VÅREN och en härlig sol – i dubblett!

Sol, glädje och lite statisk elektricitet

Hej!! Jodå – jag är här… i periferin…

Jag har fullt upp… nej, inte med en massa aktiviteter – fast det men just nu har jag fullt upp med att njuta och insupa våren. Jag har rätt fullt med tankar i lilla hjärnan med fast… ja, det tar vi en annan gång..

Dagen idag – började inte såå bra. Lilla dottern var på gymnastikuppvisning igår – hon var så duktig. Men tyvärr hände det en liten olycka, den såg inte alls allvarlig ut då men tydligen blev dottern mer påverkad och ”skadad” än vad någon trodde. När de kör sin gympa så gör de volter, kullerbyttor och hjulningar och allt ska ske i en jämn ström. När dottern hade hjulat klart råkade hon snubbla och hann inte bort från mattan innan nästa tjej kom farandes. Den andra tjejens fot slog till lilla prinsessans huvud. Men hon körde vidare, skakade lite på skallen och fortsatte så att volta, hjula och hoppa trampett. När allt var slut kom tårarna men så sa hon att det var ok och att hon mest blev rädd. SÅ jag lämnade henne där – på gympaträningen som pågick ytterligare 2 timmar…Själv åkte jag upp till fotbollsplanerna och njöt av att se sonen spela match – det var en underbar kväll och kaffet smakade bra, killarna vann och vi mammor stod vid sidan och såg på och tjattrade ett och annat ord:-). Innan det var dags att hämta lilla prinsessan hann jag dessutom med en underbar promenad nere vid sjön – oj, så ljuvligt. Luften ljummen och väldoftande och marken översållad av vitsippor. Helt magiskt.

Hämtade dottern och kramade henne länge – berömde henne för en fin, fin uppvisning och frågade hur hon mådde. ”trött och lite yr” sa hon. Nåväl – en lång kväll med lite spänningar inför uppvisningen för mååånga föräldrar, träning på det och lite hungrig – tänkte jag. Men jag höll koll på henne… Hon fick mycket att dricka och fick inte somna för tidigt. Imorse när jag väckte henne sa hon – det allra första hon sa – ”Jag har varit yr hela natten, jag är fortfarande yr!”  Jag ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade ett läkarbesök. Sagt och gjort – min lilla tjej fick följa med till jobbet och sedan besökte vi doktorn. Hon gjorde en grundlig undersökning och konstaterade som tur var att huvudet var det inget fel på. Dock tror de att hon har fått ett slag över örat och att balansen blivit lite ur balans… Ikväll mår hon bättre!! Efter läkarbesök väntade lite mer jobb, inhandling av dagens middag (köttbullar önskade av dottern) och sedan matlagning, tvätt… ni vet – allt det där. En härlig stund på altantrappan blev det med och så dags för middag. Just som vi satt där på altanen, med en sol som strålande – kom det en till – en sol alltså..  Min lilla skrutt kom med mamma – och visst – hon sa ”HEJ!!” med sina ögon – till oss alla,  i tur och ordning. Men sedan vandrade blicken till… STUDSMATTAN. Men maten skulle ätas upp – Skrutt fick smaka hon med, kaffet sättas på och så hälsade vi på Mulle. Men sedan hoppade vi upp på mattan. Vilken lycka, vilken glädje!! Oj, vad hon skrattar och trivs på denna matta. Hon i mitten och kusin vitamin och faster gick runt om så att lilla Skrutt hoppade och studsade som en liten studsboll. Och hon skrattade, log och ögonen lyste: ”MER, MER – detta är SKOJ!! Jag ÄLSKAR denna matta, jag älskar VÅREN, jag älskar ER!” Lycka på högsta nivå!!  Mattan är lätt statiskt – och det märktes på Skrutts änglahår – ängeln fick en synlig gloria!

Kvällen avslutades med gott fika,lite plock i trädgården, en underbar promenad längs sjön – med BÅDA barnen som sällskap – och sedan en del pyssel vid datorn.. Nu är jag trött men det var kul med denna lilla snabb visit – vi ses snart igen. Kolla den strålande ängeln!

Read Full Post »

Ett inlägg mitt i ”time-outen”

Är det snö som ligger kvar? Is? Nej - det är nya grodor:-)

Växtkraft... ett litet under i det stora!

Bara för att det är så underbart …..VÅREN! Och visst kan den ses på olika sätt – våren. Det är inte bara sol, värme och grönare gräs – igår var dottern och jag ute och gick. På favoritstigar som länge varit gömda under ett vitt täcke.. Men nu gick det är gå där igen även om man fick se sig för. Man blev lätt geggig om fötterna – men vad gör det när luften man andas genomsyras av VÅR! Fåglarna kvittrade och  allt, allt andades vår…. Jag älskar att bo här, i vår lilla by i underbara Sverige!

Spegel, spegel på marken där....

Read Full Post »

Vår!

När jag startade denna blogg så trodde jag nog inte att jag skulle skriva de ord jag nu kommer att skriva… Då var bloggen viktig för mig, min utveckling, mitt välbefinnande. Alla mina tankar då behövde en plats att landa på. Min resa behövde en ”karta”. Jag behövde bloggen för att få ur mig alla ord som cirkulerade där inne i den lilla hjärnan. Mina händer behövde något att göra…. Men nu… är det ett nytt läge. Då fanns det ord i överflöd, inspiration och en längtan att dela med sig av mina tankar. Nu – nej. Orden finns och tankarna saknar definitivt inte. Jag har fortfarande ett behov av att förmedla tankar, idéer, funderingar men jag kanske, för tillfället, hittar nya kanaler för detta ändamål. Orden finns, tankarna finns, tiden … är mer knapp. Min resa – den vi alla ständigt befinner oss på – fortsätter och just nu är nog krokig – sikten framåt en aning otydlig men min resplan kommer inte att förtäljas här – på ett tag. Jag tar helt enkelt ”vårlov”. För just nu har jag fullt upp ändå, min arbetsträning tar energi, våren spirar utanför min dörr och mina tankar är lagom samlade för att rymmas inne i skallen.

Bloggen har blivit ”överflödig” – antagligen tillfälligt men just nu …överflödig. Jag kommer att återkomma, det är jag ganska säker på men just nu tar jag en paus från bloggandet. Jag lever, läser andra bra bloggar (tips: http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/, http://enlitenlilja.blogspot.com/) och så syns vi här igen – en vacker dag!

Sköt om er!! Och Glad Påsk! PS: Glöm mig inte helt nu…man vet aldrig när det kommer ett litet inlägg – kanske när ni som minst anar det! Nu går jag på ”semester”!

Read Full Post »

Efterlysning.

Idag fick jag en efterlysning. På mer ord. Från mig. Här på bloggen. Och jag vet ju att det har varit fattigt med inlägg från mig på sista tiden. Jag har fullt upp med livet, helt enkelt.

Denna vecka har nacken varit arg, arg, arg. Igår var jag riktigt rädd att jag var ”tillbaka” – nervsmärta, sömnlös natt, värk. Men bättre idag. Mycket bättre. Långt från bra men själen mår bättre och orken till viss del tillbaka.

Dagen idag – jo, den började väl som vanligt – med den skillnaden att barnen faktiskt fick ta sina apostlahästar till skolan och jag i lugn och ro tog mig till jobbet – utan att stressa runt den lilla byn för att skjutsa på ungar. En timmes jobb och sedan vankades det frukost  – bestående av våfflor!! Gott, gottgottigottgott!! Hemmagjord krusbärssylt till – mycket godare än det låter, jag lovar!

Förmiddagen rullade på, våren i luften och det humöret smittades av fågelkvitter, en sol som nästan bröt igenom och av doften – ni vet , doften av vår! Ett besök hos tandläkaren väntade och visst är det skönt att få bort lite tandsten, få tänderna polerade och änstligen få svar på om man har hål eller inte – men sedan… när man bävande, skälvande går mot kassan… är inte lika kul. Kom lindrigt undan, denna gång men fler besök väntar. Håll tummarna att roten inte behöver fyllas! Men egentligen är det hutlöst. 25 min  = 800:-….32 kr/minuten. Ja, ja… bara att betala, le och önska Glad Påsk… Och i sitt stilla sinne lova sig själv att inte äta av det godis som bjuds denna helg. Och samtidigt veta att man bryter det löftet ganska snabbt igen. Närmare bestämt en timme efteråt – då jag smög i en chokladbit i varukorgen under den dagliga turen inne i livsmedelsaffären.

Våffeldagen… Jag var nog för trött… eller så var det bara ”en sådan dag” för eftermiddagen var INTE kul. Ni vet – en sådan där eftermiddag då nerverna ligger utanpå, då allt går i uppförsbacke och då allt går emot en. Man tappar saker…man får inte upp burken som ska öppnas, ketchupen är slut när man ska göra köttfärssåsen, barna är mer högljudda och tjatigare och trotsigare än vanligt… Allt känns motigt. Men att då gå in i en dusch, ta en kopp gott kaffe, sminka sig och klä sig snyggt och ge sig av från allt tjat, gnäll, mot – är ljuvligt. Att sedan ha 12 olika byten av snygga modekläder som man visar upp för ett 70-tal damer som säger ”Åh,,,vad snyggt!” – är ett härligt ”motgift”. Man får en energikick. Att stå där, utanför ”visningsrummet” tillsammans med 6-8 andra vänner, byta kläder i raket fart, fnittra och prata – och sedan gå in och ”showa” och mannekänga inför publik – det ÄR KUL! Riktigt kul. Nu är jag jättetrött men uppe i varv och även om John Blund knackar på så släpper inte sinnet in honom riktigt ännu… Lite nervarvning behövs nog först. Fast i natt var sömnen i stort sätt obefintlig (01,30-02.25 + 05.00-06.45) så jag borde sova. Nu.

Imorgon , snart idag, kommer lilla Skrutt och ska sova här till lördag. På lördag kväll ska vi på fest…Lär komma hem vid 2 – tiden… och sedan ska vi iväg vid 07 på morgonen…. så… ja, jag behöver nog sova! Att vi dessutom förlorar en timme, där någonstans mellan lördag och söndag lär ju inte göra mig piggare. Men jag klagar inte. Val. Val i livet, val i vardagen. Mitt val = LEVA. Priset är ofta värk och jag vet att det ”pratas” bakom ryggen på mig. Men de som pratar kan väl göra mig sällskap – som i natt – vid köksbordet mellan 02.25-05.00… Jag klagar inte att jag sitter där – jag betalar ett pris. Men kom inte och säg: ”Undrar om hon har så ont!” ”Jo, jo – sjukskriven är ju bra att vara…!” Nej, ni kan gärna ta smärtan en timme. Så håller ni nog tyst sedan. Jag lever , låt mig leva.

Kläder från Share - på en helt annan mannekäng - visst är det snyggt? Kul att mannekänga i!

Detta blev nog ett ganska rörigt inlägg – som så många gånger förr… Men tröttheten ligger där och lurar, och påverkar tanken. Så nu – GODNATT! Må bäst!

Read Full Post »

Lycka…

… är att ha ett liv – här i ett underbart land, att ha familjen runt sig, att ha vänner och veta vilka det är. Lyckan visar sig i stort och i smått.Det kan vara en kopp kaffe i solen på altan. Det kan vara en son som  kommer hem och strålar av glädje över att mamma har satt fram påskris på altanen.. Det kan vara ett litet sms från en sjuk dotter där det står ”jag mår dåligt mamma, kom hem och ge mig en kram. Jag älskar dig och saknar dig när du inte är nära!” DET är livet. Mer värt än guld i lass! Lycka är att snusa på en liten barnkind, att hålla sitt barn i handen. Lycka är att sitta ner med en vän, samtala och skratta bort en stund. Lycka är att bara vara och att känna ett inre lugn. Lycka kan vara att servera raggmunk och se barnen sleva i sig – och pussa mamma på kinden som tack. Lycka är att höra mannen komma hem, få en kram och veta att han finns… Lycka är …. att leva – här och nu.

Read Full Post »

Varför…

… är jag alltid för trött för att skriva här numera? Det känns som om mina dagar blir kortare och kortare.. Det känns som om vi svämmar över av aktiviteter, vardag. Men snart ska vi få ett avbrott från denna vardag och även om det är många mil och en del packning och planering så ska jag försöka göra ”innanochefter-jobbet” så smidigt som möjligt. Försöka ta dagen som den kommer.

Ikväll skulle jag ta en tidig kväll. Bara slappa i soffan.. ”jag ska bara” tog över igen. Strykning, hjälpa sonen att plugga substantiv, verb, infinitiv, komparativ….singularis, pluralis, superlativ och supinum…. Fy – men prov på tisdag och sedan ska den ju gärna sitta kvar – kunskapen…livet ut…. Men jag måste erkänna att jag har lite dålig koll på vad konguens och supinum är… Men jag lär mig tillsammans med tonåringen. Önskar bara att han vore lite mindre tonåring… då när vi ska plugga. Det är ju knappt prio ett för honom!

Helgen – ja, den har innehållit många skratt, mycket värme, lite oro och massor av kärlek. Brorsans lilla Skrutt har varit här hela helgen och ja, det blir att fokus – all fokus – läggs på henne. Så klart. Mys, lek, sång, sagor, promenad, blöjbyte, matning, sövning, pulkaåkning…mer lek, mer sång, mer matning och fler blöjbyten. Ohc många kramar och pussar. Och leenden som kan smälta antarkitis. Och tårar som kan får själen att vrida sig av medkänsla… Man tycker ju så synd om de små liven – och inte vet man varför de blir så förtvivlat ledsna ibland. Och Skrutt – ja, hon kan leverera de lyckligaste av lyckliga leenden men jag vet inte heller någon som kan se sååå ledsen ut! Inatt fick vi kalla in ”extrahjälp” – kära farmor var bättre än faster när tårarna var som störst och flest. Även om det nog var pappa som hade fått dem att stanna av. Men tills sist sov hon. Och farmor med:-). Men det var mysigt – både skrutt och farmor (mormor…) här vid frukostbordet. Och mamma och jag satt och mumlade och tog en kopp kaffe vid 23.30:-). 00.10 sov hon… Skrutt. Då började mannens snarkningar…. och sedan ”den store utbrytarkungen” – Lille Mulle tog fart och lät så mycket han bara kunde. Skakade galler så ingen kunde sova… Och sedan…började dottern prata i sömnen och gnissla tänder.. Då var klockan nästan halv 3. Och jag som hade vaknat 04.35… Ja – således ett dygnspass! Men det är helt ok – någon gång ibland. Så man hade det alltid när sonen var liten. Men man har glömt… Och även om mina nätter ofta är sömnlösa så måste jag tillstå att jag är trött. I fredags sov Skrutt snällt men då satte min nacke stopp för min sömn… och när den var som bäst vaknade Skrutt:-), Men – som sagt – se på denna lilla helt ljuvliga flicka – då förstår ni att man gärna offrar några timmars sömn!!

Nej – nu ska jag fixa lite naglar och ta ett fotbad. För att ladda batterierna till nästa vecka:-) Må bäst! Vi hörs – efter vår ”weedendtripp” – innan dess blir det og inget bloggande! Jag har lite annat att lägga tid på – det kallas LIVET!

Read Full Post »

En bra dag, en trött bloggare och härlig tulpaner!

Oj, dagen har varit låång. Inte tråkig – långt därifrån. Jag har haft en otroligt berikande dag. Jag har fått förmånen att träffa en underbar, härlig person idag. En inspiratör, en entertainer, ett energiknippe. En person som ser saker och ting på ett sätt som vi alla borde ta till oss av. En dag i mitt liv som kommer att påverka mitt liv.  För idag har jag haft möten man minns – länge, länge. Sådana möten är som att få en energispruta. Sådana möten lyser upp tillvaron och berikar livet. Som att få en hand utsträckt – full av ljus.

Och idag har jag faktiskt fått två sådana händer!!

Jag fick en gåva idag. En oväntad gåva som gladde mig långt in i själen. Det var ingen dyrbar gåva på så sätt men för mig var det värk guld, platina! För jag har nog aldrig fått en blomma av någon så oväntat, så spontant och så i tiden passande förut. Jag är en person som lägger energi på att försöka uppmuntra och visa min uppskattning till personer i min omgivning. Det är viktigt, tycker jag. Jag får själv uppskattning till mig då och då – men dessa tulpaner – 10 unika – betydde mycket för mig. Tänk hur en människa kan vara i stort sätt totalt okänd för en den ena veckan för att några veckor efter vara en stor och viktig del av ens liv. Utan att man knappt har träffat personen! Men denna vecka har vi berikats med flera timmar samtal – med ögonkontakt:-). TACK, vännen för buketten, för fikabrödet, för pratstunden!! TACK! (och för alla värmande tankar och energi du skickar – jag känner!)

Jag vill så gärna skriva mer – om dagen, om veckan, om mina möten idag – men jag orkar inte!! Jag prioriterade nog fel ikväll… Först allt ”jag måste, borde” (nej, inte tvätt eller några andra hushållssysslor, bara rent praktiska mail och så…) sedan det jag vill skriva.. Mitt liv har i alla fall blivit guldbestrött denna dag! Och imorgon får vi mer ljus i vår tillvaro – när lilla Skruttan kommer på besök! Oj, vad vi ska mysa!!

Natti

Read Full Post »

Tänk att få vara en del…

TÅRTA!! Oj, vad fin!

Det är KUL att fylla 2 år!!

… av denna lilla flickas liv. En liten, liten del. Idag var vi hos henne och den lycka som hon utstrålar är så sagolik och berikande! Hon kom in i våra liv och sedan dess har hon fått oss att se saker vi aldrig sett, känna saker vi aldrig känt, uppleva saker vi aldrig upplevt. Hon har fått oss, alla, att se livet på nytt sätt. Hon berikar, värmer! TACK MAYA för att du finns – solen i våra liv! Vi älskar dig så mycket! Ni som har missat denna lilla dams pappas blogg – rätta till det misstaget NU! http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/

Vå lilla ängel - skänkt för att berika våra liv.

Read Full Post »

Lååång helg…

Denna helg känns som om den har varit lååång men ändå väldigt, väldigt kort. Familjehelg av stora mått. Underbart. Det började med att mannen tog ledigt i fredags vilket gjorde helgen längre. Bowlingturnering – med hela familjen; KUL! Igår åkte vi hemifrån redan vid 12 och då vet ni hur det blir med förmiddagen – det blir liksom ingenting… Man går mest och väntar på att få åka. Jag packade, fixade matsäck och mannen skottade tak… Barnen och jag tog en snabbsväng till en ”loppismarknad” för att säga hej till morfar som hade ett bord där. Så bar det iväg mot Zinkgruvan där det väntade släktträff och pulkaåkning. Oj, vad kul vi hade!! Vi for nerför den långa backen på tefat, pulkor,vaxdukar, miniskidor….. Vi åkte längdskidor (inte jag…) och vi åt korv och drack varm choklad. En heldag i sportlovstecken! 20 st var vi i blandande åldrar. Från 9 till 73…

Efter en lång eftermiddag samlades vi alla och åt gott, drack gott och skrattade gott – mycket prat och trevlig samvaro:-)

När vi kom hem, strax efter midnatt var det mindre roligt att packa upp matsäck, hänga upp blöta kläder m.m men det gick det med! Idag har liksom oxå försvunnit – vi åt tidig lunch och morgonrocken satt på ända fram till det var dax för den  – sköönt! Så bar det i väg till vår lilla solstråle som fyllde 2 år igår. Oj, så glad hon var – det värmer hela kroppen att se henne, att få krama henne att bara vara med henne. Vi åt bullar, kakor, tårta och lekte och ett par tre timmar rusade iväg. Nu är det lugnt och tyst – dottern har sin gympa, sonen sin dator… mannen sitt OS…. Snart väntar ett möte – tyvärr känner jag just nu – men det går väl det med. Jag gillar ju mina söndagskvällar – tv, lite stykning och lite förberedelse inför veckan som kommer. För imorgon är det ”back to reality” igen – sportlovet är slut och vi går rakt in i vardagsrutinerna igen. Ganska skönt ändå… Men vart helgen tog vägen  – vet jag inte – ändå, som sagt – känns det som om den har varit lååång! Vi har iallafall njutit av att vara – vår familj. Och det är underbart!

Sköt om er, alla vänner, dom jag känner – och ni andra oxå!

Read Full Post »

Inbrott eller utbrott….

Jag la mig ganska skapligt igår – men pga värk och kanske en anings för mycket kaffe hade jag svårt att somna. När man då somnar in – så gör man det otroligt skönt och att då bli väckt – ca 15 minuter senare… är sisådär:-(. Jag vaknade ur min dvala av att sonen stod vid min sida och ryckte i mig – han sa att jag var tvungen att komma efter som ”syrran är hysterisk!”  Lätt sömndrucken undrar man vad som har hänt men jag pallrade mig upp och gick in i sonens rum där hon hade gått in för att väcka sin storebror och lagt sig bredvid honom. Hon satt där i sängen, omvirad i täcke med stort uppspärrade ögon och så sa hon: ”Det är någon där nere, mamma Jag är säker – de gå i trappen!” ”Oj, tänkte jag – ”om de går i trappen så krockar de snart med mig där jag står, rufsig i håret och med ett sandtag i ögonen – ja då lär de ju sticka i alla fall…!”

Jag försökte lugna henne och sa att ”nej, det är ingen här, du har nog drömt. ” Hon fick i alla fall följa med in och lägga sig mellan vaktposterna – mamma och pappa. Så försökte jag åter lägga mig tillrätta och hitta tillbaka till den ljuva dvalan och hade nästan lyckats när jag åter hör sonens steg genom rummet…. ”Mamma, syrran har rätt” säger han ”det är verkligen någon här, det knackar och låter konstigt!” Jag suckar lite lätt men säger till honom att lägga sig bredvid mig. Vid det här laget är hela familjen vaken och jag inser i samma sekund att natten kommer att bli lååång. Med ett barn på varje arm, en med sitt långa ljusa hår likt en gloria utspridd på kudden och en som nu växt om mig med några centimeter, en bredaxlad kille med en röst likt åskmuller – ligger jag där och lyssnar. Det är tyst i flera minuter. Vi alla håller andan och lyssnar. Då kommer ljudet av ”inbrottstjuvarna….”….. Jag skrattar till och lugnar barnen med orden: ”Det är ju bara Mulle som dricker vatten!” En lättad suck hörs från dem båda. Men så kommer det nya ljud…. Skrammel, gnissel och ja – jag hittar faktiskt inte ord för att beskriva det vi hörde. Först undrar jag lite sedan inser jag att det nog ändå kommer från vår nya familjemedlem. Vi smyger upp och tänder en lampa och där, där står den stora stygga ljudmakaren, ”inbrottstjuven”…. På bakbenen står han i full färd med att pressa, trycka och med hela sin kraft försöka få upp burens lock – MULLE! Utbrytarkungen! Just då så log vi men en stund senare – när han fortsatte sina utbrytningsförsök, sin ommöblering av allt inne i buren – var det mindre kul. Jag fick öppna hos honom, ta ur lite ljudgivande prylar, ge honom lite sysselsättning i form av mat och sedan krypa ner bredvid sonen för att få honom att somna om. Sedan – var jag klarvaken…. Så det blev tidning, fil och mussli vid köksbordet och sömn vid halv 3-tiden. Men som ni alla vet innan, jag kräver inte så mycket sömn:-)

Således var det inga inbrottstjuvar utan en liten utbrytarhamster som störde vår sömn inatt:-)

Idag har vi, hela familjen bowlat (jag vann!!!), jag fick en snygg jacka av min man (han hatar min förra…) och så lite mat på det. Nu är huset tyst. Mannen åkte på after work  ( kan man göra det när man har haft en semesterdag?? ) och barnen – jo, de är hemma men i varsitt rum, vid varsitt skrivbord och med varsin dörr stängd och låst…. Stora barn… stängda dörrar…. Nu ska jag bege mig till affären, handla hem lite matsäck till morgondagen. Göra en paj att ta med imorgon och så kanske en fruktsallad till kvällen. Lite chips med, tror jag. Det är ju fredag:-)

Hoppas allt är bra med er alla! Ha en bra helg!

Read Full Post »

Vilja, inte veta och önska….

Tänk – vad tankarna kan trilskas, tvinna ihop sig , tilltala och tillbakahålla…. Ingen förstår nog ett smack av min förra mening men…jag förstår. Egenligen inte jag heller men vad jag menar är att ibland vill man så mycket utan att egentligen veta vad man vill. Tanken på en dröm ligger liksom bara i bakhuvudet och pyr men det finns inte tillräckligt med gnista för att få den att börja brinna… Man har inte ork, inte tid..inte mod..att sätta fyr på brasan. Utan tanken får ligga där och småglöda…

Ibland är det så – att den där tanken ligger där och glöder, pyr och väntar. Ibland är den redan klar och brinnande men ändå onåbar. Som att stå och se en brasa men vara för långt ifrån för att kunna ta del av värmen.

Man har tankarna men de motas undan av ”vad ska vi ha för middag?”  ”Jag ska bara…” osv. Man har tankarna men inte modet att tänka dem klart. Man har tankarna men inte alla pusselbitar….

Just nu är mitt liv som i ett ekorrhjul.  Det går fort, det är intensivt. Jag älskar det men jag känner hur tankarna – vissa tankar, drömmar, känslor och behov trängs undan. Jag behöver tänka tanken tillfullo…. tror jag. Snart. Kanske — slår alla drömmar in – de tänkta och de otänkta. Snart kryper de fram – de pyrande funderingarna… Snart – kanske samtidigt som våren nalkas. Och vet ni – jag tror att den är på väg. Med korta, tvekande steg är den på väg…

Read Full Post »

Om man levde…

…som man vet att man borde… Men hur tar man steget dit? Hur släpper man alla gamla spöken? Hur blir man av med alla later man bär omkring på?

Idag, på väg hem från jobbet kände jag en känsla – jag ville bara ”försvinna”. Jag ville inte tillbaka till jobbet men jag orkade liksom inte komma hem. Där väntar ju barnen, tvätt, matlagning. Först ska man handla – denna hemska sak varje dag. Bestämma vad man ska äta, värdera i tanken – vem tycker om det, vet hatar det, vad orkar jag laga i ordning… Precis som inför en semestertripp: Att åka iväg innebär ofta avkoppling men oxå extra arbete före, under och efter resan. Helst för oss kvinnor/mammor. Vi ska hjälpa alla att packa, vi har oftast ”ansvar” att allt är med… Vi vill väl att allt är i ordning hemma – så det är snyggt när vi kommer hem (så funkar tyvärr jag iallafall) och när vi kommer fram är allt tar vi även där ett extra ”ansvar” – att få allt att fungera trots att kläderna är fler, blötare och utrymmet är mindre… ( om det är till fjällen..) Så kommer man hem – med all tvätt och uppackning. När jag var som tröttast orkade jag knappt med när det kom två brev i brevlådan – jag orkade liksom bara med ett. Om det dessutom ringde när jag just kommit hem, tömt brevlådan och dragit in alla matkassar – då brast jag nästan i gråt! Ibland vill man bara ligga i sängen, ta en kopp kaffe, gå i morgonrock. Man är så trött i huvudet och i kroppen att man inte vill vara någonstans. Kan man är skogen en bra plats att försvinna till då. Om man inte kan det så brukar jag försöka, jag lyckas sällan, försvinna dit ändå – i tanken. Som bror säger – man kanske skulle ta en ny väg hem, gå baklänges eller så – hitta nya tankar, ny energi… Det är så lätt att man att man försöker få alla andra att må bra men kanske lätt glömmer dig själv? Om mår inte du bra så mår inte din familj bra. Du kommer i sista hand?  Hjälper det din familj? NIX! Ibland orkar man bara att ta en dag i taget, eller en timme i taget. Vi kvinnor har en tendens att tänka och planera sådant som kan vänta – och där med stressa upp oss för saker vi kan ta senare. EX: Vi ska ha gäster på lördagen. Måndagen innan råkar bli en rörig och stressig dag – DÅ brukar jag stressa upp mig inför lördagen… Helt i onödan! Vad ska jag göra på måndagen för att underlätta lördagen? Ta istället en timme åt gången. DET MAN INTE HINNER ÄR INTE VIKTIGT!!(åter min brors kloka ord) Viktigast är tiden för dig själv, att krama sin familj (inte curla dem) och ta sig tid att ANDAS.

Oj, vad klok jag låter – tänk om jag levde som skriver….. Det gör jag inte men jag har fått en del nyttiga tankar i bagaget under min resa de senaste två åren. Men jag har låång väg kvar!. Vi kvinnor har ju också en annan grej – later – det  att alltid försöka ”se ok ut” – varför?? Vem bryr sig? Jag vill se ok ut för min man men vad andra tycker struntar jag i. Jag vill inte må illa när jag ser mig själv i spegeln men ibland är det inte mitt val att sminka mig – jag gör det för att ”man bör”. Det klart att det är viktigt att känna sig ”fin” och om man struntar i utseendet under en lång period kan det bli en ”ovana” och då mår man inte bra för den skull – man får försöka hitta balansen men det är viktigt att älska sig själv tillräckligt för att kunna gå till affären i mysbyxor, osminkad och okammad (jag har nog aldrig haft det modet…).

Man borde titta efter andra saker när man ser sig i spegeln, istället för att ”hänga upp sig” på rynkor, gråa hår… Jag vill ha smink och krämer – de få mig att må bra men jag vill inte att jag ”måste” ha dem för att andra tycker det. (ingen annan bryr sig, egentligen – det är bara du som tror..Och om de bryr sig – så de inte värka att bry sig om!) Man borde kanske curla sig  själv lite!

Tankarna är inte farliga, De är jäkligt jobbiga att hantera – just när de kommer, Det kan göra ont att hantera dem. Men de måste nog fram. Stannar de där inne så äter de upp dig. Man får försöka att ta en i taget. Skriva, sortera. Ta en i taget – ställ tankarna på kö. Om de rusar fram – sätt dig och andas, meditera. Tvinga inte fram något – försök låta det komma naturligt. Kommer de alla på en gång så gör de – låt dem komma, svepa förbi och försvinna för att återkomma senare – en i taget. Och  tillåta sig att gråta om man vill gråta. Tillåt sig ”bryta ihop” om man behöver. Tillåt sig att vara DU.

Nu måste jag fortsätta kvällen. Jag kom nyss hem från Pilates (kul!! stärkande! Man blir medveten om både kropp och själ!) och kroppen skriker, jag är trött men ändå fylld av energi. En tallrik fil, en kopp thé och sedan ska jag krypa ner och läsa en bra bok. Jag ska bara läsa lite kloka ord från min bror. Han ger mig så mycket. Och kära vädergudar – låt oss inte få snö i mängd imorgon  – då vill inte jag köra bil och imorgon SKA jag till lilla Skrutt – jag längtar! Så ge oss inte mer snö – då vill ju inte jag ut på vägarna. Buss…. Är det något att ha, vitamin? Ska man kanske ta den? När var förresten Ullared?
PS: Nu är jag trött på snön… Nu räcker det! Nu vill jag ha takdropp, vårsol, crocus och snödroppar!
Natti!

Read Full Post »

Som jag tidigare har sagt så gillar jag denna vinter. Jag vägrar egentligen att tillåta mig något annat. För varför klaga och oja sig om vädret – det styr vi ändå inte över… Dock önskar jag att sommaren blir varm, solig och skön. Jag längtar dit nu. Dagen idag har varit helt sagolikt vacker men nu börjar man ändå längta efter vårens takdropp, efter vårsolens värme. Efter små snödroppar som dyker upp där snön just smält delvis smält bort. Men idag hörde jag något … ni som hatar snön kan välja att sluta läsa nu:

”När tallen fäller sina barr och eken sin bark – har hälften av snön fallit.” Jag har verkligen letat om jag kunde hitta detta ”ordspråk” någonstans men jag är lite för trött tror jag… orkar inte leta. Jag vet inte alls om dessa ord är tagna ur luften eller om de verkligen – som personen sa – står i Bondepraktikan. Det som faktiskt står och som får mig att vilja blunda och tvivla på Bondepraktikans trovärdighet är dessa ord: ”Infaller juldagen på en fredag, får man en jämn vinter, god vår, ostadig sommar, vacker höst och fullgott år.” Ja, det låter väl bra förutom det där med ostadig sommar – det har vi haft tillräckligt av! Jämn vinter – ja. Konstant vitt och kallt! Inte har vi haft många dagar av tö och slask inte! God vår – JA TACK! Vacker höst – ännu mer JA, TACK och fullgott år – låter helt OK!

Jag mår bra hörni, lite dåligt med energin och nacken är inte så snäll mot mig trots att jag försöker vara så givmild, lyhörd och gullig mot den.. Men,men – jag mår bra! Jag njuter av dagarna – av vänner och bekanta. För tänk, vad många underbara bekantskaper det finns att göra där ute. Jag har gjort flera nya, härliga denna veckan – speciellt en som jag tror kan ge oss båda en hel del. För vi behöver nya tankar, nya sätt att tänka, nya vyer – och nya vänner. De gamla ska vi vara rädda om och de nya ska vi välkomna. Det är ju inte bara de där ”bästa vännerna” som är viktiga – att bara säga god dag, är allt bra? till Fru Andersson i affären, att byta några ord med kassörskan, att stanna upp och fråga  den du möter (inte alla…:-) ) på gatan ”Hur mår du?” och lyssna på svaret . Bry sig, tänka sig in. Uppskatta, även de små gärningarna. Uppmuntra och vara vaken för vad ett möte kan ha att säga dig? För jag tror att varje möte, varje person som ”berör” på något sätt kommer i din väg av en anledning. För att ge dig något – kanske chansen att låta dig ge men även ta emot. Varje möte har något att ge, och att ta.

Varje möte… Och denna vecka – har varit kantad med sådana – möten. Härliga möten i vardagen. Underbara människor, varma vibbar, härliga tankar, omtanke och glädje. Vänskap.

Att bo här, i lilla byn – ger ett rikt liv. För varje dag ger leenden, små samtal, möten och nya bekantskaper. Närhet. Att ”känna alla”. När jag flyttade hit från den större staden trodde jag nog att jag skulle hata det – att alla känner alla… Men jag trivs. Jag är en av de där ”ingrodda” – och jag njuter av det!!

Nu ska jag in på Facebook en sväng – även om det inte är min favoritsida – jag ska se om dottern har skrivit något i sin blogg och så ska jag…sova!! Ha det bra och njut av vinterlandskapet! 

Read Full Post »

Vad, var och varför?

Ibland tänker man dessa ord? Vad gör jag detta för?? Var i livet är jag= Varför gör jag detta?

Ibland kan man liksom trilla in i tankegångar om livets mening. Om vad det är som får en att gå upp på morgonen – vad som får en att somna, nöjd med dagen, på kvällen. Tristess och slentrian….faller över en. Bara kliver rakt in utan att knacka på först. Helt fräckt. Frågar frågor man inte vill ha. Och dunkar in dessa frågor, tjatar och tjatar – och väntar på svar. Trots att man försöker mota ut dem igen så fortsätter de – att nagga, nafsa, bita… tar sig in i de ”vanliga” tankegångarna och avbryter dem helt utan respekt. Idag har jag haft en sådan dag.

Det började redan när jag klev upp ur sängen. Jag hade ingen direkt plan för förmiddagen och vissa dagar är det skönt, befriande men jag tror att jag har haft för många av dem nu på ett tag. Jag behöver något att ta tag i. Jag tror att jag befinner mig i ett gränsland. Ett främmande gränsland. I gränslandet mellan att vara småbarnsförälder och ha fullt upp hela tiden. Göra ”familjesaker” och vara ”behövd”. Nu sitter barnen helst på varsitt rum eller så är de iväg med sina kompisar. Visst gör vi saker ihop men… Jag och mannen står bredvid och vi har inte hunnit ifatt riktigt. Vi står där vid sidan om och ser barnen ränna iväg i ålder, längd och sakta men säkert glida ifrån oss…

När eftermiddagens planer inte heller blev det jag hade tänkt åkte humöret hissen rakt ner i källaren. Men jag tog mig i kragen och tänkte – vadå – idag ska bli MIN dag. Åka till stan – det var det jag helst ville men först ville jag ha frisk härlig luft. Så jag gick upp till barnen – frågade om någon ville hänga med på promenad, åka skidor, pulka..vad som helst utom dator/tv. Men…det gick inget bra. Dottern åkte till kompis, sonen skulle ”plugga” (jo,jo…) och mannen -5-setare (tennis) på tv… Humöret åkte ner igen… Tog tag i lite ”behöver ta tag i saker”, väntade på en god vän… Så tog de tag i mig igen – tankarna började slå, hamra – riva och slita: ”Ska det vara så här?”

Jag gick ut – tog med mig mannen, ner till affären. Och fortsatte sedan själv, ner till sjön. Gick där i solen och med dessa vyer för ögonen kan humöret inte annat än att trycka på upp knappen igen. För om inte vintern är vacker – vad är då vackert?

Nej, jag åkte aldrig till stan. En god vän var här och hjälpte oss med datorerna och det är värdefull hjälp. Det drog upp på tiden och vid halv 4,4 var det lite sent att åka till någon affär alls. Dessutom – hittade jag ju ett svar på de där frågorna. Jag stillade tankens molande malande – jag hittade lugn, ro och en viss tillfredsställelse – jag hittade svar på ”varför, vad och var!”

Varför : För att jag är den jag är. Och för att jag trivs med att vara här och nu.

Vad: För mina barn är inte alls så stora, de behöver mig länge, länge än och nu i gränslandet – tar det lite tid innan jag hittar rätt. Jag behöver kanske en karta, en kompass. Eller också så skiter jag i det och irrar, letar, trevar – tills jag är hemma igen. Jag kommer att veta när jag ser, hör och känner det.

Var? Jo, just i gränslandet. I mitt i mellan. Jag befinner mig på en plats, en tid där jag kan blicka tillbaka på det jag gjort. Vara nöjd med det och skörda det jag har sått. Jag har långt framför mig men jag har ingen karta – ingen har det. Så nu ligger äventyret framför mig.

Och jag – ska bara försöka njuta. Och när frågorna bryter sig in – kan de väl få lite kaffe – tills de tystnar igen.

Nu ska jag ta kväll… Må bäst vänner och gläds åt att vara just där ni är. För stunden. Och njut av den svenska naturen! För om hissen har åkt ner, åker du med lätthet upp igen vid åsynen av detta – doft, syn och känseln får sitt!

Read Full Post »

Kung Bore…

…läser kanske min blogg?? Det verkar som om han läste mitt inlägg om vinter och tänkte: ”Vill hon ha vinter, ska hon få vinter!” Åter nästan 18 grader kallt. Och snö i drivor…. Ja, man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Men jag står fast vid min åsikt!

Och vet ni – den största glädjen är inte skadeglädjen. Den allra största glädjen är barn. Och att få glädjas när någon man tycker mår bra. Och lyckas! Grattis, min bror!! DET ÄR DU verkligen VÄRD!

På tal om barn…. Kvällen är mycket sen men min son kom och satte sig bredvid mig idag. Hans långa kropp sjönk ner i soffan bredvid mig. Hans röst vibrerade mörk. Hans händer – var tog de små barnahänderna vägen – är stora, manliga… Jag fick en klump i bröstet. Dels var klumpen fylld till bredden av STOLTHET. Han är så fin, min grabb. Men den var öven fylld av ett visst vemod. För tiden de är små, våra barn går så fort. Helt plötsligt vaknar man upp och de är förbi…Barnaåren. Plötsligt sitter man här – och känner sig lätt gammal, lätt bortglömd. Nej. Jag är inte gammal och ja, ett nytt skede börjar. Men varje gång något går mot sitt slut och något nytt spirar – känns det. Med ett viss mått vemod, ett viss mått ”njöt jag tillräckligt?” och med ett viss mått osäkerhet. Man vet vad man har…vad får man?? Spänning, lite nervositet, ovana… och till viss del – glädje, förväntan.

Jag har haft en otroligt fin dag. Dottern är fortfarande sjuk och det låter hemsk men det är till viss del mysigt. När de är ”lagom” sjuka. Man får liksom en liten ”bonusdag” med dem. Idag har vi fikat, spelat spel. Tog en sväng till favoritaffären (blommor, ni vet – min stora passion) och så har vi pratat, pratat och pratat. Den lilla tjejen börjar oxå bli stor. Och mer och mer min vän. Tänk… att jag har så fina, stora barn. Jag är så stolt…

Men ni – alla där ute som eventuellt läser detta och har små barn hemma – NJUT NU!! Tiden kommer aldrig tillbaka och klumpen i brötkorget sväller då och då… Men vet ni – minnena kan ingen ta ifrån er. Och barnen, förblir ju dina barn. ALLTID!! (oavsett de vill veta det eller inte:-) )

Må bäst i kylan. Och glöm inte att titta upp på den svarta vinter himlen. Månen är vacker!

Read Full Post »