Jag fick lite ork…

Som jag skrev kunde jag inte bestämma om orken fanns för ett besök i stora staden idag men när jag vaknat, fått mitt kaffe, min Onaka och vaknat lite till så kände jag mig ganska stark. När sedan solen verkade vilja titta fram så kände jag att ett stilla promenad i bland butiker i stora staden vore en skön sysselsättning en fettisdag. Således for vi iväg. Mor följde med. Jag orkade inte buss och jag får inte köra, dessutom är ju mor och jag bästa vänner. Förutom att jag fick chansen att glädja min familj så fick mor och jag en mysig dag på staden. Vi åt lunch på ett jättemysigt ställe. En gammal kyrka som gjort om till ett litet fik med hopblandade gamla möbler, hembakt bröd, soppor, pajer och smörgåsar. Kyrklig miljö och stilla musik i bakgrunden. Det var som att komma till en oas av lugn och ro mitt i en öken av stress och hysteri.  Inhandade present till en vän till dottern, lite presenter till barn + man. Man behöver ju inte ge saker för att visa sin kärlek men idag kände jag  ( kanske var det våren i luften) att jag ville ha någon liten sak till alla mina kära, som ett litet tack för att de har varit så underbara mot mig nu när jag varit dålig. En bok till snarttonårssonen, samma sak till mannen men i cd-form, tights och t-shirt till lilla gymnastdottern. En endaste lite t-shirt till mig och ett paket till en av mina vänner. Denna sak var orsaken till resan, egentligen – hade bestämt  mig för att köpa en speciell sak som enbart finns i ett fåtal butiker. Var iväg till mellanstora staden innan operation för att handla det men den affären hade gått omkull, som så många andra dessa i ekonomisk synvinkel, dystra tider… En butik till har denna sak – en i hela stora staden – idag fick de besök :-). Snarttonårssonen ringde på mobilen när vi var inne i stan, hade gått hem från skolan pga huvudvärk (bihålorna?) och allmänt hängig. Han har inte känt sig 100% på ett tag nu…Han får vila ett par dagar. Han är inte riktigt dålig, mest ”hängig” – kanske därför han aldrig blir bra… Nästan bättre att han blir riktigt sjuk ett par dagar, sedan bra – som håller sig bra… Vi fikade iallfall – med hembakta semlor – ikväll. Å så fick de sina paket. Visst sjutton är det roligare att ge än att få? Semlorna, som ni vet, som först bara liknade soppa och inte deg. Nä, inte soppa…mer som spackel…eller kakelfog. Men med mjöl, mjöl och lite mer mjöl blev det bullar till slut. Och fina bullar. Måste säga att jag var stolt. Goda med!! Absolut inte billigare än köpte, vet inte om de var godare heller. Lite godare men väldigt ”stabbiga” och mättande… Har tre kvar – blir lagom att sonen och jag delar en imorgon och övriga två delas till oss fyra på kvällen och sedan rullar jag snart fram….Jag trodde iallafall aldrig jag skulle kunna baka så fina –  jantelag åt sidan. 

Read Full Post »

Maskrosen i mig

Skraj,tapper,labil. Djärv,feg,instabil. Heroisk, orolig, vacklande.
100000 känslor, tankar på en gång. Just nu. Vaknade med en järnhand runt magen, hjärtat i morse, tvingade mig upp, tvingade mig att klä på mig, tvingade i mig frukost och tvingade mig själv ut i bilen. Glad över sällskap, mannen höll min hand. Kände mig som 8-9 år. Tvingade mig gå över parkeringen till det stora huset i den stora staden. Tvingade mig gå genom korridorer med dörrar på båda sidorna. Tvingade mig att inte tänka på allt lidande bakom dessa. Tvingade mig att nollställa mig. Tänka på glädjen som ochså finns här. Fick en säng, fick skriva i formulär.. tänka. Ta prover. Samtala med sköterska, läkare.Bli märkt (blått kryss på halsen…Ja, man vill ju inte komma ut med ett opererat ben..) Lugnare nu. Tänker på vilken tur jag har som ändå är så frisk. Så mycket elände det finns i detta stora hus i den stora staden. På den avdelningen.Fyra akutfall kom in. 2 barn. Vad hade hänt? Hur gick det för dem? Tacksam. Åkte hem. Slut, trött. Mat hos svärmor. Hem.Såg på disken i diskmaskin, där den stod ren – skrikandes ”Lyft in mig i skåpet!”. Stängde luckan. Såg tvätt, kringspridda saker. Torra blommor. Nej, orkade inte. Inte viktigt. Krama barnen är viktigare. Man lär sig. Kanske kan jag lära något av allt detta. Få valuta från året ändå. Få valuta för all värk. Bli bättre, en bättre människa. Sviken av vänner samtidígt som så många nya och gamla har visat vad de verkligen går för. Så mycket stöd, hjälp, tankar. Och så svek från andra. Varför? Vad har jag gjort? Är jag en dålig vän? Är jag otrevlig? Varför? Vet inte och borde lära mig att strunta i det. Jag tänker på alla. Försöker att alltid tänka på alla, framför allt. Får man tillbaka? Inte från alla. Måste fråga, rannsaka mig själv, ta reda på varför? Jag kan inte släppa. Jag borde strunta i det och jag ska strunta i det när jag vet varför. Ta reda på om jag tycker att jag har gjort några fel. Annars bara välja bort energitjuvar och koncentrera mig på engerigivare. Glad för ett brev idag. Mycket glad. Från en syster. Värmde.
Mysbyxor, tv, soffa, Tom i tanken. Mannens hand fortfararande i min. Barnens frågor. Rationellt svara, pedagogiskt.
Pratade för länge sedan om att min resa har börjat. Den har gjort en paus, stått på en parkeringsplats och avvaktat. Dags att resa vidare. Jag känner det i hela min kropp. Min själ och mitt medvetande har redan satt i startnyckeln. Dags att dra snart. Jag vill förändra mycket i livet. Mycket ska vara som det är men mycket ska bli bättre. Vad är viktigt? Vad är oviktigt? Vilka ger mig energi och värme? Vilka tar och förtär? Vilka kan hela mig och vilka sänker mig? Vilka ser MIG och vilka ser det de vill, det de hört i den lilla byn? Dags att välja nu, gå vidare, bli starkare än någonsin. Nu har jag ett mål. Ett av dem. Fler ska till. Idag känner jag styrkan återvända. Trött men stark. Nåväl, lite starkare. Imorgon kanske jag faller ner ett pinnhål igen men ta mig sjutton- jag ska nå mina mål. Jag ska MÅ BRA! Aldrig mer misshandla min kropp, min själ, min självakting. Vara MIMMI. Rätt och slätt – take it or leave it. Love it or hate it. Jag är jag. Ingen annan. Duger jag inte så duger jag inte. Den som inte tycker jag duger får tycka det då väljer jag bort. Den vännen är inte värd att lägga energi på. Ingen är bättre än någon annan!!!!!! Jag duger!!!!!!!!

Read Full Post »

Tack!

Jag vill bara passa på och säga ETT STORT TACK till alla mina vänner för ert stöd, uppmuntran, energi och tumhållning. För uppeppning och tröst, för lugn och harmoni. Jag skulle inte klara detta utan er. Det finns inga ord som på långa vägar kan beskriva vad jag känner för er, hur tacksam jag är. Jag återkommer till mitt favoritcitat, det som nästan alltid hänger runt min hals. ”det bästa och vackraste sakerna i livet kan inte ses, inte röras – bara kännas i ditt hjärta.” /Hellen Keller.

TACK!
Jag har fått mark under fötterna, mod, kraft, jävlaranammma och kloka ord, Jag kan inte ha det bättre och med sådana vänner kan man inte göra annat än att se till att allt kommer att gå bra!!!!!!!!

Read Full Post »

Gårdagens fest, dagens pest…

…..nejdå, jag blev inte onykter. Jag bet av så snällt. Men man börjar blir för gammal att festa fram till 02.30… Har varit sååå seeeggg idag. Trött. Inte fått något gjort, varit som en zombie. Inga barn hemma heller, det gör ju sitt till. Framåt kvällen fick jag med mig snarttonårssonen och mannen på 1 timmes promenad. Dottern på gympa. Nu fick jag akututrycka till toalett. Dottern ont i magen… vad nu jag ska göra åt det men hålla handen och trösta. Visst är det underbart att vara mamma. När det bara räcker att ta sin hand och stryka den över det mjuka, glansiga håret, den silkeslena kinden och torka bort tåren som föll. Man kan känna sig som bäst i världen då. Jag har flera ämnen i hjärnan just nu men i kväll är jag på tok för trött. Inte paltkoma, även om jag just smällde i mig tacorester sedan igår, mer tequilaochcoronakoma…. Trött…. Idag har det varit en mycket jobbig dag. Jag läste en väns blogg, hon hade fått en kommentar som gick ut på att vi utsätts inte för fler prövningar än vi kan bära. Idag blev jag lite osäker på det. Jag vill inte, orkar inte – klarar inte att gå in på vad det var just nu men förtillfället är det bra.
Vänner – vad tacksam jag är för dem. De som var här igår – de är så underbara. Vänner, verkliga vänner! TACK! Nu ska jag fläta dotterns hår, måste börja med svägerskan gratulationscollage och sedan sova. Lovar att återkomma imorgon istället, jag kompenserar då.

Read Full Post »