Idag..

…kände jag mig både bättre och piggare. Det vore fel att säga att jag är full av energi men piggare. Ett steg framåt. Eller två (bra . då gör det ingenting om det går tillbaka ett i morgon :-) ). Jag var  piggare och gladare än på länge på förmiddagen men under eftermiddagenblev jag tyvärr lite trött… Hade kanske för mycket energi och blev för ivrig…  Har varit hos läkaren idag med lilla prinsessan. Hon har så ofta ont i magen. Magen är så svår att söka hjälp för, svårt att beskriva symtom (helst när man är 8) och svårt att ”se” vad som är fel. Läkaren trodde på stress och oro = lite magkatarr. Prover togs och vi får avvakta dem. Läkaren ringde nyss – det fanns teckan på urininfektion och vi får se om det behöver behandlas. Övriga svar på prover kommer om de inte är bra – då hör man ingenting…  Magkatarr…8 år….Känns helt sjukt. En 8-åring ska inte ha magkatarr. Jag vet att hon trivs i skolan och så men så är det ju det här med det senaste året. Vi har haft en del prövningar – hela familjen blir ju naturligtvis påverkade. Många har ack så mycket större prövningar än oss men just nu ser jag mig och min familj. Jag försöker att inte känna samvetskval. Fast jag frågar mig om jag har visat barnen för mycket…eller liksom inte lyckats ”bita ihop” tillräckligt. Men jag har försökt att vara öppen mot dem, förklarat när de har frågat, lärt dem att hjälpa till. Visst har mitt tålamod trutit lite tidigare än om jag hade varit frisk. Men samtidigt så måste ju barnen lära sig att visa hänsyn. Nu har det blivit lite väl mycket av den saken och de ska ju vara barn också men jag hoppas att jag inte är orsaken till hennes magproblem. Jag har ju gjort mitt bästa, bättre kan man inte göra. Min sjukdom är säkert en bidragande orsak, åldern är en och allt annat som skett… Nu får vi ta hand om detta, vi får prata mer – hon och jag. Hon hör ju till de människor som hellre kapslar in än berättar och gråter en stund. Någonstans tar ju oro och tankar vägen om de inte kommer ut. Det är jag helt säker på. Vi får börja ha en pratstund istället för lässtund på kvällarna. Jag minns så väl när lilla prinsessan föll uppe i skidbacken på fjällsemester. Var till sjukstugan där de sa: ”Stukning”. Dock vägrade hon stödja på benet mer den semestern, och inte heller när vi kom hem. Så vi for iväg till vårdcentral. Observera att hon bara vägrade sätt ner foten, hon grät inte en tår, hon klagade nästan aldrig. EN gång såg jag både tårar och svettpärlor – det var när hon skulle sätta på sig skor…. På vårdcentralen fick de henne att stödja på benen…(SÅ dumt!!) och sedan fick vi remiss till röntgen. Spiralfraktur, gips HELA benen i 8 veckor. Rullstol…. Så hon håller inne med känslor, den lilla fröken, så sant, så sant.  JAG mår som sagt lite bättre idag. Just nu, så här framåt kvällen är jag HELT slut och har jätteont men jag kan se tillbaka på en dag som har varit nästan som ”normal” (därav värken…). Jag bakade till och med semlor idag som jag ska fylla med gottgottigottgott imorgon när det är fettisdag. Först såg det mest ut att bli semlesoppa… Degen var liksom ingen deg utan soppa.. Men jag tog i mjöl tills det blev lagom att baka ut till bullar. Vi får se hur de smakar – kanske mest mjöl.. Hade varit bättre, billigare och smidigare att köpa  men ibland vill man liksom känna sig ”duktig” och ”duglig” – helst efter nästan 3 veckor som helt oduglig. Ett tag där var hela soppan dock på väg ner i soptunnan. Det blev ingen deg, som jag sa, telefonen ringde, jag var fulla av ”soppa” på händerna, torktumlaren signalerade ”klar” och så halkade jag på köksgolvet och spillde ut en HEL kopp nybryggt kaffe – allt på samma gång!! DÅ var det lite mycket… Jag satte mig dock ner på köksgolvet och bara satt där tills lite kraft återvände, tog en sak i taget och redde upp det hela fast jag var nära att bara brista ut i gråt och lägga mig där, rakt ner i det utspillda kaffet. BRA gjort, Mimmi! Du tog dig samman. Men – FY SKÄMS – Mimmi – du har inte vilat på hela dagen. Så fort semlorna var klara så hade mannen och jag ett bankärende, när det var klart kom jag hem till en VRÅLHUNGRIG son med ett URUSELT humör. Mitt humör var inte heller på topp, även mammor tappar blodsocker… Sedan var det läxor, sedan vill dottern skaffa blogg, sedan var det räkningar och nu lite bloggande. Fast nu ska jag krypa in i mina mysbyxor (jag känner mig ”lost” utan dem…) och bara sjunka ner i soffan. Jag ska maila lite också. Så till sist vill jag välkomna en ny läsare. En VITAMIN har anlänt som läsare av min blogg – kul! Du sa idag i telefon att du tänker på mig och du ska veta att jag tänker på dig. Oftare än du tror. Och i bagaget på vår bil står det en påse till dina änglar… Bara jag kan köra igen. Eller titta förbi någon dag?

 

 Vitaminer är bra ;-))

Read Full Post »