Att lova, att hålla…Ärlighet och lika värde.

Jag tar gärna åt mig saker… att hjälpa til här och där. Det känns liksom helt självklart. Det är lätt att lova. Sedan ska det utföras. Denna vecka…. gäller det att andas då och då. Idag vet jag inte om det ens har hjälpt. Det beror nog inte på att jag har haft mer än vanligt att göra, utan mer på att huvudet har sprängvärk, dagen har varit av typen ”tychobrahe” och allt, allt har Jag har tappat saker, saker har strulat och det känns som om allt bara båsat ihop sig och lagt sig som ett fångstnät runt mej. Nu är det kväll och jag andas ut. Imorgon är det ok att fullfölja det jag har lovat…Denna vecka blir en fullspäckad vecka men det är jag, bara jag som har satt mig i situationen:-) (jag gillar det ju också…)

Efter en struldag på jobbet, en eftermiddag med strul så kommer först sonen hem. Sur som ättika och vi blev lätt osams. Sedan dotter, vresig och trött. Men efter lite mat kändes det bättre. Lite tjat, lite gnäll gällande läxor (tjatet från min mptt, gnället från barnens) så forskred ändå kvällen. Sonen flydde till lugnet hos mormor och så länge läxorna görs så ok. Något som inte är ok är dock att stjäla… Barnen fick varsin adventskalender, av modell ”litenchokladbitvarjedag”. Då jag vet vilken otrolig gottegris sonen är varnade jag honom bestämt för att smita in i systerns rum och nalla. Ikväll kom hon ner, den lilla bestämda damen och hade upptäckt att tre luckor var öppnade, länsade och sedan stängda igen…Jo,sonen konfronterades. Först blånekade han. Men så kröp det fram… Han tyckte nog vi förstorade saken lite väl mycket men jag tycker att stöld och stöld. Om det så är från syrran, kompisen eller någon annan. Kan man gå in till syrran och ta choklad, trots att man vet att hennes chokladkalender är henne såå kär och viktig så är nästa steg att sno en tjuga från en kompis, sedan snatta en chokladbit på ICA… Jag säger inte att det blir så och alla barn tar något, någon gång. Dock är detta inte första gången och denna gång satte vi ner foten. Vi visade att det är INTE ok att ta från någon annan. Aldrig. Aldrig. Det är inte ok att ljuga..och skylla ifrån sig. Man står för det man har gjort, ber om ursäkt och gör inte om det.  Sonen reagerade genom att bli sur, arg och slänga igen dörren och låsa den samma. Samvetet är jobbigt… Nu var det som sagt bara två chokladbitar men… Som ”straff” får han köpa en ny kalender till henne. Gjorde vi rätt?

Det var något mer jag skulle skriva ikväll… Men nu hände det så mycket annat i mellan så jag har glömt…

På torsdag ska vi ordna en Nobelmiddag för barnen i dotterns klass. Förrätt, varmrätt och dessert samt nobeldiplom. Nu fick jag ett mail från en mamma: ”Stämmer det att ni ska dela ut pris i kategorin: ”vem är snyggast” ? Vad har denna mamma för tankar om mig? Det skulle ALDRIG, ALDRIG falla mig in. Jag som kämpar så för att alla ska behandlas lika. Jag läste just min brors blogg och insåg – vi är syskon – samma tanke, samma stund… ALLA är lika mycket värda, ALLA är unika. Alla är värdefulla. (visst finns det dem man har svårt att hitta något värdefullt hos men då beror det ofta på något… jag täker på pedofiler, våldtäktsmän, barnmisshandlare… Hitler….)

Jag känner mig otroligt okoncentrerad och inser att det inte är tid och läge för att skriva inlägg efter en sådan här dag som dessutom avslutas med ett sådant mail.. Jag avrundar därför med att: ALLA ÄR UNIKA på sitt sätt. ALLA ÄR VÄRDA SAMMA BEMÖTANDE. Och – skvaller, skitsnack och oärlighet är egenskaper jag hatar. Mer och mer.

Åh… vad jag önskar att jag hade mod att skicka ett brev till en vän som svek så hårt. Om hon bara visste… Men samtidigt. Jag vet. Och jag har rak rygg.

Kram på er alla!

Read Full Post »