Denna helg känns som om den har varit lååång men ändå väldigt, väldigt kort. Familjehelg av stora mått. Underbart. Det började med att mannen tog ledigt i fredags vilket gjorde helgen längre. Bowlingturnering – med hela familjen; KUL! Igår åkte vi hemifrån redan vid 12 och då vet ni hur det blir med förmiddagen – det blir liksom ingenting… Man går mest och väntar på att få åka. Jag packade, fixade matsäck och mannen skottade tak… Barnen och jag tog en snabbsväng till en ”loppismarknad” för att säga hej till morfar som hade ett bord där. Så bar det iväg mot Zinkgruvan där det väntade släktträff och pulkaåkning. Oj, vad kul vi hade!! Vi for nerför den långa backen på tefat, pulkor,vaxdukar, miniskidor….. Vi åkte längdskidor (inte jag…) och vi åt korv och drack varm choklad. En heldag i sportlovstecken! 20 st var vi i blandande åldrar. Från 9 till 73…
Efter en lång eftermiddag samlades vi alla och åt gott, drack gott och skrattade gott – mycket prat och trevlig samvaro:-)
När vi kom hem, strax efter midnatt var det mindre roligt att packa upp matsäck, hänga upp blöta kläder m.m men det gick det med! Idag har liksom oxå försvunnit – vi åt tidig lunch och morgonrocken satt på ända fram till det var dax för den – sköönt! Så bar det i väg till vår lilla solstråle som fyllde 2 år igår. Oj, så glad hon var – det värmer hela kroppen att se henne, att få krama henne att bara vara med henne. Vi åt bullar, kakor, tårta och lekte och ett par tre timmar rusade iväg. Nu är det lugnt och tyst – dottern har sin gympa, sonen sin dator… mannen sitt OS…. Snart väntar ett möte – tyvärr känner jag just nu – men det går väl det med. Jag gillar ju mina söndagskvällar – tv, lite stykning och lite förberedelse inför veckan som kommer. För imorgon är det ”back to reality” igen – sportlovet är slut och vi går rakt in i vardagsrutinerna igen. Ganska skönt ändå… Men vart helgen tog vägen – vet jag inte – ändå, som sagt – känns det som om den har varit lååång! Vi har iallafall njutit av att vara – vår familj. Och det är underbart!
Sköt om er, alla vänner, dom jag känner – och ni andra oxå!
Mimmis tankar, tid och tro 