Att tänka om…

…kan vara svårt ibland. Tycker jag. Alla är inte sådana men jag är det. Om jag har planerat en sak och det inte går att genomföra av någon anledning – har jag svårt att acceptera.. Men jag är blir bättre på det. Imorse var det bara att inse – att nej, dagen kommer inte bli som jag hade tänkt mig. Att ge sig ut på vägarna – hala och moddiga – när det inte är nödvändigt, är bara dumt. Så jag slog mig ner vi köksbordet och njöt av kaffet extra länge. Tänkte om. Tänkte inte alls. Tog ledigt, totalt ledigt. Fixade lite på ungarnas rum. Beredde plats i dotterns… Hon har blivit med hamster… Den ska hämtas på fredag. Hu… Någon som vill satsa en peng på hur länge hon själv städar bur, ger mat, vatten? Hur länge ”Mulle” (han heter så!) är kul. Men hon är SÅÅ LYCKLIG. Att se hennes leende idag när jag hade möblerat om och fixat plats för buren samt skrivit en lapp där det stod: ”Här flyttar snart Mulle in!” var sagolikt. (Skylten fick symbolisera att vi, mannen och jag sa JA – du får köpa Mulle) Det är sådana stunder man känner total lycka. När barnen är lyckliga. Hon kom hem, sur, vresig och trött idag. Jag satte på henne en ögonbindel och förde henne uppför trappan – sedan fick hon se sitt nystädade och ommöblerade (inga stora ändringar…) rum och då försvann all ilska, irritation och leendet spred sig. Leendet gick från öra till öra och ögonen glittrade. Men tänk – jag kan tycka det var riktigt skönt att hon var ”irriterad” när hon kom hem. Inte för att hon var irriterad utan mer för att barnen även behöver känna på ”livet” ibland. Inte alltid räkna med att mamma eller pappa står där och fixar allt. Vi kan ju inte rå på snö och vind, vi kan inte vara där hela tiden. Och när inte allt går som de vill är det bra att det tänds en gnista – så de kämpar och hittar ny energi. Att de kan bli irriterade en stund för att sedan skratta åt det hela och lära sig något till nästa gång! (som att ta reda på när fiollektionerna är – istället för att släpa med fiolen i onödan…:-) )

Oj, vad jag svävar ut och är rörig i tanken. Trött men inte sömnig. Nåväl – dagen var det. Jo, det blev en slappardag istället för shopping och lunch med pappa. Och när jag väl accepterat och insett att dagen blev bra ändå – kom nästa ”motgång” – Pilatesen som jag sett fram emot en vecka var inställd. Så det blev en promenad i snömoddet istället. Skönt det med! Och imorgon – när jag skulle ha ett trevligt möte med tjejerna – får jag hitta på något annat. Tänk vad lite snö kan ställa till saker och ting! Ska ringa bror – kanske läser du detta? – och se om han fortfarande behöver barnvakt. Men … inte om det är sådant här väglag, sorry! Men nu har jag tiden.

Jag låter tankarna flyta ut på skärmen via tangentbordet, märker ni det? Ingen struktur, ingen mening, inget av vikt. Bara vardagliga tankar av en vardaglig 42årig tvåbarnsmamma i en liten by i ”lagomärbäst” landet Sverige…..

Read Full Post »