Idag fick jag en efterlysning. På mer ord. Från mig. Här på bloggen. Och jag vet ju att det har varit fattigt med inlägg från mig på sista tiden. Jag har fullt upp med livet, helt enkelt.
Denna vecka har nacken varit arg, arg, arg. Igår var jag riktigt rädd att jag var ”tillbaka” – nervsmärta, sömnlös natt, värk. Men bättre idag. Mycket bättre. Långt från bra men själen mår bättre och orken till viss del tillbaka.
Dagen idag – jo, den började väl som vanligt – med den skillnaden att barnen faktiskt fick ta sina apostlahästar till skolan och jag i lugn och ro tog mig till jobbet – utan att stressa runt den lilla byn för att skjutsa på ungar. En timmes jobb och sedan vankades det frukost – bestående av våfflor!! Gott, gottgottigottgott!! Hemmagjord krusbärssylt till – mycket godare än det låter, jag lovar!
Förmiddagen rullade på, våren i luften och det humöret smittades av fågelkvitter, en sol som nästan bröt igenom och av doften – ni vet , doften av vår! Ett besök hos tandläkaren väntade och visst är det skönt att få bort lite tandsten, få tänderna polerade och änstligen få svar på om man har hål eller inte – men sedan… när man bävande, skälvande går mot kassan… är inte lika kul. Kom lindrigt undan, denna gång men fler besök väntar. Håll tummarna att roten inte behöver fyllas! Men egentligen är det hutlöst. 25 min = 800:-….32 kr/minuten. Ja, ja… bara att betala, le och önska Glad Påsk… Och i sitt stilla sinne lova sig själv att inte äta av det godis som bjuds denna helg. Och samtidigt veta att man bryter det löftet ganska snabbt igen. Närmare bestämt en timme efteråt – då jag smög i en chokladbit i varukorgen under den dagliga turen inne i livsmedelsaffären.
Våffeldagen… Jag var nog för trött… eller så var det bara ”en sådan dag” för eftermiddagen var INTE kul. Ni vet – en sådan där eftermiddag då nerverna ligger utanpå, då allt går i uppförsbacke och då allt går emot en. Man tappar saker…man får inte upp burken som ska öppnas, ketchupen är slut när man ska göra köttfärssåsen, barna är mer högljudda och tjatigare och trotsigare än vanligt… Allt känns motigt. Men att då gå in i en dusch, ta en kopp gott kaffe, sminka sig och klä sig snyggt och ge sig av från allt tjat, gnäll, mot – är ljuvligt. Att sedan ha 12 olika byten av snygga modekläder som man visar upp för ett 70-tal damer som säger ”Åh,,,vad snyggt!” – är ett härligt ”motgift”. Man får en energikick. Att stå där, utanför ”visningsrummet” tillsammans med 6-8 andra vänner, byta kläder i raket fart, fnittra och prata – och sedan gå in och ”showa” och mannekänga inför publik – det ÄR KUL! Riktigt kul. Nu är jag jättetrött men uppe i varv och även om John Blund knackar på så släpper inte sinnet in honom riktigt ännu… Lite nervarvning behövs nog först. Fast i natt var sömnen i stort sätt obefintlig (01,30-02.25 + 05.00-06.45) så jag borde sova. Nu.
Imorgon , snart idag, kommer lilla Skrutt och ska sova här till lördag. På lördag kväll ska vi på fest…Lär komma hem vid 2 – tiden… och sedan ska vi iväg vid 07 på morgonen…. så… ja, jag behöver nog sova! Att vi dessutom förlorar en timme, där någonstans mellan lördag och söndag lär ju inte göra mig piggare. Men jag klagar inte. Val. Val i livet, val i vardagen. Mitt val = LEVA. Priset är ofta värk och jag vet att det ”pratas” bakom ryggen på mig. Men de som pratar kan väl göra mig sällskap – som i natt – vid köksbordet mellan 02.25-05.00… Jag klagar inte att jag sitter där – jag betalar ett pris. Men kom inte och säg: ”Undrar om hon har så ont!” ”Jo, jo – sjukskriven är ju bra att vara…!” Nej, ni kan gärna ta smärtan en timme. Så håller ni nog tyst sedan. Jag lever , låt mig leva.
Kläder från Share - på en helt annan mannekäng - visst är det snyggt? Kul att mannekänga i!
Detta blev nog ett ganska rörigt inlägg – som så många gånger förr… Men tröttheten ligger där och lurar, och påverkar tanken. Så nu – GODNATT! Må bäst!
Mimmis tankar, tid och tro 