… lugnt och stilla, rofyllt och behagligt. Vila. Ja, jag vilar idag. Det endaste jag har gjort ”av nytta” är att bädda fyra sängar och lägga i två maskiner med tvätt. Morgontimmarna gick åt till frukost, kaffe, korsord, mer kaffe. Skön, låång dusch och sedan ansiktet mot solen där ute mot husväggen. Underbart. Satt på trappan mot glasaltanen med en skön dyna under mig. Solen gassade på bra och värmde min kropp och mitt ansikte. Sådana stunder längtar jag till en snödriva i skidbacken uppe i Sälen. Tog på mig mina ”flygaframskor” och klädde mig för promenad. Klädde mig för en gångs skull ”lagom”. Jag frös inte, jag svettades inte. Vädret var ljuvligt. Sådan här dagar är det bara att passa på att njuta. Februari – snart mars. Vår. Men ännu ligger snön – februari är inte så dumt.. både vår och snö …Takdropp.
Jag for inte fram i ”härgårjagochsvettasochforcerarliktentoksomvillhakonditionochgånerivikt”-tempo utan gick i mer ”härgårjagochtrivsmedattvarahär ochnuochbohärilillabynochiSverigeochmåbättreochbättre”-tempo. Varför ska man rusa fram genom livet hela tiden? Jag har gått promenader som ”måste” rusas fram. Visst är det skönt att gå snabbt, snabbt ibland. Kanske etappvis. Men en sådan här promenad ska man njuta av. Gick, för att vara i min nuvarande form, ganska snabbt bitvis. Vinden bet i kinderna, solen värmde ryggen. Huj, så skönt. Tankarna kan flöda fritt. Huvudet rensas. Jag har kommit på mig själv att tänka i ”bloggtext”. Jag formulerade tankar, text hit – till min oas, mitt vattenhål, min blogg under promenaden. Men det är ju dumt… fast ändå inte. Jag har ju glömt alla de där orden när jag väl är hemma och datorn är påsatt. Fast tankarna reds upp ur sin härva. Jag kan ta en tanke åt gången. Tänker mycket på hur den närmaste framtiden ska se ut – eller egentligen gör jag inte det. Jag börjar ofta tänka de tankarna men jag orkar inte riktigt ta tag i dem ännu. Inte än. En sak i taget. Såg några ”tanter” från mitt förra jobb idag. Jag insåg att en del av mig saknar det jobbet, närheten till det och den familjära stämningen. Men en bit av mig är själaglad att vara på väg, vidare. Att ha kommit därifrån – sett mer. Upplevt, skaffat erfarenhet. Det år som jag har gått sjukskriven är långt från bortkastat. Det har jag ju insett nu. Det jag har lärt mig, håller på att lära mig under detta år är mer värdefullt än vilken utbildning som helst. Synd bara att det skulle göra så ont under tiden… Men det är en läxa. Jag har misshandlat min kropp (+ cykelolyckan… tror mer och mer på den…) och nu ger den igen som den värsta fienden. Smärtan fanns där hela tiden idag, på promenaden men jag anpassar mig. Med rätt klädsel, rätt tempo. Vila före och efter. Över en och en halv timme gick jag. Bra gjort! Nu värmer kaffet, barnen är på väg hem. Det är fredag. Allt jag behöver göra mer idag = fixa tacos… J
tack så mycka:)vad är det bästa du har vart med om?,vad är det värsta u har vart med om?
Det bästa jag varit med om var att träffa pappa, att få er, mina barn. Det värsta är när någon man älskar går vidare till en annan värld.