Filmen…

…var bra… Inte kanon eller lysande men underhållande. Det är svårt att gå på bio med ensnarttonårsson och en åttaåriglitenprinsessa. Om man ska gå på samma film. De filmer dottern vill se och förstår är för larviga för snarttonårssonen. De han är stor nog att se är svåra för dottern, hon hänger inte med i texten… Vi får börja gå på olika filmer – dela på oss. Fast man går ofta på på (eller vi gör) för att göra något gemensamt. Hade jag varit frisk hade jag hellre valt att bowla. Jag älskar att bowla – hoppas jag kan göra det igen. Men nu..ett bowlingklot väger mer en ett kilo, va? Nackläkningen har gått tillbaka någon vecka…har lika ont som en vecka efter operation, inte alls som förra lördagen när jag var så bra. Men jag har väl gjort något, rört nacken fel eller helt enkelt gjort för mycket. Svårt att sätta gränser. Imorgon ska barna och mannen åka skidor, skridskor och pulka (inte på samma gång) och jag vill så gärna följa med och iallafall titta på men jag vet att jag kommer att bli stående, kanske frysa och få ondare så jag får vara klok och vara hemma. Inte ligga i soffan hela dagen -(fast vad ska jag göra? ) men koppla av. Vad jag  inte kan förstå är hur det kan vara jobbigt att bara vara uppe en hel dag.? Att lyssna på smågnabb mellan barnen, att laga lunch, att plocka iordning på leksaker och kringspridda kläder. – bara rutinsaker… Jag  förstår inte att jag inte har NÅGON ork alls. Mannen och barnen undrar också  varför? Jag förstår inte men jag vet att smärta tar massor av energi och kraft. Det känns som om jag har gått rakt in i väggen. Undrar fortfarande om det är vanligt? Jag får vara beredd på att det kan bli 3 steg framåt, ett bakåt… Jag måste ha tålamod och lyssna på min kropp. Men det är svårt. Ibland svårare än annars. Just nu är det tufft att inte vara med barnen och familjen när de gör en massa kul men samtidigt gläds jag med dem. Och samtidigt får jag vila lite extra när barnen inte är hemma. Fast samtidigt stressar jag upp mig när jag vet att de är iväg och jag inte är där… Lite splittrad… Jag kan inte koppla av till fullo när jag vet att jag ”borde” vara med och se på när de åker skidor, pulka och skridskor. Men kommer de att bry sig om jag står där eller inte? Nej.De har ju full tupp med att göra det det ska : VARA BARN OCH HA KUL!!  En av mina själsfränder kommer ju att vara där men vi får prata en annan gång. Jag ska lyssna på min kropp nu, den säger ; VILA! Nu ska jag söka på nätet efter information om hur kroppen reagerar vid långvarig smärta, om utmattning och så vidare… Nästa vinter – då ska jag åka snowboard (kanske inte…), längdskidor, skridskor, pulka…. :-)

Read Full Post »

Jag

mår bättre nu. Värken lite sämre efter en lång promenad men själen mår mycket bättre. Solen tittade fram lite grann men hånade mig mest genom att komma fram när jag kom hem… Men det gör ingenting. Tog en underbar promenad över isen, genom skogen och genom villaområden. Fick en välbehövlig paus hos svärmor och svärfar, soppa och kaffe med god kaka, minsann! Gött!! Går fortfarande och drar i mina mysbyxor men vad gör det? Ingen ser mig. Och jag trivs i dem. Ska vila min nacke nu, en halvtimma på sofflocket – sedan blir det hamburgare till barna (undrar vem som ska ställa fram stekpannan åt mig…??) och ikväll bio. Ut bland folk…yipii! ”Bedtimes stories”. Recention kommer senare.

Hoppas ni har/ har haft en underbar februaridag!

Read Full Post »

Jag…

är depp idag… vet inte varför. Antagligen de där djäkla tabletterna… Och att barnen for iväg till simhallen med pappa. Jag hjälpte till att packa ner bullar, mackor och saft samt baddräkter och handdukar men sedan, efter ett par stormiga minuter, blev jag kvar hemma med väggar jag redan har tröttnat på för länge sedan runtomkring mig. Jag vet att jag beter mig som en trotsig,ledsen 3-åring… Jag får inte simma nu. Jag får inte städa…Inte handla… Inte köra bil. Jag får gå omkring och titta på det som skulle behövas dammsugas upp skriva inköpslista och hoppas någon handlar senare. Jag får tänka mig simhallens värme. Jag hade ju kunnat sitta i bubbelpoolen hela tiden men det är svårt att se barnen leka och inte kunna vara med så jag stannade hemma. Nej – nu får jag sluta deppa, se det positiva i det hela. Nu kan ju jag laga mat till de kommer hem – i lugn och ro…. Ta mig sjutton, heller. Jag ska gå ut och gå – en låång promenad. Räta på dig, Mimmi – sluta deppa, bete dig som ett barn! Nu går jag ut i solen!!

Jag är ju dummare än ”Rubbade Runar” annars…:-)

Read Full Post »