Jag vet inte… Jag har sått mina fröer idag iallafall. Jag vet dock inte om jag är av den ”odlande” typen. Kanske är jag av typen som hellre köper färdiga plantor? Jag tycker det hela ser harmoniskt, rogivande och hemtrevligt ut men…
Kanske är jag den typen som skulle ta in en hantverkare när jag vill ha förändring hemma. Jag kanske inte är den typen som vill se ”det växa fram”? Jag vill ha klart. NU.
Jag kommer knappt ihåg vad det var för fröer jag köpte… Den ena sorten har lappen med namnet dessutom försvunnit så det blir en total överaskning… Men de var nog vita. Liknande luktärtor men det var inte det. Klängande. Jag tror min tanke var att sätta dem vid körsbärsträdet. Om myrorna inte tar över den rabatten som de brukar varje år. Jag är ju av åsikten att myror, getingar, gråsuggor m.m var där först så jag brukar inte göra svå mycket för att utrota dem…
Jag sådde iallafall: 
Lathyrus cupid Mahagany
Så sådde jag: 
Luktärt ”Cupid” (Vad jag förstår så är det en dvärgsort.)
Samt en helvit variant.
Jag fick för mig att jag hade köpt en sort att ha i ampel men vi får se när det börjar växa hur det kommer att se ut…Det kanske blir jättebra i ampel. Vi får se. Det kanske inte kommer upp någonting :-)
Jag trodde att väggarna i hallen skulle bli ”benvita”, typ…vanilj… Men det är vitt. Snyggt. Men blir det för vitt? Varför kan jag aldrig göra någonting helt rätt? Om vitt tvistade de lärde…
Är vita väggar för vita? 
Jag tycker det är snyggt, jag. Tror jag – se…jag vet inte ens vad jag själv tycker. Självkänsla? Knappast. Och inte blir det bättre. Absolut inte. Men jag läser och försöker. Ta misslyckande. Om det är det? Kanske är en succé. Om någon annan gjort det hade det kanske varit det. Men jag… Nej, det blir fel. Eller rätt. Jag kan bara inte stå för det. Veta om det är rätt eller fel. Patetiskt.
Jag hade tänkt låta tankarna flyta ut lite kring om jag är den odlande typen eller inte men jag inser att jag är för trött ikväll. En tvekande, tvivlande typ iallafall. Med mycket skiftande humör :-). Efter en sömnlös natt har dagen varit lång men ganska energiindrivande. Jag har sått, pysslat i trädgården, gått en underbar promenad i sällskap av en själsfrände. Hur tiden kan går såå fort och orden vara såå många… ?? I sällskap med vänner är det möjligt. Riktiga, underbara vänner. Jag har fått energi men just nu är den ändå helt slut. Min ork räckte inte ikväll. Mitt tålamod tröt. Min irritation tog över. Tyvärr, förlåt. Men även jag behöver lite uppmuntran ibland. Inte bara laga mat, diska, serva. Jag kan faktiskt mer än så!!!!!!!!!!!!
God natt. Jag spinner kanske vidare på odlartankarna någon annan gång.. Men jag är nog av den mer otåliga typen. Men alla kan vi ändra oss… (flera gånger om dagen :-))) ) Eller hur?
! 
Mimmis tankar, tid och tro 