Knäckande…

…gott. Ikväll har jag varit iväg en sväng, på lite skoj med ett gäng andra tjejer. Att bara komma hemifrån, koppla av, få inspiration och nytändning – det är härligt. Tyvärr var min nacke/rygg elakare än vad som ens är rättvist… Jag borde inte ens ha åkt – jag visste ju att värken som fanns när jag åkte bara skulle bli värre. Men ett par goda skratt och en hel potion med energi, lite uppmuntran och goda vänners sällskap – gjorde mitt beslut rätt. Fick ytterligare en fråga…. De börjar bli många nu. En som är viktig, viktigare än något. Ett par som är viktiga inför framtiden – mycket viktiga de med men som jag ändå kan låta vila lite,lite till. Och så den ikväll. Ibland är det ju så att man får uppskattning för något man gör, och det man gör tycker man är skoj. Men risken är att ”smicker” kan förleda, förblinda till fel beslut. Men kul att få lite feedback, lite positiv kritik – det är kul. Och idag har det liksom regnat över mig. Faktiskt.

Och ja, jag är kanske bra på en del saker. Vi har så svårt att säga det bara. Vi kvinnor, vi svenskar. ”Jante”…ni vet. Men ja, idag har jag fått uppskattning och det känns – kul.

Tröttheten som finns inom mig, den jag trodde skulle försvinna under jul och nyår dröjer sig dock kvar och lindar in denna positiva energi i en dimma och den glädje och stolthet jag borde känna, helst efter ord som jag fick höra på förmiddagen – när inte riktigt fram till hjärtat…Känslan, glädjen grumlas en smula just nu. Av trötthet. Varför är jag såå trött? Jag borde vara pigg. Är det jul/nyårsdvalan som inte vill släppa? Jag vet ju vad det är. Jag har bara så svårt att acceptera. För innan jul var energin på topp. Men då var värken bättre. Den där värken som helt fräckt och utan pardon stjäl energin, stjäl glädje och entusiasm. Men jag motar, kämpar och trälar på. I myrmark som får mina fötter att sjunka tar jag mig sakta framåt.

Mörkt…knäckande… – så låter detta inlägg och det var låångt ifrån meningen. För den tacksamhet som jag känner och borde känna för det som kommer till mig, det jag har och det som väntar – är stark och innerlig. För jag har det otroligt bra. Två friska barn, en underbar man, ett fint hus. ”Jobb”, fritid. En helt underbar ”familj” – en mamma som är min bästa vän, pappa och en ”extra mammavän”, en sagolik bror, brorsbarn, svägerska med familj…. ja – kan man begära något mer? En liten skrutt som kom in i våra liv för ett par år sedan – ”skadad” av CP – som har berikat mitt liv till obegripliga höjder. Ett leende från henne – och man är varm inombords ett flera dagar.

Hon kommer hit i helgen. Vi ska vara barnvakt och det ska bli ljuvligt. Bror – säg aldrig tack när vi tar hand om henne – säg ”varsågod!”.

Knäckande…knäck. Godissuget som satte in hos mig för en stund sedan var knäckande… men jag mindes plötsligt att det fanns en burk – en mirakel i denna stund. Och nu…. finns där inga flera knäck. Nu är julen slut!

Rörigt inlägg? Mellan hopp och förtvivlan? Ja, så här dags är man för trött. Tankarna far och likaså känslorna. Men nej, jag är inte så negativ. Är bara såå förtvivlat trött på värken – inte för värkens skull. Den har jag liksom vant mig med nu. Det är mer det faktum att den är en sådan tjuv jag är mycket trött på. Jag vill få tillbaka rätten att vara pigg och glad. Att ha ork och lust. DET saknar jag…. Snälla, imorgon vill jag ha en BRA dag. Full av min gamla energi, tom på värk och gärna mer upmuntran:-). Men fler frågor… nej, de kan vänta lite.

Natti:-)

Read Full Post »

Energi!!

Jag är så full av energi ikväll. Jag önskar att det vore morgon istället för sova är det sista jag känner för (fast imorgon bitti…när morgontrötta Mimmi vaknar, likt en vandrande vålnad….vet jag inte..). Jag har en dag bakom mig så full av glädje, energi, inspiration och kamratskap att jag nästan svämmar över av ömhet, tacksamhet och energi. Tack – kära vän för denna dag!! Ja, jag var orolig för att kroppen skulle skrika NEJ, att den skulle förstöra glädjen men nej. Glädjen, energin och gnistan överröstade värken! Ja, jag har ont och ja, jag fick ta en tablett men jag nacken/ryggen/kroppen är inte värre ikväll än andra kvällar. Skillnaden ligger i gnistan som växte upp till en flamma inom mig idag. Det är som att stå bakom en spegel och plötsligt gå framför den – få se sig själv. Jag kände mig själv vakna idag – verkligen vakna. Jag inser att jag måste komma igång med något NU! Jag förstår att min trötthet, apati och brist på engagemang och inspiration beror på tristess och på för lite ny energi. Ingen input. Bara output. Jag måste få input. Inte bara från barn och familj, från vänner. Jag behöver få uppskattning, känna mig behövd. Jag behöver få skapa, göra något. Jag behöver ett vuxenliv. Jag behöver ta tag i vardagen. Byta luft….Kroppen får helt sonika ta smällen – nu måste jag få försöka. Och jag inser idag hur mycket jag faktiskt kan, hur många möjligheterna är.. Någon sa just: Se, där – redan en halvtid… Ja. Nu gäller det bara att få ihop det. I tanken, i praktiken, i verkligheten. En sedel….kanske… Måste chansa lite (kryptiskt…ja men ibland är tankarna så ”ofärdiga” att jag inte kan/vill/orkar förklara helt, fullt ut. -Några förstår.. ni andra tids nog…)

Jag fick denna kommentar idag av en vän, en nära vän (sedan alla mina år, bokstavligen …nästan – några månader som fattas…) och ja, kanske har hon rätt”Älskade vän o vitamin! Jag har sett dig skriva förr att du ska lägga ner bloggen ett tag…..Jag tror inte du ska det, för den är garanterat en säkerhetsventil för dig även om du kanske inte förstår det själv! Och…..som du vet är vi flera som läser den! Och…vi är säkert många som blir berikade av den. Jag kan iof sig bara tala för mig själv men jag vet att jag både får skratta o gråta när jag läser! ”    Oavsett hur det blir så gladdes jag mycket av kommentaren. Dels av att bara få en kommentar (ni är lite dåliga på det…kära läsare…:-) ) och dels av innehållet. Ibland förstår man inte själv vad man kan, vad man betyder.

Så mycket inspiration idag – så mycket uppskattning. Vilken kick!! Jag är så tacksam. Om ni bara visst. Och nacken kan dra något gammalt över sig:-) (säger jag idag men tra,la,la…)

TACK mina vänner – alla ni underbara, mina simdynor, mina skyddsnät, min stjärnhimmel!!  Ps: Jag träffade en gammal, mycket god vän idag med som ett extra plus. Som att först skrapa fram en vinst på triss sedan skrapa fram X2…

/en dekorativ assesoar :-)

Read Full Post »

Lite rikare idag…

…än igår. Varför? Jo, jag har levt ytterligare en dag. Fått uppleva, känna värme, inspireras och glädjas. Det har varit en bra dag. En dag i mitt liv. En solig och varm. En i upplevelseaspekten mycket god. Fått prova på något nytt, fått uppskattning, fått känna värme. . Jag fick känna att jag gav något till andra idag. Jag gav inspiration, jag fick den tillbaka. Jag gav värme och fick tillbaka. Jag fick uppskattning och jag fick definitivt tillbaka. Jag har varit lycklig idag. Tra,la,la-tabletter – tyvärr men bara en. För att orka. Att klara av. Jag klarade av.Jag klarade det bra. Jag har fått känna värme idag, uppskattning. En härlig känsla – jag betydde något. För några. Tänka sig…. Jag kan. Något kan jag. Jag har glatt människor idag. De gladde mig. Ge och ta. En härlig dag i mitt liv. En berikande dag.

Och, du – maskrosorna blommar nu!!

Read Full Post »

Hopp…fullt. Eller löst..

Idag har mitt förråd av energi, som ett bra tag har gått på reservtank, fyllts på. En hel mässhall full av vackra saker, blommor och inspiration i mängd! Hav (och sängar) av blommor…

Som om det inte skulle räcka så upplevde jag allt detta i sällskap med en underbar ängel med en gnutta cement i!  Att det kan finnas såå många ord att säga varandra. Jag tror inte vi har haft en minut tyst. Och såå mycket inspiration, så många val, så mycket syre. Det var som lilla kloka flickan sa: att byta luft!!! I jämförelse med igår – det går inte att jämföra. Jag mår bra i själen idag. Jag fick påfyllning av gnista, energi och Mimmikraft. Nacken? Den pratar vi inte om. Den glömmer vi idag. Väl hemma väntade underbar middag, en mörk timme med mycket ljus och samvaro med mina kära. Trött nu, men harmonisk och lugn. Inte sömnig, faktiskt – jag borde vara det. Men så full av energi. Helst skulle jag önska sol, dag och majmånad. Så jag fick utlopp för min energi på altanen och i trädgården. Men först ska ju snön bort, och alla löv…och …. Strunt samma! NU är nu. Jag tror iallafall att jag kommer att drömma om små glasflaskor, otroliga azaleor, pelargoner och cement!  Att så mycket kan vara och bli i cement…En och annan höna och tupp med. Och grodor. Absolut – grodor. Att ha eller inte ha…. Det är frågan. Grattis, änglen – du bestämde dig!! Jag velar ännu och nu = hopplöst :-)

Read Full Post »

Nyhetens behag

Hur man än vrider och vänder på det, hur mycket du än är emot materialism och statussymboler så är det något speciellt att få handla sig något nytt ibland. Det behöver inte alls vara stora, dyra grejer. En ny tröja – de på H & M för 79: – duger gott piggar upp och man känner sig lite fräschare för stunden. En ny växt, lampa, kruka, tavla kan förnya ett helt rum. Jag får ofta inspiration att städa och fixa – bara jag har köpt något litet nytt. Om jag vet att jag måste städa händer det att jag handlar hem lite nya blommor, kanske någon ljusstake eller något annat för att det ska bli roligare att göra det där tråkiga. Idag har jag städat i TV-rummet, fått vår nya soffa inburen och gjort om lite småsaker därinne. Det blev jättesnyggt!! Nu blir jag jättesugen att fortsätta i alla andra rum. Nya färger, tapeter. Kanske någon ny kudde och nya växter.      Men jag kan ju fortfarande inte göra så mycket även om jag har tiden. Det är såå frustrerande! Jag har inspiration, idéer och det finns behov att göra något. Men jag har ingen ork och jag får inte göra något. Skit! Jag är så beroende av alla andra. Men snart… Jag är lite sämre. Smärtan i ryggen är tillbaka, inte jätte mycket sämre men några steg tillbaka. Armarna ”domnar” och ”trötthetskänslan” i axlar och armar är tillbaka. Men jag har gott hopp. Visst kommer rädslan av att dessa sytom, som även fanns där innan operation, har blivit kroniska. Att de inte försvann trots operation. Läkarna har absolut inte garanterat något, snarare tvärtom – de har verkligen försökt förbereda mig att dessa symptom kan vara bestående. Men ”ilningarna” och nervsmärtan verkar vara borta. Jag är lycklig över det. Men någonstans, långt därinne i hjärnan fanns hoppet att bli ”som förr”. Men jag kan lära leva med detta. Jag är envis och om jag får ont av städa av ungarnas lådor med kläder, så får jag väl det. Men just nu vågar jag inte. Innan operationen gjorde jag mycket jag egentligen inte klarade, som jag fick ont av. Mycket för att påskynda operationen. Det spelade liksom inte någon roll – jag var så pass dålig att lite sämre inte gjorde något. Mitt sinne fick sitt. Jag älskar att pyssla, och greja hemma – jag mår dåligt när jag inte får göra det (som nu…) och tillfredställelsen över att få ur mig lite kreativitet vägde över att jag fick mer ont i den fysiska kroppen. Nu är jag så rädd att ”ta sönder något”, försämra läkandet – så nu måste jag vara stilla, lugn och inte alls få utlopp för min kreativa sida. Det är jobbigt. Men den här tiden i mitt liv är bara en liten droppe i en stor ocean. Så jag ”står ut”. Men jag är sugen på att göra en hel massa saker. Inte trodde man att man skulle längta efter att få dammsuga, åka och handla… J  Min bror skulle behöva hjälp nu. Med sin lilla tjej och med att flytta. Men jag kan ju inte. Jag vill så gärna hjälpa till men jag kan ju inte ens lyfta det lilla livet… Tänk att vilja så mycket – kunna så lite. Hoppas man kan spara, lagra, sätta in all energi och motivation. Hushålla och reservera, få räntor. För att sedan ta uttag när jag verkligen behöver det… Hoppas det funkar så … Jag behöver lyfta snart. Testa mina vilade vingar. Snart.. Innan jag blir smått tokig!

Ps: Dagen har varit underbar. Jag har fått tillbringa hela dagen med mina barn. Vi har varit sams, vi har haft trevligt. Museum och pizza:-)

 

 

  

Read Full Post »

dan före dan..

…kl 21. Oj, vad livet kan vara gott. Jag njuter just nu av att huset är rent, pyntat och vackert inför morgondagen. I kylskåpet står det korv,ägghalvor, god skinka,senap,sill och godis. Jansson, omelett och köttbullar kommer tillsammans med den efterlängtade släkten imorgon. Det doftar ljuvligt härinne. Griljeringsdoften hänger sig kvar, det doftar hyacint och gran. Den står här, mitt framför mig. Konstig tradition egentligen…se: http://www.jul-igen.nu/historia.htm. Ta in ett stort träd inomhus, sätta den i en fot, hänga en massa kulor och glitter i den och sedan njuta ett par dagar innan den börjar barra och ta död på resten av växterna man hade innan. Men jag ska vara positiv idag. Jag skulle aldrig vilja vara utan. Lika lite som jag skulle vilja fira julen utomlands eller någon annanstans än hemma. Jag älskar julen, denna dag – den 23/12 är bäst. Jag älskar att pynta, fixa, höra lite julmusik i bakgrunden. Helst dessa jular när jag har haft tid på mig. När man jobbade i affär var det mest stressande men då hade man ingen familj eller ett hus heller. Jag har just tagit mitt ”julbad”, lade både ansiktsmask och la en inpackning i håret. Har smort in mig och sitter nu och njuter av ett Par pepparkakor med ädelost + ett glas rött (och ett par hemmagjorda kolor, men det vet inte barnen….:-) )  En ”ängel” kom hit för en stund sedan. Med en påse ”gott och blandat” till mig. Mmm, smink och krämer :-)) Så lyxig man känner sig! Jag undrar om karlar känner en likadan, lycklig känsla över en ny burk raklödder…. Jätte bra grejer var det med. Jag var ju tvungen att testa lite. Faktum är att jag, trots att jag har varit mycket trött hela dagen, genast kände mig yngre och piggare. Tänk att en kräm kan få en att tro att rynkorna försvinner för en stund.. Men man kan ju leva på tron, eller hur? Tron övervinner allt. Alltså tror jag härmed att jag inte har några rynkor!! Jag har varit trött idag. När jag inte tar mina tabletter så blir jag tröttare. Dels har jag ont och då stjäl min nacke all energi som finns. Tabletterna är ju lite uppiggande också.. + att när jag tar dem kan det gå dagar, många dagar då jag enbart sover 3-4 timmar. Idag kom alla de sömnlösa timmarna tillbaka och slog till i huvudet och på ögonen. Men det var just därför jag inte tog tabletter, jag vill sova inatt. Hoppas (be en bön) att värken håller sig någorlunda och att tröttheten övermannar den. Trött och sömnig men lycklig. Ja, jag känner mig lycklig idag. Allt julpyssel, att klä granen med familjen, att gå ner till samhället och handla, säga god jul till alla. DÅ är julen som bäst. Imorgon är en trevlig dag men idag är bäst. Och imorgon bitti. Nu ska jag snart lägga i paket i ungarnas strumpor (eller bredvid, strumporna är för små) samt slå in ett sista paket. Jag fick tulpaner av min man idag. Det hör till julen för mig men jag kostar aldrig på mig dem själv… Jag önskade det i julklapp. Mannen och jag skulle inte ge något till varandra (känns som vi byter pengar) men förra året sa vi samma sak och jag höll det men mannen gjorde det inte. I år tänkte jag köpa något (men, hu så svårt det är att hitta något, det han vill ha – köper han…) och barnen och jag köpte en sak till honom. Naturligtvis så sa ungarna det till mannen och idag skulle han och sonen plötsligt till stan (ingenting min man gör frivilligt…). Spännande! Sonen ringde från Guldfynd och hade lite frågor… (lite mindre spännande… men samtidigt mer :-) ) Tvn står på men det var länge sedan jag såg ett helt program på den, jag ska snart lägga mig – i rena lakarn. Det är en annan sak i livet som är fantastiskt… rena lakan. Små saker som sätter guldkant på tillvaron. Först ska jag slå in sonens sista klapp (sedlar…) och smyga in till barnen. Förra året hade sonen lagt en lite klocka i strumpan som plingade när jag tog i den, han vaknade och tittade leende upp på mig… Ertappad, men han visste ju redan. Det gör dottern med men hon vill så gärna att det är en liten nisse som kommer hit på natten så även om hon vet så låtsas hon inte göra det.. Det där med tron igen… Klockan går så fort när jag sätter mig vid tangentbordet. Nu måste jag sluta för idag. Tills sist: HA EN UNDERBAR JULHELG, ALLIHOP!!

Read Full Post »

äntligen lite julstämning & inspiration på köpet…

…å inspiration!! Julavslutning i skolan med julsånger och barn i sina finaste kläder (ja, iallafall flickorna i röda klänningar, rutiga kjolar och med lockat hår). Jag blev på bra humör! Bjöd barnen på ”nuärdetjullovfika”, åkte till affären (nu har ju barnbidraget anlänt så man kunde handla lite igen…) och kom hem igen med inspiration! Nu har jag städat av lite lätt, flyttat på några blommor, satt mina amaryllis (som nog slår ut lagom till julafton, för en gångs skull) i köksfönstret och så har jag dekorerat vår altan. Första året som den är inglasad och det var kula att pynta lite även där ute. Om grannarna hade sett mig hade de idiotförklarat mig direkt (det har de nog redan gjort, eller hur M?). Men varför ha en mossig odling i trädgården, om man inte utnyttjar den….? Jag fick för mig att lägga mossa i fönstren, ljus och tomtar fick göra den sällskap och sedan var där vips ett tomtelandskap. Ganska fint, faktiskt. När jag får för mig något, ska det ske nu och att åka till skogen för att hämta mossa var alldeles för tidskrävande. Sagt och gjort – ut i trädgården vars gräsmatta är full av den gröna växten. ”Om någon ser mig nu…” tänkte jag. Just då, säger någon ”HEJ!” bakom ryggen på mig.. Brevbäraren står där och ler och ser smått frågande ut… Jag la en julklapp i lådan idag så istället för att bara lämna posten så kom han in för att säga tack. Typiskt att han kom just då… Men vad gör det? Jag är nog redan smått ”tokighetsförklarad” i samhället. Så nu är  altanen fin, jag lite piggare (blir det när jag får utlopp för min kreativa sida), alla ”utomstående” har fått sina julklappar. Sopgubbarna en chokladask, brevbäraren en flaska glögg, Livsmedelsbutiken en ”dagens ros” och fröknarna sina tomtar och blommor. Jag tycker att alla som har serviceyrken är värda en uppskattning ibland. Jul är ju lämpligt. Nu återstår julkorten, fast jag har förvandlat dem till sms och mail. Förr skrev jag massor av julkort men la ner det för några år sedan. För mycket jobb och pengar, nu sätter vi in en slant till Röda Korset istället och smsar God Jul till dem vi inte träffar. Förra året sa en bekant till mig: ”tack för julkortet!” -jag hade inte skickat… Där ser man, man tittar ju knappt på dem… Jag sitter ensam hemma just nu. Mannen har inte kommit hem än, Dottern och Sonen hos varsin kompis. Huset doftar apelsin (torkar apelsinskivor i ugnen), mossa och lätt citron (rengöringsmedlet jag hade när jag dammade av, mest för doftens skull,,,så rent blev det inte..) samt kaffe. Jag njuter  just nu. Mår skapligt, har lite julstämning och som sagt – jag är TACKSAM! Kaffe, bloggen, fredag, alla lediga i massor av dagar.. Jag är så glad just nu att jag tackade nej till den julfest som började för en kvart sedan inne i stora staden. Jobbet slog på stort, 3 rättersmiddag, underhållning, skåla med andra länder via länk, dans och stora lokaler- ca 450 st anmälda… Dom började 15.00 med att ”högsta hönset” skulle hålla tal… Sedan underhållning och mat… Ja, man är väl inte klok som tackar nej till det och sitter hemma, föredrar en varm, tråkig, smörgåstårta mot festmåltid. 450 trevliga människor mot min lilla familj. Men, nej tack, jag föredrar varm smörgåstårta, min familj, krypa upp i soffan med en filt om benen. Jag mår inte bra och har inte jobbat på nästan ett år.. Tänk vad många som ska fråga hur man mår, kramas och verka medlidande… Nej, tack! Hör av er när vardagen sliter sina klor omkring mig istället. Jag kan inte dansa, inte sitta länge… Så jag är GLAD att jag är här hemma nu. En kopp kaffe, värmen, doften och julmusiken i bakgrunden är helt perfekt! Vi syns imorgon.. Om jag får tid..

Read Full Post »