…som man vet att man borde… Men hur tar man steget dit? Hur släpper man alla gamla spöken? Hur blir man av med alla later man bär omkring på?
Idag, på väg hem från jobbet kände jag en känsla – jag ville bara ”försvinna”. Jag ville inte tillbaka till jobbet men jag orkade liksom inte komma hem. Där väntar ju barnen, tvätt, matlagning. Först ska man handla – denna hemska sak varje dag. Bestämma vad man ska äta, värdera i tanken – vem tycker om det, vet hatar det, vad orkar jag laga i ordning… Precis som inför en semestertripp: Att åka iväg innebär ofta avkoppling men oxå extra arbete före, under och efter resan. Helst för oss kvinnor/mammor. Vi ska hjälpa alla att packa, vi har oftast ”ansvar” att allt är med… Vi vill väl att allt är i ordning hemma – så det är snyggt när vi kommer hem (så funkar tyvärr jag iallafall) och när vi kommer fram är allt tar vi även där ett extra ”ansvar” – att få allt att fungera trots att kläderna är fler, blötare och utrymmet är mindre… ( om det är till fjällen..) Så kommer man hem – med all tvätt och uppackning. När jag var som tröttast orkade jag knappt med när det kom två brev i brevlådan – jag orkade liksom bara med ett. Om det dessutom ringde när jag just kommit hem, tömt brevlådan och dragit in alla matkassar – då brast jag nästan i gråt! Ibland vill man bara ligga i sängen, ta en kopp kaffe, gå i morgonrock. Man är så trött i huvudet och i kroppen att man inte vill vara någonstans. Kan man är skogen en bra plats att försvinna till då. Om man inte kan det så brukar jag försöka, jag lyckas sällan, försvinna dit ändå – i tanken. Som bror säger – man kanske skulle ta en ny väg hem, gå baklänges eller så – hitta nya tankar, ny energi… Det är så lätt att man att man försöker få alla andra att må bra men kanske lätt glömmer dig själv? Om mår inte du bra så mår inte din familj bra. Du kommer i sista hand? Hjälper det din familj? NIX! Ibland orkar man bara att ta en dag i taget, eller en timme i taget. Vi kvinnor har en tendens att tänka och planera sådant som kan vänta – och där med stressa upp oss för saker vi kan ta senare. EX: Vi ska ha gäster på lördagen. Måndagen innan råkar bli en rörig och stressig dag – DÅ brukar jag stressa upp mig inför lördagen… Helt i onödan! Vad ska jag göra på måndagen för att underlätta lördagen? Ta istället en timme åt gången. DET MAN INTE HINNER ÄR INTE VIKTIGT!!(åter min brors kloka ord) Viktigast är tiden för dig själv, att krama sin familj (inte curla dem) och ta sig tid att ANDAS.
Oj, vad klok jag låter – tänk om jag levde som skriver….. Det gör jag inte men jag har fått en del nyttiga tankar i bagaget under min resa de senaste två åren. Men jag har låång väg kvar!. Vi kvinnor har ju också en annan grej – later – det att alltid försöka ”se ok ut” – varför?? Vem bryr sig? Jag vill se ok ut för min man men vad andra tycker struntar jag i. Jag vill inte må illa när jag ser mig själv i spegeln men ibland är det inte mitt val att sminka mig – jag gör det för att ”man bör”. Det klart att det är viktigt att känna sig ”fin” och om man struntar i utseendet under en lång period kan det bli en ”ovana” och då mår man inte bra för den skull – man får försöka hitta balansen men det är viktigt att älska sig själv tillräckligt för att kunna gå till affären i mysbyxor, osminkad och okammad (jag har nog aldrig haft det modet…).
Man borde titta efter andra saker när man ser sig i spegeln, istället för att ”hänga upp sig” på rynkor, gråa hår… Jag vill ha smink och krämer – de få mig att må bra men jag vill inte att jag ”måste” ha dem för att andra tycker det. (ingen annan bryr sig, egentligen – det är bara du som tror..Och om de bryr sig – så de inte värka att bry sig om!) Man borde kanske curla sig själv lite!
Tankarna är inte farliga, De är jäkligt jobbiga att hantera – just när de kommer, Det kan göra ont att hantera dem. Men de måste nog fram. Stannar de där inne så äter de upp dig. Man får försöka att ta en i taget. Skriva, sortera. Ta en i taget – ställ tankarna på kö. Om de rusar fram – sätt dig och andas, meditera. Tvinga inte fram något – försök låta det komma naturligt. Kommer de alla på en gång så gör de – låt dem komma, svepa förbi och försvinna för att återkomma senare – en i taget. Och tillåta sig att gråta om man vill gråta. Tillåt sig ”bryta ihop” om man behöver. Tillåt sig att vara DU.
Nu måste jag fortsätta kvällen. Jag kom nyss hem från Pilates (kul!! stärkande! Man blir medveten om både kropp och själ!) och kroppen skriker, jag är trött men ändå fylld av energi. En tallrik fil, en kopp thé och sedan ska jag krypa ner och läsa en bra bok. Jag ska bara läsa lite kloka ord från min bror. Han ger mig så mycket. Och kära vädergudar – låt oss inte få snö i mängd imorgon – då vill inte jag köra bil och imorgon SKA jag till lilla Skrutt – jag längtar! Så ge oss inte mer snö – då vill ju inte jag ut på vägarna. Buss…. Är det något att ha, vitamin? Ska man kanske ta den? När var förresten Ullared?
PS: Nu är jag trött på snön… Nu räcker det! Nu vill jag ha takdropp, vårsol, crocus och snödroppar! 
Natti!
Mimmis tankar, tid och tro 