Hur mycket snö finns det där uppe??

Nu borde det väl snart vara slut??? Jag längtar nu – efter takdropp, värmande sol, snödroppar, crocus. Promenader nere vid sjön. En kopp kaffe vi ”aborrberget”.

Men vi biter ihop och accepterar – vi kan ju inte göra så mycket annat…

Sportlovet – snart slut. Man märker att barnen börjar bli stora – jag har knappt märkt att de har varit ledig. Kompisar och stängda dörrar till deras rum. Men det har även blivit lite mammaochbarnkvalitétstid!! Och imorgon blir det mer. Mannen har tagit sig en stunds ledigt med. Bowling står på schemat!! Och bara vara – vi, familjen! Det behövs inte så mycket – tid tillsammans räcker ibland. Men jag har dåligt samvete – dottern har ju vetat baka blåbärspaj såå länge. Fast de gånger jag har handlat hem och stått redo har inte hon haft tid… Men imorgon  – kanske. Helgen fulltecknad. Sport och släkt på lördag, tårta (?) och familj på söndag. Och kanske ett besök på loppis…och så ett möte. Och stryktvätt… Och kramar – en hel del kramar:-)

Idag har jag fått ljuvliga sådana – eller fått och fått – jag tog dem. Min kind mot en ljuvligt len. Lilla skrutt förärade oss med sitt sällskap. Oj så ledsen först men oj så glad sedan. Och Mulle  – dotterns lilla hamster – den var KUL!! Där, på golvet intill buren, hade vi nog kunnat sitta i timmar om fasters nacke inte hade sagt ifrån. Vi ses snart igen – du lilla ljus i våra liv!

Nu ska jag sjunka ner i sängen – den ljuvliga!

Ha en bra helg – virra inte bort er i snöyran!

Read Full Post »

Igår kväll..

…var jag bannlyst vid datorn. ”snarttonårssonen” hade tre kompisar här – alla med varsin databurk, skärm, mus och hörlurar. Beväpnade med Cola, X-Ray, godis och chips satt de så hela natten framför sina skärmar och spelade spel tillsammans. De gick ut ett par gånger… Jag har sovit – jag vet inte om de har gjort det alls…. Nu sover de, eller försöker. De ligger på en rad inne i vårt vardagsrum… La sig när jag gick upp… Nu är det jag som måste tassa som en mus i min eget hem… LANA…Nöje? Kanske…När jag var ung så lekte vi úte i snön, spelade sällskapsspel , sportade eller var på disco. Men vi,äldre generationen, får lära oss att nu är det detta som gäller – take it or leave it. Fast det lär dröja innan sonen får göra det igen. Han lär ha ett förskräckligt humör, några dagar framöver. Jag tycker inte om det. Vad gör det med deras små hjärnor att sitta framför en skärm en hel eftermiddag och natt? Hur många hjärnceller dog i går, tilsammans med soldaterna på Counter Strike? Men det var min sons högsta önskan. Så ok. Jag hade nog hoppats på att natten skulle blivit en avskräckande men jag tror jag fick fel. 4 fnittrande pojkar sa motsatsen imorse. Nåväl – när JAG gick in på Internet igår så skrek 4 grabbar : ”Det saggar!!!” och jag fick gå ur igen…. Hur nu det kunde spela någon roll om vi var 5 eller 4 på nätet? Men jag fick nöja mig med korsord igår. Försökte skriva lite på boken (den som aldrig får fart) men det funkade sådär…Dels behöver jag nätet för information  och dels så var det lite svårt att hitta inspiration och koncentration när 4 grabbar högtjutt spelade sina ”döda alla-spel”. Skulle vilja förbjuda dessa spel men det är inte lätt.  Idag (när jag vågar röra mig) ska jag tvätta lite, tvinga sonen att städa efter sig, laga lunch och sedan kommer  det fikafrämmande – så dumt ord – det är inget främmande som kommer, det är mycket goda vänner. En själsfrände till mig och dotterns bästa vän. (underligt att dotters bästa vän är dotter till en av mina bästa vänner:-) ) Så blir det ”övernattning” igen – bästisen till dottern. Men de kommer nog att sova – inte LANA… På sin höjd leka med Bratz, mima till någon slagdänga eller bara fnittra och prata..till 22-23… Sportlov – är veckan efter föräldrarnas lov?

Read Full Post »

Sportigt…

… lov. Oj, jag känner mig inte så sportig. Snö ute. Som en ”riktig” mamma skulle man som ledig ta med barnen ut, åka pulka och skidor, grilla korv och ha med varm choklad i termos, apelsinklyftor i en lite tupperwareburk. Komma hem och låta dem baka en kaka undertiden som den ”perfekta” mamman lagar mat, städar av och sätter fram ett sällskapsspel. Hjälp! Jag är inte den mamman – även när jag är frisk. Då hade jag ju i och för sig jobbat och låtit fritids ta hand om pulkaåkning, korvgrillning och pysselstunder. Men även om jag varit frisk och ledig – hade jag varit den perfekta mamman då? Nixpix. Det är inte jag! Jag kan få så dåligt samvete. Som salt i såret såg jag just hur grannen packade bilen full av pulkor, skidor och säkert varm choklad , apelsiner och kexchoklad. Men så tänker jag: ”vad ville barnen helst göra igår kväll, när jag frågade om vi skulle spela ett spel?  Jo, lillaprinsessan ville lyssna på musik, rita och skriva dagbok, med stängd dörr. Snarttonårssonen ville höra på musik och spela datorspel.” Jag lät dem baka chokladbollar vilket slutade med att de blev osams, fikastunden blev en tvärsur och jag hade golvet fullt av pärlsocker, vanligt socker + kakao. Som jag inte fick dammsuga upp. Så måste man vara en ”perfekt” mamma? Mina barn älskar ju mig även om jag inte tingar ut dem i snön, häller i dem choklad och pressar dem att smälla i sig apelsinklyftor.

Jag ska ta dem till huset som en mycket rik herres initialer skapade namnet på dennes imperium. För deras skull? Ja, de älskar spagetti och köttfärssåsen här och så får man en glass på köpet. Lite självisk också? Japp!! Jag har tusen och en sak som jag behöver därifrån – eller åtminstone fyra saker. Sedan vore det skönt och kul att se lite folk. Om jag orkar. Ska till min bror sedan. Han som bor i ett litet hus, mitt på landet, som måste ge sig ut och hugga ved om det ska bli varmt. Han som har fullt upp med sin lilla tjej – som är sjuk – ska även ta mina barn… Han är superkillen. Mina barn älskar att vara där. Han gör ingenting med dem. Pratar, ritar, slappar. Ingen dator, ev. en dvd. Men de fullkomligen ÄLSKAR det. Han har en speciell förmåga, min bror. Ett lugn de saknar hemma. Här finns datorn, tv-spelen, kompisarna som ringer – pressen. Barn har en press på sig, redan nu. Är det vårt fel? Att jag känner att jag inte är ”god nog” som mor när jag inte tar mina barn till pulkabacken fullpackad med apelsinklyftor, smörgåsar och varm choklad – överför jag denna prestationsångest till mina barn? Min bror säger att jag är stressad. Ja, det har jag varit. Bättre nu men som jag ser det så ska ju barnen ha sin mat när de börjar bli hungriga – bror säger ”ta en macka, jag lagar mat senare” Jag tycker att barnen ska städa av sina rum ibland – bror säger ”när de inte hittar in, kan de väl städa.” Jag tycker att alla tomtar ska fram till jul, allt som ”bör finnas” ska hinnas – bror säger ”det man inte hinner är inte viktigt”.  Jag har mycket att lära av min bror. Han tar livet först, sitt barn och sig själv – sedan tar han disken. Jag och min bror kommer aldrig bli lika men han kanske borde få lite av mig och jag lite av honom? En sak är säker: barnen avgudar honom, hans lilla dotter, hans katter och hans tatueringar J. Jag avgudar honom, hans kärleksfulla väsen, hans visa kommentarer, hans varma famn. Så idag åker vi inte pulka, vi dricker inte varm choklad och jag skär inte upp en endaste apelsin men jag gör mina barn lyckliga ändå! Jag duger ändå…

 

 

Read Full Post »