Är julen på g?

Jag har lite svårt att ta in det. Igår var det som en oktoberdag – regn och grått. Ingen julstämning alls. Idag var vi på julmarknad med tomtar och lucia men… nej, julstämning vill inte riktigt infinna sig.Men idag – när sonen kom nerhasande – sa han en fin komplimang till en mor. Han sa: ”Mamma, jag älskar dig coh du har lyckats, igen! Varje gång man kommer in, kommer ner – så fylls man av julkänsla!” Och det är väl det som det handlar om? Jag behöver inta julskänslor men jag hoppas att jag kan förmedla julstämning och traditioner till mina barn!

 Helgen har varit oförskämt lugn och fridfull. Julstress? jag blir nästan orolig – har jag glömt något? För jag känner ingen julstress… Jag har i och för sig en hel lista med ”komihågattgöraochfixa” men ..ingen stress. Jag hinner nog. Så totalt tvärtomemot den person jag har varit. Det är skönt men lite skrämmande – en känsla av att ha glömt något…

Men, men – mina listor hjälper. När orden är nerplitade så släpper tanken från hjärnan och lyckas inte komma åt mina stressnerver. Sedan är det med en känsla av tillfredställelse att få ”bocka av”.

Idag har jag njutit för fulla muggar. Av lilla Skrutt och att få bjuda in, ta hand om mina kära. Att se min bror känna sig hemma i mitt hem. DET känns härligt. En hel dag! Oj, vad jag njöt!

Julmarkand och luciatåg med lilla prinsessan ute på kanten. Kortast i tåget men oj, sicken liten ängel. Hon såg verkligen ut som en ängel och den ruggiga eftermiddagen lyste upp när de stod där i mörkret. Jag frös och ville hem – så kom de med sina ljus och ljuva stämmor – det är något visst med Luciatåg, helst utomhus. Och jag blev varmt inombords, full av kärlek och stolthet när jag såg henne, lilla dottern. Min hjärtegryn. Det känns fortfarnade konstigt och främmande att vi numera nästan alltid är 3 som ger oss iväg på div evenemang. Sonen får vi sällan med oss. Allt oftare består vår familj av 3 personer. Men så kommer han, kramar om sin mamma och jag fylls åter av den där gränslösa, förbehållslösa, totala, fullkomliga kärleken. Min först födda… som nu har vuxit om mig. Men han är och förblir min lilla kille. För alltid.

Så var min helg – så här i efterhand helt magisk.lördagskvällen genomsyrades även den  av gemenskap, familj. Barnen och jag var hos mor, spelade spel, åt gott och såg på ”Robinsson”. Barnen kröp ner i sonens säng, läste, pratade,fnittrade. Dottern somnade där – hi,hi – så söta. Ända tills sonen sparkade ur henne ur sängen kl halv 6 imorse. Ja, inte med vilje men.. Gråt och tandangnisslan blev det. Blåsa och trösta. Sedna kröp hon tillbaka, där bredvid bror sin och så sov de till halv 10:-)

Helg. Vi har alltid varit väldigt sociala i vår familj. Ständigt bortbjudna eller gäster här. Sällan en helg i enbart lugn och ro. Men just nu har vi varit inne i en period där allt socialt umgänge har legat nere. Och jag mjuter. Jag orkar liksom inte med att laga mat, duka och fixa. Jag vet inte men det känns som om jag har blivit socialare än på länge i veckorna och i helgen vill jag vara ”osocial”. Dra på ett par mysbyxor, spela spel med barnen, pyssla och mysa i soffan. Det är så skönt. Kanske är det så att min energi inte räcker helt? Jag är ju social med råge, egentligen. Skolråd, Oriflame, Styrelsen i gymnastikförening, inblandad i ”Byrådet” och så festfixare i dotterns klass. Jag har den senaste tiden engagerat mig i att få till åldersgräns på energidrycker i butikerna i det lilla samhället. Skickat ut information till föräldrar, dragit igång reaktioner och artiklar i lokaltidningarna. Jag har varit med och ordnat en julmarkand. Jag är med och arrangerar en stor uppvisning i gymnastik. Sponsorer och en himla massa planerande. Planera föreläsningar på skolan. Sälja smink. Och så arbetsträning. Där jag blir allt mer engagerad och involverad. Och så hjälpa till lite här och lite där. Och så familjen. Och mig själv. Och vet ni  – mitt i allt detta så finns det EN person som är prio ETT. JAG. Låter det förskräckligt? Men om jag inte mår bra – hur ska då min omgivning må bra? Jag har glömt bort MIG så länge men nu är det JAG. Och jag trivs. Jag mår bra. Värken… ja, den stjäl och tär men jag är starkare. För JAG är starkare och kan numera ”slå” värken. Ha,ha! Jag mår bra. Och då mår min omgivning bra…

Nu ska jag sjunka ner i soffan och inte röra mig ur flöcken förrens det är dags att ”krypa” upp för trappen och nanna kudden. Tack – för en helt sagolik helg! Andra advent. Framför allt ett tack till brorsan och Skrutt för att ni förgyllde vår söndag!

Read Full Post »