Jag la mig ganska skapligt igår – men pga värk och kanske en anings för mycket kaffe hade jag svårt att somna. När man då somnar in – så gör man det otroligt skönt och att då bli väckt – ca 15 minuter senare… är sisådär:-(. Jag vaknade ur min dvala av att sonen stod vid min sida och ryckte i mig – han sa att jag var tvungen att komma efter som ”syrran är hysterisk!” Lätt sömndrucken undrar man vad som har hänt men jag pallrade mig upp och gick in i sonens rum där hon hade gått in för att väcka sin storebror och lagt sig bredvid honom. Hon satt där i sängen, omvirad i täcke med stort uppspärrade ögon och så sa hon: ”Det är någon där nere, mamma Jag är säker – de gå i trappen!” ”Oj, tänkte jag – ”om de går i trappen så krockar de snart med mig där jag står, rufsig i håret och med ett sandtag i ögonen – ja då lär de ju sticka i alla fall…!”
Jag försökte lugna henne och sa att ”nej, det är ingen här, du har nog drömt. ” Hon fick i alla fall följa med in och lägga sig mellan vaktposterna – mamma och pappa. Så försökte jag åter lägga mig tillrätta och hitta tillbaka till den ljuva dvalan och hade nästan lyckats när jag åter hör sonens steg genom rummet…. ”Mamma, syrran har rätt” säger han ”det är verkligen någon här, det knackar och låter konstigt!” Jag suckar lite lätt men säger till honom att lägga sig bredvid mig. Vid det här laget är hela familjen vaken och jag inser i samma sekund att natten kommer att bli lååång. Med ett barn på varje arm, en med sitt långa ljusa hår likt en gloria utspridd på kudden och en som nu växt om mig med några centimeter, en bredaxlad kille med en röst likt åskmuller – ligger jag där och lyssnar. Det är tyst i flera minuter. Vi alla håller andan och lyssnar. Då kommer ljudet av ”inbrottstjuvarna….”….. Jag skrattar till och lugnar barnen med orden: ”Det är ju bara Mulle som dricker vatten!” En lättad suck hörs från dem båda. Men så kommer det nya ljud…. Skrammel, gnissel och ja – jag hittar faktiskt inte ord för att beskriva det vi hörde. Först undrar jag lite sedan inser jag att det nog ändå kommer från vår nya familjemedlem. Vi smyger upp och tänder en lampa och där, där står den stora stygga ljudmakaren, ”inbrottstjuven”…. På bakbenen står han i full färd med att pressa, trycka och med hela sin kraft försöka få upp burens lock – MULLE! Utbrytarkungen! Just då så log vi men en stund senare – när han fortsatte sina utbrytningsförsök, sin ommöblering av allt inne i buren – var det mindre kul. Jag fick öppna hos honom, ta ur lite ljudgivande prylar, ge honom lite sysselsättning i form av mat och sedan krypa ner bredvid sonen för att få honom att somna om. Sedan – var jag klarvaken…. Så det blev tidning, fil och mussli vid köksbordet och sömn vid halv 3-tiden. Men som ni alla vet innan, jag kräver inte så mycket sömn:-)
Således var det inga inbrottstjuvar utan en liten utbrytarhamster som störde vår sömn inatt:-)
Idag har vi, hela familjen bowlat (jag vann!!!), jag fick en snygg jacka av min man (han hatar min förra…) och så lite mat på det. Nu är huset tyst. Mannen åkte på after work ( kan man göra det när man har haft en semesterdag?? ) och barnen – jo, de är hemma men i varsitt rum, vid varsitt skrivbord och med varsin dörr stängd och låst…. Stora barn… stängda dörrar…. Nu ska jag bege mig till affären, handla hem lite matsäck till morgondagen. Göra en paj att ta med imorgon och så kanske en fruktsallad till kvällen. Lite chips med, tror jag. Det är ju fredag:-)
Hoppas allt är bra med er alla! Ha en bra helg!
Mimmis tankar, tid och tro 