Med tacksamhet går jag ut idag.
Jag känner luften i mitt ansikte, ett lätt och kallt regn slår mot mina kinder. Blask och smutsig snö. Vad gör det? Vägen bortom min väg ligger blöt och svart. Gruset skvätter, följer med skorna in. Gör ont när man går där med barfota fot. Regnet slår mot mitt ansikte. Februari. Igår var världen vit. Töar nu. Våras.
Det är med tacksamhet jag går ut idag. Det är mulet, kulet och grått. Ingen jag möter ler. Ser surmulna ut, liksom vädret. Men det är med tacksamhet jag går ut idag.
Jag ser solen på en mulen himmel. Jag går på bättringsvägen. Jag kommer att ta av från den många gånger, ta stickspår och gå tillbaka något steg då och då.
Med tacksamhet går jag. Pånyttfödd. Nästan utan värk.
Mimmis tankar, tid och tro 