan ska vi iväg vid 07 på morgonen…. så… ja, jag behöver nog sova! Att vi dessutom förlorar en timme, där någonstans mellan lördag och söndag lär ju inte göra mig piggare. Men jag klagar inte. Val. Val i livet, val i vardagen. Mitt val = LEVA. Priset är ofta värk och jag vet att det ”pratas” bakom ryggen på mig. Men de som pratar kan väl göra mig sällskap – som i natt – vid köksbordet mellan 02.25-05.00… Jag klagar inte att jag sitter där – jag betalar ett pris. Men kom inte och säg: ”Undrar om hon har så ont!” ”Jo, jo – sjukskriven är ju bra att vara…!” Nej, ni kan gärna ta smärtan en timme. Så håller ni nog tyst sedan. Jag lever , låt mig leva.

Kläder från Share - på en helt annan mannekäng - visst är det snyggt? Kul att mannekänga i!

Detta blev nog ett ganska rörigt inlägg – som så många gånger förr… Men tröttheten ligger där och lurar, och påverkar tanken. Så nu – GODNATT! Må bäst!

Read Full Post »

Att tänka om…

…kan vara svårt ibland. Tycker jag. Alla är inte sådana men jag är det. Om jag har planerat en sak och det inte går att genomföra av någon anledning – har jag svårt att acceptera.. Men jag är blir bättre på det. Imorse var det bara att inse – att nej, dagen kommer inte bli som jag hade tänkt mig. Att ge sig ut på vägarna – hala och moddiga – när det inte är nödvändigt, är bara dumt. Så jag slog mig ner vi köksbordet och njöt av kaffet extra länge. Tänkte om. Tänkte inte alls. Tog ledigt, totalt ledigt. Fixade lite på ungarnas rum. Beredde plats i dotterns… Hon har blivit med hamster… Den ska hämtas på fredag. Hu… Någon som vill satsa en peng på hur länge hon själv städar bur, ger mat, vatten? Hur länge ”Mulle” (han heter så!) är kul. Men hon är SÅÅ LYCKLIG. Att se hennes leende idag när jag hade möblerat om och fixat plats för buren samt skrivit en lapp där det stod: ”Här flyttar snart Mulle in!” var sagolikt. (Skylten fick symbolisera att vi, mannen och jag sa JA – du får köpa Mulle) Det är sådana stunder man känner total lycka. När barnen är lyckliga. Hon kom hem, sur, vresig och trött idag. Jag satte på henne en ögonbindel och förde henne uppför trappan – sedan fick hon se sitt nystädade och ommöblerade (inga stora ändringar…) rum och då försvann all ilska, irritation och leendet spred sig. Leendet gick från öra till öra och ögonen glittrade. Men tänk – jag kan tycka det var riktigt skönt att hon var ”irriterad” när hon kom hem. Inte för att hon var irriterad utan mer för att barnen även behöver känna på ”livet” ibland. Inte alltid räkna med att mamma eller pappa står där och fixar allt. Vi kan ju inte rå på snö och vind, vi kan inte vara där hela tiden. Och när inte allt går som de vill är det bra att det tänds en gnista – så de kämpar och hittar ny energi. Att de kan bli irriterade en stund för att sedan skratta åt det hela och lära sig något till nästa gång! (som att ta reda på när fiollektionerna är – istället för att släpa med fiolen i onödan…:-) )

Oj, vad jag svävar ut och är rörig i tanken. Trött men inte sömnig. Nåväl – dagen var det. Jo, det blev en slappardag istället för shopping och lunch med pappa. Och när jag väl accepterat och insett att dagen blev bra ändå – kom nästa ”motgång” – Pilatesen som jag sett fram emot en vecka var inställd. Så det blev en promenad i snömoddet istället. Skönt det med! Och imorgon – när jag skulle ha ett trevligt möte med tjejerna – får jag hitta på något annat. Tänk vad lite snö kan ställa till saker och ting! Ska ringa bror – kanske läser du detta? – och se om han fortfarande behöver barnvakt. Men … inte om det är sådant här väglag, sorry! Men nu har jag tiden.

Jag låter tankarna flyta ut på skärmen via tangentbordet, märker ni det? Ingen struktur, ingen mening, inget av vikt. Bara vardagliga tankar av en vardaglig 42årig tvåbarnsmamma i en liten by i ”lagomärbäst” landet Sverige…..

Read Full Post »

Om det ändå ska…

…kan det lika gärna bli ordentligt!

http://www.c-pix.nu. - tack för "lånet"

Vinter – ja, det är som om vintern har bestämt sig: ”Vill de ha vinter så ska de få vinter!” Och jag gillar det! Hellre detta, snö och kyla än en ”halvdan” vinter – med tö och blask. Nej, då ser jag hellre ut genom fönstret och se denna vita värld. Det är vackert! Hoppas bara att sommaren gör exakt som vintern – bestämmer sig att vara det den heter. Med värme och ljumma kvällar, bad och lata dagar.

Men NU är det vinter. Lika bra att njuta, tänka positivt. För det finns människor som ALDRIG är nöjda och som liksom har satt i system att klaga på vädret. Det är som om dessa personer måste prata väder, och klaga på det – för att ha något att säga. Är sommardagen varm, är det för varmt. Är det regn – är det ”hemska svenska somrar!”. Regnar det inte är det ”Oj,oj – det är sååå torrt!”. Om vinterdagen är vit och snön faller så är detta jobbigt och ”Nej, nu får det sluta snöa – nu har vi tillräckligt!” och om det töar – ”Fy vad det är grått och trist, blött och slaskigt” Är det milt blir kommentaren unjefär som den nyss nämnda men är det kallt så ”Fy vad KALLT det är!! Global uppvärmning – pyttsan. FY!” Men global uppvärmning… kan man oja sig om och så när vädret trotsar den så är inte DET bra…. Hur vill de ha det??

Vädret måste väl ändå vara världens mest omtyckta och mest frekventa samtalsämne? Och, handen på hjärtat – är det såå himla kul och givande samtal? Att prata väder? Finns det inte roligare och mer intressanta samtal man kan ha? Vädret kan vi ju liksom inte göra någonting åt. Där är vi ganska hjälplösa (förrutom att tänka miljövänligt och minska växthuseffekten) och då borde det väl finnas annat att prata om. Varför inte prata om hur vi bäst kan hjälpa Haiti? Eller prata om något vi tycker är positivt? Eller fråga hur mår du – och verkligen lyssna på svaret…..

Väder… tänk om vi inte hade väder… Vad sjutton skulle vi prata om? Vad pratar de om i länder som har samma väder, i stort sätt hela tiden? Jag tror det är tur att vissa männsikor bor just här, i Sverige. Så de har något att prata om, något att klaga på……

Personligen tycker jag det är helt strålande vackert ute och inne är det varmt och skönt. Personligen tycker jag att det är skönt att ha vinter på vintern… Hoppas som sagt att våren blir vårlig, sommaren somrig och hösten riktigt höstlik!

That´s the thoughts of Mimmi.

Read Full Post »

Minnet

är bra men mycket, mycket kort. Jag insåg just vad klockan var. Tog mig ett kvällbloss och mindes att jag MÅSTE ju fixa…. Ja, vad? när jag kom in igen hade jag glömt. Jag vet att det hade med att maila någon men vem? Om vad?

Skrämmande…. Sömn kanske behövs.

Och ps: Var är du vitamin? Vi kan väl höras snart?

Read Full Post »

Bijul

Vet ni, idag firade  alla bin jul. Igår var det ju tjugonda Knut

– Idag var julen förbi …….

 

Read Full Post »

Knäckande…

…gott. Ikväll har jag varit iväg en sväng, på lite skoj med ett gäng andra tjejer. Att bara komma hemifrån, koppla av, få inspiration och nytändning – det är härligt. Tyvärr var min nacke/rygg elakare än vad som ens är rättvist… Jag borde inte ens ha åkt – jag visste ju att värken som fanns när jag åkte bara skulle bli värre. Men ett par goda skratt och en hel potion med energi, lite uppmuntran och goda vänners sällskap – gjorde mitt beslut rätt. Fick ytterligare en fråga…. De börjar bli många nu. En som är viktig, viktigare än något. Ett par som är viktiga inför framtiden – mycket viktiga de med men som jag ändå kan låta vila lite,lite till. Och så den ikväll. Ibland är det ju så att man får uppskattning för något man gör, och det man gör tycker man är skoj. Men risken är att ”smicker” kan förleda, förblinda till fel beslut. Men kul att få lite feedback, lite positiv kritik – det är kul. Och idag har det liksom regnat över mig. Faktiskt.

Och ja, jag är kanske bra på en del saker. Vi har så svårt att säga det bara. Vi kvinnor, vi svenskar. ”Jante”…ni vet. Men ja, idag har jag fått uppskattning och det känns – kul.

Tröttheten som finns inom mig, den jag trodde skulle försvinna under jul och nyår dröjer sig dock kvar och lindar in denna positiva energi i en dimma och den glädje och stolthet jag borde känna, helst efter ord som jag fick höra på förmiddagen – när inte riktigt fram till hjärtat…Känslan, glädjen grumlas en smula just nu. Av trötthet. Varför är jag såå trött? Jag borde vara pigg. Är det jul/nyårsdvalan som inte vill släppa? Jag vet ju vad det är. Jag har bara så svårt att acceptera. För innan jul var energin på topp. Men då var värken bättre. Den där värken som helt fräckt och utan pardon stjäl energin, stjäl glädje och entusiasm. Men jag motar, kämpar och trälar på. I myrmark som får mina fötter att sjunka tar jag mig sakta framåt.

Mörkt…knäckande… – så låter detta inlägg och det var låångt ifrån meningen. För den tacksamhet som jag känner och borde känna för det som kommer till mig, det jag har och det som väntar – är stark och innerlig. För jag har det otroligt bra. Två friska barn, en underbar man, ett fint hus. ”Jobb”, fritid. En helt underbar ”familj” – en mamma som är min bästa vän, pappa och en ”extra mammavän”, en sagolik bror, brorsbarn, svägerska med familj…. ja – kan man begära något mer? En liten skrutt som kom in i våra liv för ett par år sedan – ”skadad” av CP – som har berikat mitt liv till obegripliga höjder. Ett leende från henne – och man är varm inombords ett flera dagar.

Hon kommer hit i helgen. Vi ska vara barnvakt och det ska bli ljuvligt. Bror – säg aldrig tack när vi tar hand om henne – säg ”varsågod!”.

Knäckande…knäck. Godissuget som satte in hos mig för en stund sedan var knäckande… men jag mindes plötsligt att det fanns en burk – en mirakel i denna stund. Och nu…. finns där inga flera knäck. Nu är julen slut!

Rörigt inlägg? Mellan hopp och förtvivlan? Ja, så här dags är man för trött. Tankarna far och likaså känslorna. Men nej, jag är inte så negativ. Är bara såå förtvivlat trött på värken – inte för värkens skull. Den har jag liksom vant mig med nu. Det är mer det faktum att den är en sådan tjuv jag är mycket trött på. Jag vill få tillbaka rätten att vara pigg och glad. Att ha ork och lust. DET saknar jag…. Snälla, imorgon vill jag ha en BRA dag. Full av min gamla energi, tom på värk och gärna mer upmuntran:-). Men fler frågor… nej, de kan vänta lite.

Natti:-)

Read Full Post »

Inte tant

Idag har jag fått en tillsägelse….angående min blogg. ”Ta bort tant. Du är ingen tant. Skriv kvinna!” Så jag kanske gör det. Men jag menar ju inte tant i den bemärkelsen. Men det kanske bara är jag som förstår vad jag menar så jag ändra kanske. Men inte idag.

Jag vill skriva ikväll men samtidigt vill jag vara se tv, slappa och vila. Tankarna virvlar och själen är varm. För jag har haft en skön helg. En givande sådan. Det började redan i torsdags då jag besökte min favorit blomsteraffär, när jag kom hem, plockade bort julen och fick pyssa, fixa och styra här hemma. Sådant jag älskar. Så var vi hos vänner på kvällen – i gott trevligt sällskap. Trots de 23 minusgraderna ute var vi i värme. Varm, hjärtlig värme. Lördagen bjöd på smått kaos, men ett trevligt kaos. Tapeter och sängbyten. Nej, vår säng har inte kommit än men sonen fick en ny. Den gamla står hos lilla Skrutt nu. Hm… hon kommer att se såå liten ut i den. Men det känns bra när gjejerna kommer till användning. Vi lever i ett tillräckligt ”köpochsläng”-samhälle.

Dagen idag – jo… lagom aktivitet, lagom vila och så blev vi bortbjudna på mat. Underbar, otroligt god mat. Och ännu godare för själ och hjärta – samvaro med Skrutt och bror. Vår lilla Skrutt som skulle kunna tina den mest frusna till värme och kärlek med ett enda leende.

Nacken och armarna samarbetar dock inte alls just nu och idag har jag förbannat detta mer än någonsin förut. För jag fick en fråga idag. Heller vi, vår familj fick en fråga. En fråga vi ville skrika JA till – direkt. Men också en fråga som kräver eftertanke, som kräver allvarligt övervägande. En fråga som känns hedrande och en fråga som rör hela familjen och delar av tillvaron. Men JA ekar instinktivt och både själ och hjärta har inget annat svar än JA. Men så är det ju så att min kropp och min vilja, mitt hjärta inte alls har något som helst samarbete. Men jag jag lär mig leva med smärtan, lite mer varje dag. Så JA är nog svaret på din fråga…. Det finns ju liksom inget annat svar. Inget alternativ. Och så får vi ha en testperiod. En härlig ”praotid”..? Vi, alla, tänker JA, JA, JA. Men som sagt – man måste tänka och funderar lite.

Nu – trots att det finns mycket kvar i skallen som vill ut – ska jag se på svensk långfilm, ta en kopp thé och kanske ett kex…med Brieost. Att lägga på den där sagolika pastan jag åt idag. Hoppas på repris..den restuarangen kan jag rekommendera:-)

Må väl, alla ni – må bäst.

Read Full Post »

Ikväll..

…tror jag hela ”innanjulochalltkringjulochalltplockandeefterjul” har kommit ifatt mig. Har just färgat håret, tagit ett fotbad och filat naglarna och nu, är jag såå trött. Inte sömnig. Bara trött. På en hel del och bara helt enkelt trött. In i själen trött. Det kom bara över mig. Men det går över. Men mina tankar har börjat spinna och dels kommer en del upp som är utmanande, tuffa – sådant man helst skulle vilja lägga åt sidan men det hjälper inte – för det försvinner inte. En del måste man ta en match med, vare sig man vill eller inte. Sånt är livet. Dels så tar det på kraften. Vardagen, tankarna, resan – smärtan.

Ikväll blev det film och lite popcorn… det är mys varje kväll nuförtiden:-) Igår var det ju bio och popcorn… ´Vi hade en mysig stund iallafall – ikväll. Imorgon ska vi tjejer  – min lilla Fia och hennes bästis och jag – till stan i kylan. Vi får hålla oss varma i affärerna. Och shoppa :-) Det blir man varm, pigg och glad av:-) Lite bankärenden. Skulle vilja beställa en säng oxå men bör väl invänta mannens åsikt:-) Han har ju en av delarna.

Nu ska jag fortsätta mitt minispa – fila fötter, fila naglar, måla naglar, ansa ögonbryn… ja… det är ett kämpande (trevligt kämpande) att vara naturligt vacker:-)

Hoppas att ni alla, där ute får ett riktigt gott slut på 2009!

Read Full Post »

Omgiven av stress

Dagen idag har varit så mycket lugnare. Jag tog det väldigt ”easy” hela morgonen. Njöt av mitt kaffe, av morgontidningen av tystnaden. Duschade i lugn och ro, klädde mig och åkte in till stan. Och där…är det stor risk att bli smittad. Av något som det än så länge inte finns något vaccin mot. Svininfluensan kan inte ta mig längre – men julstressen..kan den komma åt mig?  Ja, antagligen. Både jag och mannen som slöt upp inne på det stora huset med en himla massa butiker kände av hur den knackade på – den där obehagliga känslan. Stressen. Ingen av oss visste åt vilket håll vi skulle, vad vi skulle köpa i julklapp till våra guldklimpar. Runt omkring oss sprang folk som yra hönor. VI stod där mitt i smeten och såg på varandra. Kände paniken komma krypande. Men, nej. Vi tog ett eget litet vaccin. Vi vek av från strömmen, satte oss ner och åt varsin portion god mat, pratade, umgicks. Avslutade med en kopp kaffe och plötsligt var stressen som bortblåst och tankarna kunde tänka igen.

Men det blir svårare och svårare att köpa julklappar… Dels är allt dyrare och dyrare. Man får liksom ingenting för pengarna. Ingenting…. Dels har vill ändras barnen.. växer. Önskar sig större saker, har mer saker. Vi ville köpa allt men… det är ingen bra idé. Alls. Men det blir nog bra… Nåväl, ett par timmar och ett antal kronor fattigare senare stuvades påsar in i garaget, gämdes undan och ännu en sak klar inför julen som hjular på…. Det är konstig livet… Och ödet. Hur ofta pratar man inte om en sak, och sedan händer det? Ibland läser man om något man aldrig läst om förut och dagen efter har en vän till en vän varit med om just den saken och en vecka senare berättar vännen att även hon.. Förstår ni vad jag menar – det blev lite luddigt.. Som om du säger: ”Åh, imorgon skulle jag vilja ha sovmorgon, jag orkar inte jobba…” och så vaknar du med huvudvärk och får en karensdag… ”Var försiktig med vad du önskar…” Idag, på stan, gick vi förbi en av de otals butikerna som säljer mobiler. Ett erbjudande blinkade, strålade, vägrade låta oss gå förbi utan att se det, ta in det – fundera och få en idé. Och visst fick jag en idé….PR-avdelningen på det företaget – grattis! Jag sa till min man: ”Tänk om dottern inte hade någon mobil – då skulle klappen vara klar!” Men vi ångade vidare och köpte till sist en sak som hon önskar men som jag var väldigt tveksam till. En timme efter det att vi kommit hem kommer dottern ner för trappen, gråtandes. Hennes mobil (som antagligen åkt i golvet utan att hon vill erkänna det) har på ett helt oförklarligt sätt gått sönder. Displayen var sprucken och bara halva var synlig. Hm… tänk om det hade hänt igår? Men ”tänk om” är en tanke som bara fungerar som ett röd ljus som aldrig slår om till varken gult eller grönt – (jo, du bror, jag har tagit åt mig av dina kloka ord..) och nu är det som det är. Dessutom tror jag att lilla dottern tycker det är roligare att få en peng, själv ta sin plånbok och själv välja sin nya mobil, i mellandagarsrean. Hon tjänade ju dessutom nästan en tusenlapp på att sälja jultidningar. Hjälp, snacka om luckrativ business :-)

Nu återstår bara några julklappar. Till bror bland annat. Jag tittade på en sak idag. Men 799:-, nej… sorry brorsan. Till ”chefen” och till svärmor, svärfar och svägerskans med fam. Stora kusinbus får väl ett önskat kuvert med innehåll som prasslar och klirrar.

Det har varit en bra dag idag. Men nacken har varit sur, tvär och hämdlysten. Men nu, efter en kväll isoffan, efter ett skönt bad och efter lugn samvaro med nära och kära – mår den lite bättre.

Imorgon väntar en skogspromenad, luciatåg och pepparkakshusbygge. Lite fix inför söndagens stora begivenhet. Uppvisning och lucia med dotterns gymnastik. Som har planerats och tränats till i månader… Och sedan… ska jag andas ett par dagar. Bara vara. Ladda inför det sista innan jul. Och ni, vet ni  att det finns fördelar med att bo i Sverige? Det finns många men en är att vid halv 3 är det nästan mörkt och då kommer gästerna inte se om det är skurat i hörnen eller inte… så DET struntar jag helt i iår!

Natti.. ha en bra dag idag. (jag insåg just att klockan redan är en timme in på lördag den 12/12)

Read Full Post »

Glittrande ögon.

Dagen idag började inte så bra. Inte dåligt heller men jag kände mig inte alls allert. Seg, ont i huvud, lätt illamående, ont i kroppen. Jaha, tänkte jag… sjuk nu? Nej, det går inte alls. Nästa vecka kanske men inte nu. Morgonen var lugn och jag drog mig igenom den som i slowmotion. Gjorde lite, lite nytta men kom aldrig igång riktigt. Åkte hem lite tidigt och väl hemma borde jag ha känt stress inför allt som skulle fixas men jag satte mig istället med en god kopp kaffe och tänkte brors tanke – ”går världen under om jag inte hinner allt? Nej!” Och jag behöll lugnet. Lagade mig en god måltid, njöt av den. Tog en skön, lång dusch, klädde mig och så tog jag emot 2 lätt hysteriska och mycket förväntansfulla 9åriga  tjejer som kom hem från skolan. ”Nobelmiddagen är snart!” skrek de i munnen på varandra, klockan kvarti3. Middagen började halv 6. Och det enda de behövde göra var att klä sig… Men det var härligt att se deras förväntan. Se glädjen i att få klä sig fint, fixa hår, sätta på lite läppglans och en gnutta parfym. Det var i sig ett stort tack för allt planderande och jobb inför denna middag. Innan jag åkte för att duka och fixa mat så plattade jag ett hår och gjorde korkskruvar på det andra. Oj, så fina de blev, prinsessorna!

Middagen gick jätte bra och det var härligt att se ögon som glittrade, munnar som skrattade och log. Stolthet som lyste i små söta ansikten. Stolthet och glädje av att känna sig utvalda, uppassade. Klänningar glittrade ikapp med ögon, håruppsättningar och smycken. Killarna var stiliga och doftade gott av pappas rakvatten…Nobelpris delades ut och barnen neg, bockade och tackade. Och visst hade de koll på vem han var, Alfred Nobel. ”han gillade att spränga saker!” var en liten killes förklaring:-)  Oj,oj – vilken lyckad kväll. Tröttheten som sitter i kropp och knopp nu är blandad med total glädje. Glädjen att kunna ge. Ge en kväll att minnas länge. Det är verklig glädje, tillfredställelse.

Imorgon blir det julklappsinköp. Idol måste väl ses… Tacos är ju ”standard”. På lördag tänker jag rymma, till skogen. Andas djupt och bara lyssan på tystnaden. Sedan på eftermiddagen väntar 5 luciatåg… Och på söndag – en dag i gympahallen. Från 9-ca 18… Men DET ska bli kul. Och jag, ska dansa till takterna från Michael Jackson:-)

Må bäst, vänner och dom jag inte känner.

Read Full Post »

Har jag suttit ner idag?

Nej, knappt. Men jag har gjort saker jag vill. Och jag mår bra. Men visst, idag blev det lite för mycket. Och imorgon blir kanske likadan. Men oj, så härligt det ska bli att se 19 glittrande ögonpar imorgon – när vi serverar 9-åringarna Nobelmiddag. Tar man bara en sak i taget, ler och skrattar, andas djupt i bland och tar till sig min bror filosofi – ”det man inte hinner är inte viktigt!” så är det lungt:-) Och dygnet har ju faktiskt 24 hela timmar!! Och efter dem…börjar 24 nya!

Kram på er, alla där ute – extra varma till er, mina vänner. Dem jag pratar med oft, träffar men just idag – till dem jag känner jag skulle vilja prata med oftare, träffa mer frekvent. Ni, mina vänner där ute som just nu är ”eftersatta”. Min vän dom fyller imorgon. Min vän där i skogen. Min vän i mellanstora staden  – ni som jag tänker på varje dag men så sällan ”hinner” prata med. Ni, mina jobbarkompisar. Dig som jag fick mail ifrån idag, som jag saknar så det nästan gör ont. Våra skratt. Du som gjorde alla dagar till bra dagar. Du med din energi och roliga upptåg. Jag saknar dig. Kram till er alla som, trots att vi inte ses och hörs – alltid finns därute. Ni som är vad man kallar VÄNNER!  Kram till er alla!! Varma, varma kramar.

Read Full Post »

När allt kör ihop sig…

… och det känns som om timmarna inte räcker till – så vill man att tekniken ska funka! 25 nya meddelanden i mailboxen – de flesta ”kräver” ett svar … och så vägrar mailen fungera. Man kan inte öppna mailen. Inte svara på dem ..

Är det en fingervisning månne? Att jag ska stänga av och ta kväll? Kanske … Nåväl. Jag stänger av och föröker en gång till senare. Eller imorgon.

PS: Visst är det, som vuxen, ovant att få frågan ”Vad Önskar du dig i julklapp?” Jag har fullt upp med att fundera ut vad alla andra ska få och även om man tänker ”en sådan skulle jag vilja ha” när man går på stan så blev det helt tomt i huvudet när jag fick frågan! Nåväl … Jag är fullt nöjd om julen blir fridfull, rolig för barnen och vi alla får vara Friska!

Kram på er alla där ute i julstressen :-)

Read Full Post »

Att lova, att hålla…Ärlighet och lika värde.

Jag tar gärna åt mig saker… att hjälpa til här och där. Det känns liksom helt självklart. Det är lätt att lova. Sedan ska det utföras. Denna vecka…. gäller det att andas då och då. Idag vet jag inte om det ens har hjälpt. Det beror nog inte på att jag har haft mer än vanligt att göra, utan mer på att huvudet har sprängvärk, dagen har varit av typen ”tychobrahe” och allt, allt har Jag har tappat saker, saker har strulat och det känns som om allt bara båsat ihop sig och lagt sig som ett fångstnät runt mej. Nu är det kväll och jag andas ut. Imorgon är det ok att fullfölja det jag har lovat…Denna vecka blir en fullspäckad vecka men det är jag, bara jag som har satt mig i situationen:-) (jag gillar det ju också…)

Efter en struldag på jobbet, en eftermiddag med strul så kommer först sonen hem. Sur som ättika och vi blev lätt osams. Sedan dotter, vresig och trött. Men efter lite mat kändes det bättre. Lite tjat, lite gnäll gällande läxor (tjatet från min mptt, gnället från barnens) så forskred ändå kvällen. Sonen flydde till lugnet hos mormor och så länge läxorna görs så ok. Något som inte är ok är dock att stjäla… Barnen fick varsin adventskalender, av modell ”litenchokladbitvarjedag”. Då jag vet vilken otrolig gottegris sonen är varnade jag honom bestämt för att smita in i systerns rum och nalla. Ikväll kom hon ner, den lilla bestämda damen och hade upptäckt att tre luckor var öppnade, länsade och sedan stängda igen…Jo,sonen konfronterades. Först blånekade han. Men så kröp det fram… Han tyckte nog vi förstorade saken lite väl mycket men jag tycker att stöld och stöld. Om det så är från syrran, kompisen eller någon annan. Kan man gå in till syrran och ta choklad, trots att man vet att hennes chokladkalender är henne såå kär och viktig så är nästa steg att sno en tjuga från en kompis, sedan snatta en chokladbit på ICA… Jag säger inte att det blir så och alla barn tar något, någon gång. Dock är detta inte första gången och denna gång satte vi ner foten. Vi visade att det är INTE ok att ta från någon annan. Aldrig. Aldrig. Det är inte ok att ljuga..och skylla ifrån sig. Man står för det man har gjort, ber om ursäkt och gör inte om det.  Sonen reagerade genom att bli sur, arg och slänga igen dörren och låsa den samma. Samvetet är jobbigt… Nu var det som sagt bara två chokladbitar men… Som ”straff” får han köpa en ny kalender till henne. Gjorde vi rätt?

Det var något mer jag skulle skriva ikväll… Men nu hände det så mycket annat i mellan så jag har glömt…

På torsdag ska vi ordna en Nobelmiddag för barnen i dotterns klass. Förrätt, varmrätt och dessert samt nobeldiplom. Nu fick jag ett mail från en mamma: ”Stämmer det att ni ska dela ut pris i kategorin: ”vem är snyggast” ? Vad har denna mamma för tankar om mig? Det skulle ALDRIG, ALDRIG falla mig in. Jag som kämpar så för att alla ska behandlas lika. Jag läste just min brors blogg och insåg – vi är syskon – samma tanke, samma stund… ALLA är lika mycket värda, ALLA är unika. Alla är värdefulla. (visst finns det dem man har svårt att hitta något värdefullt hos men då beror det ofta på något… jag täker på pedofiler, våldtäktsmän, barnmisshandlare… Hitler….)

Jag känner mig otroligt okoncentrerad och inser att det inte är tid och läge för att skriva inlägg efter en sådan här dag som dessutom avslutas med ett sådant mail.. Jag avrundar därför med att: ALLA ÄR UNIKA på sitt sätt. ALLA ÄR VÄRDA SAMMA BEMÖTANDE. Och – skvaller, skitsnack och oärlighet är egenskaper jag hatar. Mer och mer.

Åh… vad jag önskar att jag hade mod att skicka ett brev till en vän som svek så hårt. Om hon bara visste… Men samtidigt. Jag vet. Och jag har rak rygg.

Kram på er alla!

Read Full Post »

Är julen på g?

Jag har lite svårt att ta in det. Igår var det som en oktoberdag – regn och grått. Ingen julstämning alls. Idag var vi på julmarknad med tomtar och lucia men… nej, julstämning vill inte riktigt infinna sig.Men idag – när sonen kom nerhasande – sa han en fin komplimang till en mor. Han sa: ”Mamma, jag älskar dig coh du har lyckats, igen! Varje gång man kommer in, kommer ner – så fylls man av julkänsla!” Och det är väl det som det handlar om? Jag behöver inta julskänslor men jag hoppas att jag kan förmedla julstämning och traditioner till mina barn!

 Helgen har varit oförskämt lugn och fridfull. Julstress? jag blir nästan orolig – har jag glömt något? För jag känner ingen julstress… Jag har i och för sig en hel lista med ”komihågattgöraochfixa” men ..ingen stress. Jag hinner nog. Så totalt tvärtomemot den person jag har varit. Det är skönt men lite skrämmande – en känsla av att ha glömt något…

Men, men – mina listor hjälper. När orden är nerplitade så släpper tanken från hjärnan och lyckas inte komma åt mina stressnerver. Sedan är det med en känsla av tillfredställelse att få ”bocka av”.

Idag har jag njutit för fulla muggar. Av lilla Skrutt och att få bjuda in, ta hand om mina kära. Att se min bror känna sig hemma i mitt hem. DET känns härligt. En hel dag! Oj, vad jag njöt!

Julmarkand och luciatåg med lilla prinsessan ute på kanten. Kortast i tåget men oj, sicken liten ängel. Hon såg verkligen ut som en ängel och den ruggiga eftermiddagen lyste upp när de stod där i mörkret. Jag frös och ville hem – så kom de med sina ljus och ljuva stämmor – det är något visst med Luciatåg, helst utomhus. Och jag blev varmt inombords, full av kärlek och stolthet när jag såg henne, lilla dottern. Min hjärtegryn. Det känns fortfarnade konstigt och främmande att vi numera nästan alltid är 3 som ger oss iväg på div evenemang. Sonen får vi sällan med oss. Allt oftare består vår familj av 3 personer. Men så kommer han, kramar om sin mamma och jag fylls åter av den där gränslösa, förbehållslösa, totala, fullkomliga kärleken. Min först födda… som nu har vuxit om mig. Men han är och förblir min lilla kille. För alltid.

Så var min helg – så här i efterhand helt magisk.lördagskvällen genomsyrades även den  av gemenskap, familj. Barnen och jag var hos mor, spelade spel, åt gott och såg på ”Robinsson”. Barnen kröp ner i sonens säng, läste, pratade,fnittrade. Dottern somnade där – hi,hi – så söta. Ända tills sonen sparkade ur henne ur sängen kl halv 6 imorse. Ja, inte med vilje men.. Gråt och tandangnisslan blev det. Blåsa och trösta. Sedna kröp hon tillbaka, där bredvid bror sin och så sov de till halv 10:-)

Helg. Vi har alltid varit väldigt sociala i vår familj. Ständigt bortbjudna eller gäster här. Sällan en helg i enbart lugn och ro. Men just nu har vi varit inne i en period där allt socialt umgänge har legat nere. Och jag mjuter. Jag orkar liksom inte med att laga mat, duka och fixa. Jag vet inte men det känns som om jag har blivit socialare än på länge i veckorna och i helgen vill jag vara ”osocial”. Dra på ett par mysbyxor, spela spel med barnen, pyssla och mysa i soffan. Det är så skönt. Kanske är det så att min energi inte räcker helt? Jag är ju social med råge, egentligen. Skolråd, Oriflame, Styrelsen i gymnastikförening, inblandad i ”Byrådet” och så festfixare i dotterns klass. Jag har den senaste tiden engagerat mig i att få till åldersgräns på energidrycker i butikerna i det lilla samhället. Skickat ut information till föräldrar, dragit igång reaktioner och artiklar i lokaltidningarna. Jag har varit med och ordnat en julmarkand. Jag är med och arrangerar en stor uppvisning i gymnastik. Sponsorer och en himla massa planerande. Planera föreläsningar på skolan. Sälja smink. Och så arbetsträning. Där jag blir allt mer engagerad och involverad. Och så hjälpa till lite här och lite där. Och så familjen. Och mig själv. Och vet ni  – mitt i allt detta så finns det EN person som är prio ETT. JAG. Låter det förskräckligt? Men om jag inte mår bra – hur ska då min omgivning må bra? Jag har glömt bort MIG så länge men nu är det JAG. Och jag trivs. Jag mår bra. Värken… ja, den stjäl och tär men jag är starkare. För JAG är starkare och kan numera ”slå” värken. Ha,ha! Jag mår bra. Och då mår min omgivning bra…

Nu ska jag sjunka ner i soffan och inte röra mig ur flöcken förrens det är dags att ”krypa” upp för trappen och nanna kudden. Tack – för en helt sagolik helg! Andra advent. Framför allt ett tack till brorsan och Skrutt för att ni förgyllde vår söndag!

Read Full Post »

Lussekatter och kransar

Jaha – åter en dag har gått. En dag närmare jul. En dag närmare 2010. Åter en dag i mitt liv. En bra dag. Som gett mig mycket värme. Vänskap. Ny vänskap. Värme från nya bekantskaper. Öppna människor som ger av sig själva. Personer som säkert många ser ner på, som har hamnat ”snett” och som inte passar in i ramen ”Svensson”. Ärliga människor. Männsikor med en historia och mer än yta. Så mycket mer vänner, människor än till exempel en vän jag en gång hade. Den som svek så hårt. Dessa människor är ärliga, raka, okompicerade. De har kant på livet. De har fått svälja en hel del. Men de möter världen med ett leende.

Ikväll har barnen och jag haft en myskväll. Det är bäst att passa på närr de äntligen tittar ut från sina rum där de för det mesta sitter nu för tiden. Iallafall tonåringen. Men även prinsessan som älskar att sitta där och skriva, rita – lyssna på musik. Leka. Jag minns så väl att jag älskade det jag med. Ensamheten i mitt rum. Och varför inte? Barnen idag har långa dagar i skolan, läxor och en hel massa information – hela tiden. De har mer ansvar idag, i skolan än vad vi hade. De blir dessutom matade med mer reklam, mer information. Mobiltelefoner, datorer. Om de kan koppla av en stund, på sina rum och andas ut så är det jättebra. Sonen var rastlös till att börja med. Datorförbud i dag. Men han fann sig och hjälpte till att baka lussekatter med strålande reslutat! Medan degen och katterna jäste gjorde jag tre dörrkransar. Hade tänkt inte göra någon men om man får ett helt lass Mahonia kan man liksom inte låta bli. Om man är en gammal florist … Vi bjöd in mormor på kaffe och Lussekatt, förärade henne med en av kransarna, tände ljus och struntade fullkomligt i datorer & TVN. Inte ens radion var på. Istället sjöng vi :-) Inte julsånger … docka .. Michael Jackson och annat dunka, dunka – Men det gick bra det med. Min nacke är lagom sur på mig just nu men oj, vad jag mår bra – här inne. I hjärtat.

Tacksamhet. Fullkomlig tacksamhet.

Natti :-)

Read Full Post »