…är det fullmåne? 
Jag var helt slut igårkväll men tror ni jag kunde sova?? Dels fick de där förbaskade gummibanden, som ska göra mig friskare, min nacke att åter smågnälla, armarna att domna och svida… Dels var huvudet fullt av tankar och som om det inte vore nog så fanns där en stor klump i magen som vägrade ge sig. Ni vet en sådan som bara är där och som inte försvinner av att inta en tallrik fil, en smörgås eller ett glas mjölk. Den som inte försvinner hur du än vänder och vrider dig i sängen. En klump full av tankar, oro, förväntan, otålighet, ångest… När jag väl somnade var det i gränslandet mellan morgontimmar och nattimmar… Vid 3-tiden kanske? Att gå upp strax före 7 känns som en plåga då. För på morgonen stör ingen måne, inga tankar och klumpen har inte hunnit växa sig märkbar ännu. Den vaknar snart, tillsammans med övriga sinnen och organ men vissa mornar önskar man hett att täcket åter fick dras över huvudet, vardagen glömmas och man fick återvända till drömmens land – där, där allt är möjligt. Där ingen smärta finns och där allt går nästan som man vill….
Idag väntar tandläkarbesök med sonen, ett snabbt stadsbesök (måste fylla på pakethögen till dottern lite…samt handla lite mat – detta nödvändiga ont…) och kanske, kanske en fika med en god vän. Få en kram av en vän – det är vad min kropp behöver idag. Kanske kan en sådan kram få bort delar av klumpen som växer likt en svulst. Likt så många andra vän&nära&kärakramar har fått värmen att sudda bort lite oro förr.
Väl hemma ska jag ta itu med diverse paketinslagning, bestämma mig för vad jag ska bjuda på på söndag… Låta vardagen ta över tankearbetet – skjuta bort all annan oro. Låta barn och glädjen jag får av dem bli balsam och redan ut tovan av tankar. Ja, idag – ska jag ha en bra dag!! Hoppas ni alla får det samma!
Jag kände mig mer nöjd med dagen än jag har gjort på länge. Jag var liksom trött av ”naturliga” anledningar. Baka semlor.. det var väl i stort sätt det jag gjorde men det är mer än inget. På fredag kanske jag måste åka till mitt jobb (av olika anledningar) och en liten klump började växa i magen…. Jag vet faktiskt inte varför men den började växa direkt. Det känns jobbigt.
Dels vet jag att jag antagligen aldrig kommer tillbaka till min gamla avdelning, där är ”mitt” skrivbord bortforslat. Jag vet inte vad jag ska göra om någon månad. Jag har många vänner där men det är ändå svårt att träffa dem av någon anledning. Jag kan inte sätta ord på klumpen men den finns där. Fast samtidigt så blir det skönt att göra ett första besök – då blir det lättare nästa gång. Så på fredag drar jag väl dit…. Vet inte om jag ska ”annonsera” innan eller bara dyka upp? Idag ska jag ev till stan. Har några småsaker jag behöver handla och så skulle det vara skönt att se något annat än lilla byn och väggarna här hemma. Men samtidigt sitter jag här nu och försöker hämta kraft. Att det kan vara så jobbigt att åka till staden? Det som är vardagsmat annars… Vi får se men jag tror längtan till att se något annat kommer att vinna och jag åker. Om lilla mamma ställer upp och kör. Bussen orkar jag inte idag. Ikväll blir det väl mjöliga semlor…….. 
Mimmis tankar, tid och tro 